Om faran att uttala sig alltför självsäkert

Under en slösurfning* för någon vecka sedan ramlade jag över ett gammalt men ändock mycket intressant blogginlägg. Inlägget är skrivet under Almedalsveckan 2010 och handlar om Lärarnas Riksförbunds rapport ”Rika barn lära bäst?” som släpptes under ett seminarium med stor mediebevakning som följd.

Det som gör inlägget så intressant är, för det första, att bloggförfattaren inte skräder orden när han ska beskriva hur undermålig rapporten är. Rapporten skulle enligt honom inte ”hålla för någon mer djupgående vetenskaplig granskning”, främst för att resultaten är fabricerade.

De ”fabricerade resultat” som han hänvisar till framgår av följande diagram från rapporten:

Den ”intellektuella ohederligheten” (inlägget publicerat därefter) består enligt bloggförfattaren i att år 1990 är valt som utgångspunkt för tidsserien, dvs året innan kommunaliseringen av skolan träder i kraft efter riksdagsbeslutet 1989. Han sammanfattar det hela med att ”de [Lärarnas Riksförbund] hade sett en liknande utveckling även under perioden 1960-1990 (eller annan valfri mätperiod).”

Detta leder fram till det andra som gör inlägget så intressant och det är med vilken säkerhet han uttalar sig om rapportens fel och brister, när han i själva verket inte själv har rätt. Följande punkter förklarar hur diagrammet – och rapporten – ska läsas och förstås:

  1. Den nollpunkt vid år 1990 som tidsserien utgår ifrån ska inte förstås som en punkt då skolan var totalt jämlik och likvärdig. Det var skolan aldrig innan 1990 och kommer med stor sannolikhet aldrig heller helt att bli det därefter. Nollpunkten i diagrammet är snarare ställningen vid avspark i en uppföljande Championsleaguematch mellan två lag; i föreliggande match (match 2) står det 0-0 även fast lag B vann den första matchen med 2-1. Lag A måste således vinna den andra matchen med minst två mål om de vill vinna matchserien mot lag B. Inom nollpunkten finns alltså redan skillnader mellan grupperna men diagrammet uttrycker hur dessa skillnader utvecklats därefter.
  2. Detta diagram uppvisar likt de övriga i rapporten att något händer kring 1998. Detta är dock endast övergången till det mål- och kriterierelaterade betygsystemet som syns. I det tidigare normrelaterade betygsystemet kunde inte en årskull elever få högre meritvärde (i teorin) än föregående, i och med att normen var samtliga elever i en årskull. Först i och med det mål- och kriterierelaterade systemet kunde en årskull få högre meritvärde än föregående.
  3. De dramatiska skillnader som syns 1998 döljer något som hänt innan, något som syns tydligt i diagrammet över meritvärdesutveckling efter föräldrarnas nettoinkomst. Denna förändring startar några år tidigare och effekten är störst bland de elever vars föräldrar tjänar mest pengar (därav rapportens titel). Förändringen är friskolereformen vilken möjliggör att främst välutbildade (och ofta välavlönade) föräldrar får – och tar – möjligheten att sätta sina barn i en och samma skola. Fram till tidigt 2000-tal driver detta på en betygsinflation som i det omtalade kommundiagrammet syns som att elever i storstadskommuner får högre betygmedelvärden än elever i andra kommuner (vilket de också får)(betygsinflationsfrågan ska jag avhandla i något kommande inlägg).

Bloggförfattarens största felsteg ligger alltså i punkt 1 och 3. I punkt 1 för att han ser det som en jämlik nollpunkt, i punkt 3 för att han tänker sig att utvecklingen illustrerad i kommundiagrammet beror på kommunaslieringen i sig självt när det i själva verket, i huvudsak, är ett uttryck för att storstadskommuner har en högre andel friskolor och därigenom mer konkurrensutsatt skolmarknad vilket förklarar de högre betygen.

Vad det gäller metoden i Lärarnas Riksförbunds undersökning så är det samma metod (standardiserade medelvärdesdifferenser – Choens’ d) som Jan-Eric Gustavsson och Kajsa Yang-Hansen använder i sitt avsnitt i Skolverkets kunskapsöversikt ”Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?” samt som John Hattie använder i ”Visable Learning”. Undersökningen borde således klara en närmre vetenskaplig granskning.

* ‘Slösurfa’, verb, att planlöst söka information på internet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: