Hur är det ställt med betygsinflationen egentligen?

Trots att den mest intensiva politiska och mediala debatten om betygsinflation i det svenska betygsystemet har lagt sig så återkommer frågan då och då, nu senast i ett Kristdemokratiskt utspel på SvD Brännpunkt.

Att det förekommer eller har förekommit betygsinflation i betygsystemet tycks de flesta vara överens om, dock är den verkliga bilden av inflationen mycket mer nyanserad och mångfacetterad än vad de flesta politikerna eller debattörerna antingen har kännedom om eller låter påskina.

För det första så finns det i huvudsak två sätt som betygsinflationen kan förekomma. Det mest uppenbara sättet, och som de flesta tänker sig den, är att betygsmedelvärdena skenar iväg, pådrivna av de högsta betygen, utan att elevernas kunskaper förbättras i motsvarande grad. Många av de tidiga studier som undersökte eventuell betygsinflation fokuserade på detta perspektiv. Exempelvis kunde Christina Wikström tidigt belägga betygsinflationen i gymnasieskolan genom att relatera meritvärdena till resultat på de nationella proven. Härigenom kunde hon bland annat belägga att skolor som återfanns på konkurrensutsatta skolmarknader satte högre betyg än de som återfanns på icke-konkurrensutsatta samt att resultaten antydde att det förekommit inflation i gymnasiebetygen under den undersökta perioden (1997-2003).1

Med en snarlik utgångspunkt relaterade Christina Cliffordsson i en tidig studie de ökade meritmedelvärdena i gymnasieskolan till samma studenters kommande prestationer i högskolan och fann att meritvärdesökningarna i gymnasieskolan inte motsvarades av förbättrade resultat i högskolan.

Kanske mest framträdande syntes detta perspektiv i Magnus Henrekssons och Jonas Vlachos utspel på DN Debatt från 2009 då de med statistik från Skolverket visade att andelen elever som gick ut gymnasieskolan med högsta betyg (20,0) hade ökat 28 gånger från 1997 till 2007:


Egen sammanställning av data från Skolverket, efter Vlachos och Henreksson.

Det är viktigt att poängtera att en sådan här framställning av en ökning av betygsmedelvärdena i egentlig mening inte bevisar något om de inte kan relateras till ett faktum att elevernas faktiska kunskaper inte har ökat i motsvarande grad. Detta är särskilt viktigt att poängtera gällande gymnasieskolan, i och med att betygsökningen i gymnasieskolan faktiskt avstannat och numer – alltjämt sedan ca år 2003 – ligger förhållandevis stablit kring 14.0 (se diagram nedan)2. Det är dock viktigt att påpeka att ökningen av grundskolans meritvärden fortsätter:

Detta leder in till det andra sätt varpå betygsinflation kan förekomma och det är genom att betygsmedelvärdena ligger kvar på – vanligtvis – motsvarande nivå men att de faktiska kunskaperna sjunker. Ett tydligt exempel på detta är matematiken i gymnasieskolan. Följande graf beskriver hur betygen legat förhållandevis stabila över tid (i jämförelse med betygen i estetisk verksamhet A):

Dock har de faktiska kunskapsnivåerna i matematik i gymnasieskolan försämrats, vilket Thunberg m.fl. vid KTH kan visa genom att studera de diagnostiska prov som genomförs efter antagningen till högskolans ingenjörsutbildningar.

För den som är intresserad av att fördjupa sig i dessa frågor rekommenderas en förhållandevis nypublicerad PM från Skolverket i ämnet.

Som avslutning på detta inlägg ska en vanlig föreställning om betygsinflationen vederläggas och det är att det i huvudsak är de fristående skolorna som står för betygsinflationen. För de studier som var tidigt ute på området så var det möjligt att belägga den tesen (se exempelvis Wikström). Detta har dock förändrats därefter, främst genom att de fristående skolornas elevsammansättning i högre grad efterliknar de kommunala skolornas och att det har fått effekten att betygsättningen numer, på aggregerad nivå, är snarlik de kommunala skolornas:

Det är dock så att vissa skolor, både fristående och kommunala, sätter signifikant högre betyg än andra, men det som har det största förklaringsvärdet på detta är att dessa skolor befinner sig på konkurrensutsatta skolmarknader. Se exempelvis Jonas Vlachos studie för Konkurrensverket samt Lärarnas Riksförbunds undersökning av påverkansförsök på betygsättande lärare (se även denna undersökning för vidare referenser).

Noter

1. Det är dock vanskligt att utgå från att resultaten från de nationella proven skulle vara jämförbara över tid, något de inte har konstruerats för att vara. Den första studien (avhandlingen är en sammanläggningsavhandling) använder dock endast data för ett år, 1997, varför problemet då inte är lika påtagligt som i den andra studien.

2. Hade Wikströms studie, som refererades ovan, genomförts några år senare så hade denna stagnering slagit igenom i resultaten

Annonser
Taggad , , , , , ,

6 thoughts on “Hur är det ställt med betygsinflationen egentligen?

  1. […] ett tidigare blogginlägg redogjorde jag någorlunda för nuvarande kunskapsläge om betygsinflationen i svensk grund- och gymnasieskola. Det som har varit ett centralt resultat i den forskning som […]

  2. […] helt i linje med sådana resultat jag redogjort för i tidigare blogginlägg om betygsinflation här och här, och de ger också ytterligare stöd för de resultat som framkom av Lärarnas […]

  3. […] (se återigen Jonas Vlachos studie ”Betygets värde” s.41 och framåt samt tidigare inlägg här) samt att forskningen rent generellt inte har kunnat belägga några större effektivitetsvinster […]

  4. […] I ett tidigare inlägg har jag skrivit om varför de internationella studierna som PIRLS, PISA och TIMSS röner så stor uppmärksamhet i den skolpolitiska debatten i Sverige. I inlägget pekade jag också på varför det fortsatt finns ett stort behov av att Sverige faktiskt också deltar i dessa studier, och det handlar inte så mycket om att det är kul att jämföra sig med andra länder, utan snarare om att det svenska utvärderings- och uppföljningssystemet inte har lämpat sig för att följa faktisk kunskapsutveckling över tid (se även inlägg om betygsinflation här). […]

  5. […] Om vi börjar bakifrån: Det måste ändå anses vara välbelagt att de svenska grundskolebetygen utsatts för en betydande betygsinflation sedan det kriterierelaterade betygsystemet infördes i grundskolan 1998. Betygsättningen är generösare på konkurrensutsatta marknader, det finns indikationer på att den även kan vara än mer generös vid fristående skolor (och de nationella proven tycks också rättas mer generöst vid dessa, se bilaga 4) dessutom motsvaras de förbättrade betygsresultaten inte av förbättrade prestationer i den högre utbildningen (se sammanfattning och vidare referenser här). […]

  6. […] betyg) vilket innebär att de också har en mer konkurrensutsatt skolmarknad (vilket korrelerar med högre betyg). Föräldrar med hög utbildningsnivå påverkar i större utsträckning elevernas så kallade […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: