Om läraruppdraget, främlingsfientlighet och metodkunskaper

Det här inlägget är inspirerat av en diskussion jag hamnade i för en tid sedan på Facebook och som fick mig att minnas en av de aspekter jag själv tyckte var svårast med att vara samhällskunskapslärare. Inlägget handlar därför inte strikt om utbildningspolitik och forskning, men likväl om undervisning, lärarroll och statistik.

Ovan nämnda diskussion hamnade jag i som en följd av att jag reagerade över ett inlägg som en gammal bekant hade skrivit, där han påstod vissa saker om invandrares benägenhet att begå brott, i detta fall våldtäkter. Jag är själv inte påläst i kriminologisk litteratur och jag har inte studerat brottsstatistik i sådan utsträckning att jag själv med säkerhet ”vet” hur olika samhällsgruppers brottsbenägenhet ser ut. Jag har dock läst tillräckligt många högskolepoäng för att förstå att olika faktorer har olika stort förklaringsvärde för individers brottsbenägenhet, och jag är själv ganska övertygad om att socioekonomiska förhållanden och utbildningsnivå bör ha ett mycket högre förklaringsvärde på brottsbenägenhet än etnisk bakgrund. Rätta mig gärna om jag har fel.

unodcEtt av de påståenden som framkom i inlägget var att Sverige har världens näst högsta antal våldtäkter per 100 000 invånare samt att detta beror på Sveriges stora andel invandrare i befolkningen. Påståendena styrktes dels med statistik från UNODC (Unites Nations Office on Drugs and Crime) (se tabell intill) och dels med statistiska beräkningar gjorda av en svensk bloggare.[1]

Det här frammanar för mig minnet av hur svårt det kan vara som lärare att veta hur man ska bemöta påståenden från elever (eller andra) som dels har ett tvivelaktigt sanningsvärde och som dels grundar sig i en främlingsfientlig världsåskådning. För det första finns det ett direkt problem med detta för en undervisande lärare i klassrummet: Om jag inte själv som lärare har kunskaper om de statistiska förhållandena som står i motsats till det påstådda, hur ska jag då förhålla mig till påståendet? Det vill säga, om jag inte kan vederlägga påståendet där på plats, hur ska jag förhålla mig till det då? Vill jag ens vederlägga påståendet? Men om jag håller med om att det kanske kan stämma, har jag då vikt mig för den främlingsfientliga världsåskådning som (ofta?) ligger i botten och ruvar hos eleven? För det andra så finns det också ett mer långsiktigt problem, för om jag ger mig in i debatten för att försöka vederlägga påståendet, men med andra fakta och misslyckas, vad händer då? Med mig, eleven och klassen?

Enligt mig visar detta exempel återigen också på behovet av att utbildningen i vetenskaplig metod stärks i lärarutbildningen. Ju säkrare en lärare känner sig i metodfrågor, desto säkrare kommer de sannolikt känna sig när de möter olika typer av påståenden av denna art som kan vara svåra att bemöta trots att de är tvivelaktiga, som det ovan om våldtäkterna.

För vad är då problemet med påståendet om Sveriges tätposition gällande antalet våldtäkter per 100 000 invånare? Det grundläggande problemet är att statistiken utgår från antalet polisanmälda brott i olika länder. Detta innebär dels att uppgifterna knappast är jämförbara i och med att olika länders lagstiftning har olika syn på vad som är våldtäkt, sexuellt tvång, ofredande osv. Detta påtalar UNODC själva i direkt anslutning till datatabellerna. Dessutom finns det inneboende problemet att vissa länder är noggrannare med sin insamling av statistik än andra. Detta visar sig i UNODC:s data genom att av 123 länder i datauppsättningen saknas uppgifter för 63 länder år 2010. Bland dessa återfinns länder som Frankrike, Filipinerna, Slovakien, Australien, Italien, Bangladesh, Zimbabwe med flera. Frånvaron av dessa påverkar sannolikt Sveriges relativa placering, i synnerhet om alla skulle gå efter svensk lagtext.

Övriga påståenden om vissa befolkningsgruppers eventuella överrepresentation lämnar jag åt läsarnas egna kritiska ögon att granska, men ett tips är att särstudera de ”prognostiska” uträkningar man ägnar sig åt på den blogg som nämns i not 1 nedan.

Hur man som lärare till sist klarar av situationer som dessa, med de typer av avvägningar jag skisserade ovan, kommer sannolikt an på erfarenhet, kunskaper och egen utbildning. En god grund läggs dock enligt mig genom gedigen metodutbildning i lärarutbildningen, robusta ämneskunskaper samt kontinuerlig yrkesetisk reflektion med lärarkollegor.


[1] Jag väljer att inte länka berörd blogg, men den kan lätt hittas via Google. Sök på ”affes statistikblogg” och läs inläggen om ”invandrarna och brotten”.

Annonser
Taggad , , , , , , , , ,

2 thoughts on “Om läraruppdraget, främlingsfientlighet och metodkunskaper

  1. torestad skriver:

    Det är mycket klokt det du skriver om kunskaper i metod och statistik. Sådana är faktiskt nödvändiga för att kunna bedöma den samhällsinformation man får via massmedia. Lärare, som ju ofta inte har dessa kunskaper, har därför svårt att inför sina elever slå hål på myter som okunniga journalister kritiklöst sprider. Fördomar bemöts ju bäst med välgrundade kunskaper.

  2. […] detta blogginlägg diskuteras vissa av de utmaningar som detta har inneburit för oss samhällskunskapslärare. Hur […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: