”Jämställdheten som bakbinder skolan” – eller artiklar som snubblar på logiken?

I det senaste numret av Pedagogiska magasinet skriver gymnasielärarna i dans, Annica Styrke och Karin Wiklund, en artikel som handlar om Jämställdheten som bakbinder skolan. Det centrala problem som de vill belysa med artikeln är att ett isärhållande av flickor och pojkar – som variabelkategorier betraktade – i den mediala debatten om jämställdhet (och av vad jag kan förstå också i forskningen därom) endast,

… hjälper till att upprätthålla isärhållandet av könen vilket bevarar ojämställda förhållanden mellan dem. Det språkliga verklighetsskapandet får alltså konsekvenser för hur kön konstrueras och återupprepas och hur maktförhållanden hålls intakta.

Utifrån detta antagande kritiserar de sedan till exempel Delegationen för jämställdhet i skolan (DEJA), som i sitt slutbetänkande ”flitigt” använder tillvägagångssättet att ”definiera jämställdhetsproblem […] utifrån gruppskillnader mellan pojkar och flickor”. Följden av detta blir enligt författarna att ”särskiljningen mellan könen upprätthålls och förstärks.”

Personligen håller jag på att bli galen av den här artikeln. Inte så mycket för vad artikeln handlar om – jag är själv intresserad av jämställdhetsfrågor – utan mest för att jag trots flertalet välvilligt upprepade läsningar av artikeln inte begriper vad författarna skriver? Vad menar de, egentligen?

Det jag inte begriper är vilka implikationer deras vilja att upphöra med variabelkategoriseringen flickor/pojkar får för deras eventuella definitioner av begreppen ”jämställdhetsproblem” och ”diskriminering”?

Min definition av dessa begrepp är att ett jämställdhetsproblem råder när en människa på något sätt blir hindrad i sina friheter, möjligheter eller rättigheter utifrån någon egenskap hos personen, i huvudsak sådana egenskaper personen ej själv kan påverka (främst avseende kön, etnicitet, ålder, sexuell läggning mm. Utbildningsnivå anser jag – i Sveriges fall – i stor utsträckning vara möjligt att påverka av individen själv.) Att systematiskt bli hindrad på detta sätt anser jag vara diskriminering och diskrimineringen är ofta ett uttryck för ett jämställdhetsproblem.

Detta ställningstagande innebär för min del, att om jag vill kunna påvisa för en annan människa att diskriminering faktiskt existerar i exempelvis Sverige så måste jag också mäta i vilken utsträckning skillnader mellan dessa variabelkategorier faktiskt existerar och om de är systematiska. Därigenom blir det i mitt fall meningsfullt att i min datainsamling upprätthålla åtskillnaden mellan exempelvis flickor och pojkar.

Så här långt gånget i resonemanget möter jag de verkliga svårigheterna med att förstå vad artikelförfattarna egentligen menar med sin artikel. De menar, som det klart och tydligt framgick av citatet ovan, att det finns ett kausalt samband mellan (A) att vi i undersökningar av könskillnader fortsatt särskiljer flickor och pojkar och (B) det fortsatta upprätthållandet och förstärkandet av könsskillnaderna ((A) –> (B)). Det vill säga att desto längre vi fortsätter med detta, desto starkare kommer skillnaderna att bli. På samma sätt måste de därför – enligt härledningsregeln modus tollens – mena att om särskiljningen inte upprätthålls och inte förstärks så beror det på att man inte särskiljer könen som variabelkategorier i forskning och debatt om könsskillnader ((¬B) –> (¬A)). Därav deras förespråkande av (¬A).

Detta lämnar mig med några frågor:

(1)   Existerar det ett kausalt samband på det sätt som artikelförfattarna vill göra gällande?

(2)   Om de förespråkar ett stopp av särskiljande av flickor och pojkar som variabelkategorier i undersökningar betraktade (typ DEJA), hur ska de då kunna besvara den empiriska frågan om särskiljandet av könen upprätthålls och förstärks om särskiljandet i undersökningar fortsätter? Dvs, hur ska de någonsin kunna bevisa (B)?

(3)   På samma sätt: Om de förespråkar ett stopp av särskiljande mellan flickor, pojkar, unga gamla – vad som helst – hur ska de då någonsin kunna besvara den empiriska frågan om någon av dessa grupper överhuvudtaget är diskriminerade?

Men det kanske är det som är poängen och strategin till syvende och sist? Mäts inte – finns inte?

Annonser
Taggad , , , , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: