Månadsarkiv: september 2012

Vad påverkar elevers medborgarkunskaper?

I maj 2011 släppte Skolverket en mycket intressant kunskapsöversikt med titeln Skolan och medborgarskapandet. Översikten är en uppföljning av den internationella undersökning om medborgarkunskaper som Sverige sedan tidigare deltagit i, nämligen International Civic and Citizenship Education Study (ICCS 2009). I jämförelse med resultaten från andra internationella kunskapsmätningar (som jag skrivit tidigare om här) så finns det en hel del positiva resultat för Sveriges del i ICCS-studien. Bland annat så visar studien att de svenska eleverna har mycket goda medborgarkunskaper i jämförelse med många andra länder.

Problem finns dock. Bland annat så finns det inget annat europeiskt land i studien där föräldrarnas utbildningsnivå har så stor betydelse för elevernas medborgarkunskaper som i Sverige. Detta är mycket oroande, i synnerhet eftersom att de elever vars föräldrar har lägst utbildningsnivå sannolikt är de som också i störst utsträckning kommer att hamna på kant med samhället, dels avseende samhälliga interventioner och ingripanden i ett fåtals liv (arbetsförmedling, försörjningsstöd, kriminalvård mm) dels genom en allmän besvikelse för flertalet över samhället i stort, deras plats i samhällslivet, politiken och deras tilltro till den samt den farliga känslan av maktlöshet och uppgivenhet. Av dessa anledningar är denna grupp elever den grupp som är i störst behov av att skolans medborgarutbildning har en kompensatorisk effekt, något studien visar att dev svenska skolan inte har. Detta skär som en kniv i åtminstone mitt samhällskunskapslärarhjärta.

I en uppföljande studie av ICCS-data har Joakim Ekman och Pär Zetterberg studerat vilka förklaringsvärden olika faktorer har på elevernas medborgarkunskaper. I Skolverkets kunskapsöversikt redovisas några av deras resultat i följande tabell (hämtat från s.112)1:

Som tabellen visar så har andelen pojkar rakt igenom ett negativt samband med attityder till jämställdhet, till invandrare, förtroende för politiker mm, det vill säga att ju fler killar i en datauppsättning, desto sämre attityder till jämställdhet, invandrare mm. Detsamma gäller för andel elever med utländsk bakgrund men med skillnaden att utländsk bakgrund uppvisar ett positivt samband med samhällsengagemang.

Den stora skillnaden som framgår av tabellen är när effekten av högskoleutbildade föräldrar studeras. Rakt igenom har variabeln ”högskoleutbildade föräldrar” ett positivt samband med de undersökta attityderna. Det som är betydelsefullt att uppmärksamma, mot bakgrund av de risker jag målade upp för de med lågutbildade föräldrar ovan, är att högskoleutbildade föräldrar också har positiv effekt på politisk självtillit, politisk kunskap, samhällsengagemang, valdeltagande och lagliga protester. Det visar sammantaget att dessa elever inte bara bär ett större kulturellt kapital, utan att de också i större utsträckning kommer att besitta möjligheter att göra sin röst hörd och kunna få sin vilja igenom. Det är centralt för om individen utvecklar en känsla av makt eller vanmakt, samhällstillit eller samhällsmotstånd.

Detta är något för den svenska skolan att ta på största allvar (särskilt som Skolinspektionen lyfter angränsande problematik i denna granskning), och kanske i synnerhet alla våra samhällskunskapslärare.

———-

Noter

1. Ekman, Joakim och Pär Zetterberg (2010b) ”Vad förklarar skillnaderna mellan 14-åringars medborgarkompetens? En tvånivåanalys av den svenska delen av ICCS-undersökningen”, i Erik Amnå et al., Skolor som politiska arenor. Medborgarkompetens och kontrovershantering. Stockholm: Skolverket.

Annonser
Taggad , , , , , , , , , , , ,

Svajjigt tyckande om betyg i skolan

Den före detta lärarutbildaren och tillika skoldebattören Per Acke Orstadius skrev för några dagar sedan en debattartikel på Skolvärlden.se under rubriken ”Ju tidigare betyg desto större skada”. De centrala påståenden som han vill underbygga i artikeln är att (i) eleverna inte lär sig bättre med graderade betyg, (ii) att eleverna mår sämre av betygshetsen och (iii) att det överlag är sämre för samhället i stort att man har graderade betyg i skolsystemet.

Det lustiga med artikeln är att Orstadius inte kan påvisa några som helst belägg för att det skulle vara på vare sig det ena eller andra sättet. Det näst intill enda i faktaväg som refereras i artikeln är en obestämd referering till Socialstyrelsen att:

”Elever med låga betyg löper tio gånger så stor risk att bli kriminella och tre gånger så stor risk att begå självmord enligt Socialstyrelsen. Eleverna mår inte bättre för att de får graderade betyg. Det är tvärtom. Betygen gör att många elever mår dåligt. Detta gäller särskilt de skolsvaga eleverna.”

Man kan fråga sig vad Orstadius vill påvisa med detta, för det tycks otroligt att det skulle finnas ett så pass starkt kausalt samband mellan låga betyg och kriminalitet och självmordsbenägenhet? Snarare är det nog som så att det Socialstyrelsen beskriver är en samvariation mellan låga betyg och kriminalitet/självmordbenägenhet, ett samband som i huvudsak förklaras av andra faktorer såsom eget/föräldrars missbruk, uppväxtförhållanden, psykisk ohälsa mm.

