Lärarresurser och skolresultat – vilka samband råder (i Kristianstad)?

För några veckor sedan snurrade en artikel från Kristianstadsbladet runt på Facebook (enligt tidningens webbplats hade artikeln delats av 1 072 personer när detta skrevs) som handlade om hur kommunens vice ordförande i utbildningsnämnden, Jonas Fasth, ledde i bevis att en högre lärartäthet och högre lärarbehörighet leder till sämre resultat för eleverna. Slutsatserna drar han efter att ha genomfört en egen studie på 595 grundskolor i Skåne med data från Skolverkets databaser (Skolverkets databaser länkas till här). Tyvärr tillgängliggjorde Fasth aldrig studien, varför det är svårt att granska den utan det enda som står att finna är hans pressmeddelande som föranledde artikeln. I pressmeddelandet redovisas de centrala resultaten i punktform:

  1. Det råder negativt samband mellan antalet lärare och studieresultaten, dvs   ju fler lärare desto sämre resultat.
  2. Det råder ett negativt samband mellan antalet utbildade lärare och   studieresultaten, dvs ju fler utbildade lärare desto sämre resultat.
  3. Det är ett mycket svagt samband mellan skolans storlek (antal årskurser,   antal elever och antal elever i aktuell årskurs) och studieresultaten.
  4. De skolstrukturella faktorerna kan endast förklara 7 % av variansen i studieresultaten.

Det behöver knappast påpekas att hans uttalanden inte stod oemotsagda, i synnerhet inte eftersom hans slutsatser står i bjärt kontrast till resultat från tidigare studier som visar att det finns vissa viktiga samband här emellan (i synnerhet gällande lärarbehörighet).1

Det här inlägget är dock inte alls tänkt att raljera över Fasths slutsatser eller tvärsäkra uttalanden om sakernas tillstånd (även om det känns lockande, man undrar ju exempelvis om han bemödade sig att gå igenom den tidigare forskningen som kunde ha fått honom att uttala sig lite försiktigare?). Inlägget är snarare tänkt att försöka skissera några tänkbara förklaringar till varför det gick så snett för Fasth i hans undersökning (detta går ju inte heller att verifiera i och med att hans undersökning inte finns tillgänglig).

Låt oss börja i rätt ände: Den data Fasth använt har han hämtat från Skolverkets databaser, förmodligen från SIRIS i och med att han har data på skolnivå. Därefter har han lagt in allt detta i sitt program och kört igång med sina korrelations- och regressionsanalyser.

Redan här stöter vi på några av de centrala problem som ger eko i Fasths slutsatser. För det första är den variabel som Fasth med största sannolikhet använt för lärarbehörighet otroligt trubbig. I Skolverkets statistik redovisas nämligen denna variabel som ”andelen lärare med pedagogisk högskoleexamen”. Ett sådant mått innebär i realiteten att en person med en förskollärarexamen i statistiken räknas som behörig även om personen undervisar i gymnasieskolan (och vice versa). Enligt den nya behörighetsförordningen skulle denna förskollärare också mycket riktigt betraktas som obehörig för undervisning i gymnasieskolan varför Skolverket sannolikt inom en snar framtid måste ändra variabelens definition.

För det andra så dras även måttet för lärartäthet med vissa problem. Dels för att problemet med lärarbehörigheten spiller över även på denna variabel; att ha 7,1 lärare per 100 elever som är utbildade för en annan skolform och andra ämnen än vilka de undervisar i kan inte vara jämförbart med att ha 6,9 lärare med rätt utbildning för skolform och ämne. Dels också för att måttet i sig självt inte kan parera för tillfällig halvklassundervisning och så vidare (se vidare i Gustafsson och Myrberg som refereras i noten nedan).

Givet detta kan vi sedan vända blicken åt vilka effekter vi ser när vi gör analyser av samma typ av data som Fasth använt. Låt mig exemplifiera några problem med data för 2009:

Om vi följer Fasths förfaringssätt så skulle vi kunna tänka oss att vi kan göra korrelations- och regressionsanalyser av sambandet mellan kommunernas undervisningskostnader och deras resultat. Följande tabell beskriver en sådan analys:

Vad ser vi i analysen? Ja, bland annat att undervisningskostnaden per elev inte uppvisar någon betydelsefull samvariation med variablerna (1)-(3), och detta tycks ju anmärkningsvärt i och med att den kommun som hade högst undervisningskostnad per elev 2009 satsade 72 444 kr/elev (Sorsele) och den som hade minst satsade 31 578 kr/elev (Ludvika). Men samtidigt visar nästa korrelationsanalys (4 – 6) att samvariationen mellan undervisningskostnad och lärartäthet endast är 56 %. En regression visar att undervisningskostnaden endast kan förklara 32 % av variationen i lärartäthet. Dessa resultat sätter fingret på något siginifikant, nämligen att olika insatta medel innebör olika saker i olika delar av landet. Och det är också denna insikt som är betydelsefull ur ett likvärdighetsperspektiv. Givet den invånardistans som finns i Sorsele kommun så borde de kanske satsa ännu mer än sina 72 444 kr/elev, precis som Älvkarleby av andra anledningar kanske borde satsa ännu mer än sina 39 407 kr/elev (2009) och kanske även på andra saker. Detta är också en bärande insikt i Lärarnas Riksförbunds förslag till finansieringsmodell för grundskolan.

Denna insikt borde också ha betytt vissa saker för Fasths undersökning. Han drar som bekant slutsatsen att högre lärartäthet leder till sämre studieresultat. En fråga han borde ha ställt sig är om det kan vara som så att skolor i kommuner som trots allt försöker kompensera för elevers olika bakgrund och förutsättningar, genom att exempelvis ha högre lärartähet (i linje med Gustafssons och Myrbergs resultat) slår igenom i hans undersökning som skolor med hög lärartäthet men med förhållandevis mediokra resultat detta till trots? För det kan mycket väl vara så att dessa skolor och kommuner trots lovvärda försök inte når över de tröskelvärden som krävs för att en högre lärartäthet verkligen ska ge resultat och därför syns i analysen som skolor med hög lärartäthet men låga resultat (se exempelvis Joanna Giotas och Olof Lundborgs studie av specialpedagogiska insatser där liknande problematik diskuteras).

Sedan kan vi också fråga oss vad som hade hänt om dessa skolor och kommuner hade haft radikalt annorlunda förutsättningar. Det är inte precis så att Fasth haft någon kontrollgrupp att jämföra med.

—–

1. Se exempelvis IFAU:s studier om betydelsen av klasstorlek, betydelsen av lärartäthet och lärarkvalitet samt betydelsen av resurser. Se också Jan-Eric Gustafssons och Eva Myrbergs kunskapsöversikt för Skolverkets räkning.

Annonser
Taggad , , , , , , , ,

2 thoughts on “Lärarresurser och skolresultat – vilka samband råder (i Kristianstad)?

  1. […] intresserad av att gräva lite djupare när jag ramlar över rubriker som dessa. Precis som jag har påpekat innan vid flera tillfällen så är det lite si och så med svensk pedagogisk forskning som studerar samband mellan olika […]

  2. […] problemet är att det alltför ofta blir för trubbiga mått (som jag exempelvis skrev om gällande Kristianstadspolitikern Jonas Fasths studie av skolstrukturella faktorer). Det är också rakt omöjligt att bedöma ett faktiskt utfall mot ett kontrafaktiskt, det vill […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: