Vad påverkar elevers medborgarkunskaper?

I maj 2011 släppte Skolverket en mycket intressant kunskapsöversikt med titeln Skolan och medborgarskapandet. Översikten är en uppföljning av den internationella undersökning om medborgarkunskaper som Sverige sedan tidigare deltagit i, nämligen International Civic and Citizenship Education Study (ICCS 2009). I jämförelse med resultaten från andra internationella kunskapsmätningar (som jag skrivit tidigare om här) så finns det en hel del positiva resultat för Sveriges del i ICCS-studien. Bland annat så visar studien att de svenska eleverna har mycket goda medborgarkunskaper i jämförelse med många andra länder.

Problem finns dock. Bland annat så finns det inget annat europeiskt land i studien där föräldrarnas utbildningsnivå har så stor betydelse för elevernas medborgarkunskaper som i Sverige. Detta är mycket oroande, i synnerhet eftersom att de elever vars föräldrar har lägst utbildningsnivå sannolikt är de som också i störst utsträckning kommer att hamna på kant med samhället, dels avseende samhälliga interventioner och ingripanden i ett fåtals liv (arbetsförmedling, försörjningsstöd, kriminalvård mm) dels genom en allmän besvikelse för flertalet över samhället i stort, deras plats i samhällslivet, politiken och deras tilltro till den samt den farliga känslan av maktlöshet och uppgivenhet. Av dessa anledningar är denna grupp elever den grupp som är i störst behov av att skolans medborgarutbildning har en kompensatorisk effekt, något studien visar att dev svenska skolan inte har. Detta skär som en kniv i åtminstone mitt samhällskunskapslärarhjärta.

I en uppföljande studie av ICCS-data har Joakim Ekman och Pär Zetterberg studerat vilka förklaringsvärden olika faktorer har på elevernas medborgarkunskaper. I Skolverkets kunskapsöversikt redovisas några av deras resultat i följande tabell (hämtat från s.112)¹:

Som tabellen visar så har andelen pojkar rakt igenom ett negativt samband med attityder till jämställdhet, till invandrare, förtroende för politiker mm, det vill säga att ju fler killar i en datauppsättning, desto sämre attityder till jämställdhet, invandrare mm. Detsamma gäller för andel elever med utländsk bakgrund men med skillnaden att utländsk bakgrund uppvisar ett positivt samband med samhällsengagemang.

Den stora skillnaden som framgår av tabellen är när effekten av högskoleutbildade föräldrar studeras. Rakt igenom har variabeln ”högskoleutbildade föräldrar” ett positivt samband med de undersökta attityderna. Det som är betydelsefullt att uppmärksamma, mot bakgrund av de risker jag målade upp för de med lågutbildade föräldrar ovan, är att högskoleutbildade föräldrar också har positiv effekt på politisk självtillit, politisk kunskap, samhällsengagemang, valdeltagande och lagliga protester. Det visar sammantaget att dessa elever inte bara bär ett större kulturellt kapital, utan att de också i större utsträckning kommer att besitta möjligheter att göra sin röst hörd och kunna få sin vilja igenom. Det är centralt för om individen utvecklar en känsla av makt eller vanmakt, samhällstillit eller samhällsmotstånd.

Detta är något för den svenska skolan att ta på största allvar (särskilt som Skolinspektionen lyfter angränsande problematik i denna granskning), och kanske i synnerhet alla våra samhällskunskapslärare.

———-

Noter

1. Ekman, Joakim och Pär Zetterberg (2010b) ”Vad förklarar skillnaderna mellan 14-åringars medborgarkompetens? En tvånivåanalys av den svenska delen av ICCS-undersökningen”, i Erik Amnå et al., Skolor som politiska arenor. Medborgarkompetens och kontrovershantering. Stockholm: Skolverket.