Den normativa debatten om betygens vara eller icke vara lämnar jag därhän, till Orstadius och hans antagonister, men med noteringen att det också finns studier vars resultat antyder att betyg inte endast är pur ondska för i synnerhet svagpresterande elever, utan att de också kan ge positiva effekter. Ett sådant exempel är denna IFAU-studie som visar att tidiga betyg i grundskolan tycks ha en viss stödjande effekt för just svagpresterande elever.

Taggad , , , ,

Förändrad kunskap om skolors betygsättning – samma tilltro till vetenskapen

I ett tidigare blogginlägg redogjorde jag någorlunda för nuvarande kunskapsläge om betygsinflationen i svensk grund- och gymnasieskola. Det som har varit ett centralt resultat i den forskning som hittills bedrivits är att det inte förhåller sig så som de flesta tror, tycker och tänker – nämligen att det är de fristående skolorna som driver på inflationen. Forskningen har i stället visat att störst försklaringsvärde för de höga betygen har graden av konkurrens som skolorna är utsatta för. Resultaten från ett flertal studier har indikerat att såväl fristående som kommunala skolor sätter högre betyg om de agerar på en konkurrensutsatt marknad snarare än en icke-konkurrensutsatt marknad (se referenser i det tidigare inlägget).

En av dessa forskare är Jonas Vlachos som i din studie Betygens värde (för Konkurrensverkets räkning) kunde visa att friskolor som grupp inte sätter nämnvärt högre betyg än kommunala1 men att skolor på konkurrensutsatta marknader sätter högre betyg än de på icke-konkurrensutsatta.

Nu har samme Vlachos (tillsammans med Björn Tyrefors Hinnerich) gjort en ny studie med data från Skolinspektionens kontrollrättningar av de nationella proven. I denna studie framkommer nya resultat som tidigare studier inte funnit, nämligen att friskolorna som grupp rättar de nationella proven generösare än kommunala skolor. Därigenom motsäger det i viss utsträckning resultaten från tidigare undersökningar där man undersökt skillnader mellan NP-resultat och betyg och inte funnit att friskolor uppvisar några systematiskt större avvikelser än kommunala skolor. Vlachos nya studie visar dock att dessa analyser haft felaktiga förutsättningar då dessa utgått från att rättningen av NP är likvärdig.

Utöver bidraget till våra kunskaper om svensk betygsättningspraktik och incitamentstrukturen för densamma på svensk konkurrensutsatt skolmarknad, så är Vlachos studie ett ypperligt exempel på vetenskapen när den fungerar som bäst: Den visar att den kunskap vetenskapen ger oss tillsvidare – och så gott som alltid – är preliminär och att det i många fall kan räcka med en ny studie med annan data eller annan metod för att vi ska behöva omvärdera och ompröva de kunskaper vi ditintills försanthållit.

Det är sådant som ödmjukar oss på rätt sätt.

———-

1. Den uppmätta skillnaden i studien är 0,1 standardavvikelser vilket motsvarar cirka 6 meritvärdespoäng av maximala 320 (skillnaden mellan betyget VG och MVG i ett ämne motsvarar 10p). Som jämförelse kan nämnas att skillnaden mellan pojkar och flickor är 20p.

Taggad , , , , , , , , ,

Att tjäna en slant på den kommunala skolans brister

Ett av de vanligaste områdena som Skolinspektionen kritiserar när de granskar kommuner som skolhuvudmän är att de brister i sin uppföljning och utvärdering av verksamheten. Detta blir särskilt problematiskt i en av staten målstyrd verksamhet:

Utan ett systematiskt kvalitetsarbete saknar skolorna underlag för att sätta in och utvärdera åtgärder för att förbättra sina arbetssätt och skapa förutsättningar för eleverna att nå de nationella målen

Att kommunerna är dåliga på att följa upp och utvärdera sin verksamhet är det vissa som har insett att de nu skulle kunna tjäna en slant på. Företaget Ensolution AB erbjuder exempelvis numer en ny utvärderingstjänst för kommuner där de använder sitt nylanserade mått KPE (”Kostnad per elev och betyg”). Måttet verkar synnerligen effektivt och det är märkligt att inte fler kommuner nappat på det. Företaget själva beskriver sina tjänster på följande sätt:

Ensolutions erbjudande är en modell för kostnad per elev och betyg. Modellen mäter produktivitet, kostnader och betyg för grundskolan baserat på individen. Vi skapar en individrelaterad kalkyl relaterat till betyg samt analyserar resultaten och ger förslag på förändringar i verksamheten.

[…]

Kostnad per elev och betyg besvarar frågeställningar som t.ex. Hur mycket tid med eleverna har lärarna? Visar sig andelen elevtid i betygsnivåerna? …och hur kan vi öka den? På vilka aktiviteter lägger de olika befattningarna ner tid på? Vad består t.ex. förtroendearbetstiden av? Vad är kostnaden per elev? (hur mycket satsar vi på de elever som har specifika behov?).

Dessutom kan den erbjudna KPE-analysen besvara den mycket centrala och angelägna frågan:

Vilka resultat skapar de satsningar som vi gör; kostnad per betyg/omdöme? Lönar det sig t.ex. att investera i behörig kompetens?

Say no more.

Taggad , , , , , , ,