Elevökningen i gymnasiesärskolan

På nära 20 år har andelen elever av varje årskull som skrivs in i gymnasiesärskolan fördubblats, detta trots att en motsvarande ökning av andel elever i grundsärskolan inte syns från tidigt 2000-tal. Utvecklingen beskrivs med följande diagram i gymnasiesärskoleutredningen (som lade fram sitt slutbetänkande i början av förra året (diagram från sida 153)):

Variationen mellan olika kommuner är mycket stor gällande hur stor andel av de i kommunen folkbokförda eleverna som är inskrivna i antingen den egna gymnasiesärskolan eller någon annan kommuns. Läsåret 2009/10 varierade andelen inskrivna från ingen elev alls i vissa kommuner till det mångdubbla rikssnittet i andra. Enligt utredningen är det i huvudsak i de små kommunerna som de höga andelarna återfinns. Stora och medelstora kommuner är överrepresenterade bland de med låga andelar. Andelen elever med utländsk bakgrund är dessutom starkt överrepresenterade (detta kartläggs ytterligare i Skolinspektionens riktade tillsyn).

Utredningen belägger inte vad den kraftiga ökningen beror på, men viss forskning refereras och vissa tänkbara orsaker diskuteras. Det kan sammanfattas i följande punkter (allt hämtat från avsnitt 3.1 i utredningen):

  • Det kan vara så att den större andelen elever i gymnasiesärskolan än i grundsärskolan beror på svårigheter att hänga med när undervisningen når högre abstraktionsnivåer och svårighetsgrad.
  • Det mål- och kriterierelaterade betygsystemet innebär att elever som tidigare kunde komma igenom systemet med 1:or och 2:or numer blir underkända och därigenom ”uppmärksammade” på ett annat sätt.
  • Det är möjligt att kommunernas övertagande av ansvaret för särskolan från landstingen (vilket fullbordades 1996) har haft betydelse. Utredningen skriver att ”Den erfarenhet och kunskap som behövs för att fatta beslut om mottagande i särskolan fanns knappast i alla kommuner när kommunaliseringen skedde.” (se återigen Skolinspektionen)
  • Viss forskning kopplar samman utvecklingen med 1990-talets ekonomiska nedskärningar och menar att det fått stor betydelse för elever med lindrig utvecklingsstörning som då inte längre fått det stöd och den hjälp de behöver (vilket skulle kunna förklara den kraftiga ökningen av elever med autismspektrumdiagnoser (AST)).
  • Det kan vara så att utvecklingen är en effekt av att det är vanligare med utredningar och diagnoser idag, detta skulle återigen kunna ha störst betydelse för AST-elever.

Vilka är de viktigaste förklaringarna? Skiljer det sig mellan olika kommuner? Vad säger gymnasiesärskolelärarna som funnits i verksamheten under motsvarande period? Vad kan grävas fram ur kommunernas egna rullor? Går ytterligare aspekter på utvecklingen att finna i Skolverkets statistik?

Här tycks finnas en hel del uppslag för den nyfikne studenten. Den som tar sig an uppgiften får gärna höra av sig med resultat!

Annonser
Taggad ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: