Den ökande andelen elever som är obehöriga till gymnasieskolan

Igår (28/1) kunde man i Aftonbladet läsa om hur andelen elever som lämnar grundskolan utan behörighet till ett nationellt gymnasieprogram ökat under Jan Björklunds tid som skolminister. Uppgifterna i artikeln är hämtade från en utredning som Socialdemokraterna beställt från Riksdagens utredningstjänst, och i den tillhörande artikeln använder Socialdemokraterna uppgifterna för att kritisera den förda skolpolitiken. Jag har också ramlat över bloggare som skrivit om artikeln med samma ingång.

Att en större andel elever lämnar grundskolan utan behörighet till ett nationellt gymnasieprogram är i alla avseenden en ödesfråga för svensk skola – den viktigaste framtidsfrågan om du frågar mig. Jag har sedan innan skrivit ett inlägg som handlar om vilket svek detta är mot de elever som lämnar grundskolan utan de kunskaper som de har rätt att få.

Jag kan dock inte läsa nämnd artikel eller blogginlägg som det som länkades ovan utan att undra hur det är ställt med detta egentligen? Är Jan Björklund verkligen ensamt skyldig för denna utveckling? Som vanligt visar sig den mediala logiken inte vilja hantera mer komplexa verkligheter än det som kan beskrivas i svart och vitt. I diagrammet nedan har jag sammanställt motsvarande data (all data hämtad från Skolverket) över andelen obehöriga under hela det mål- och kriterierelaterade systemets tid i grundskolan (från 1997 och framåt) och trenden är tydlig: Andelen obehöriga elever har i princip ökat konstant över tid, oavsett regering.

obehöriga

Några försiktiga slutsatser:

  • Den som på allvar vill hitta orsaken till att andelen obehöriga elever som lämnar grundskolan fortsätter att öka bör inte enkom skylla på den förda skolpolitiken, utan även söka förklaringar på annat håll.
  • Det är bara dumheter att jämföra två år med varandra (2006 och 2010), som Socialdemokraternas uppdrag till RUT varit, när den utveckling man vill beskriva är del av en längre trend.
  • Den verkligt intressanta frågan, för att kunna utvärdera Björklunds tid som skolminister, är om denna trend bryts om ytterligare några år (2020? 2025?), när de första elevkullarna som endast haft legitimerade lärare, läst enligt Lgr11, omfattats av nya skollagen mm börjar gå över till gymnasieskolan. Då om någon gång går det att utvärdera de reformer som genomförts.
Annonser
Taggad , , , , , , , ,

12 thoughts on “Den ökande andelen elever som är obehöriga till gymnasieskolan

  1. Tack för länken till min blogg. Fredrik

  2. klalin skriver:

    Din statistik visar dessvärre något annat än den tes du försöker driva. Om du studerar ditt sifferunderlag, märker du att andelen obehöriga var i stort sett konstant mellan 1999 och 2006 (0,1 bättre om man ska vara noga). Statistiken innan 1999 är svårbedömd pga omläggningen från relativt betygssystem. Däremot har andelen obehöriga börjat öka 2006, och ökat oroväckande från 2008 då nya skolreformer och styrsystem börjar sjösättas. Ett tydligt och odiskutabelt trendbrott således.

    • pontusbackstrom skriver:

      Jag tror att du tror att jag försöker driva en annan tes än den jag driver. Mitt syfte med inlägget är inte att försöka visa att andelen obehöriga inte har ökat under Jan Björklunds tid som skolminister – det har den. En helt uppenbar anledning är att alliansregeringen höjt – och differentierat – behörighetskraven för olika program. Hur stor del av ökningen av andelen obehöriga som denna förändring förklarar vet jag inte och har i nuläget inte heller data för att kunna undersöka det, men det har sannolikt betydelse för de sista åren.

      Vad jag däremot vill visa med inlägget är (1) att andelen obhöriga till gymnasieskolan har ökat sedan införandet av det mål- och kriterierelaterade systemet och att detta är ett av skolans mest centrala problem att lösa, samt (2) att lösningen inte finns i att tro att alliansregeringen ensamt orsakat problemet – detta är ett fundamentalt problem i svensk mål- och resultatstyrd skola, med behörighetskrav för avancemang och med otillräckliga stödinsatser för de elever som riskerar att inte nå målen.

  3. klalin skriver:

    OK, jag förstår. Men din tes att andelen obehöriga har ökat kontinuerligt sedan införandet av ”mål…” stämmer fortfarande inte. Den lade sig relativt snabbt på en nivå vid 10,5 och har sedan legat där tills Björklund kom in i bilden. Sen kan jag hålla med dig om att inte heller 10,5 nödvändigtvis ska betraktas som en acceptabel nivå, och endast en dåre kan väl påstå att skolan innan 2006 var problemfri. Men det finns annan statistik som kan visa på det.

    Om ”måluppfyllelsen” i det relativa systemet var högre eller lägre är egentligen svårt att avgöra. Jan Björklund påstod dock redan 1996 att andelen som inte nått ”målen” (han stödde sig på aktuell forskning) låg runt 25%.

    Skolverket kan för övrigt bistå dig med statistiska underlag där det nya betygssystemet är omräknat enligt äldre behörighet. Det förändrar inte bilden, och vad jag kan se bygger redan ditt statistiska urval helt och hållet på ”saknad behörighet i ämnena Sv, Ma och En”.

    • pontusbackstrom skriver:

      Detta ser jag som min slutreplik i detta meningsutbyte.

      (1) Jag anser att min utsaga om ökningen är korrekt. Jag skrev medvetet ”har i princip ökat konstant” för att markera att det finns några fluktuationer över tid. Att markera år 2006 som en startpunkt för ett trendbrott, och att härröra det till Björklunds övertagande av skoministerposten, är felaktigt; vilka reformer gjorde han från och med september 2006 som påverkade slutbetygen för eleverna i år nio våren 2007? Jag tror inte att eleverna började bli obehöriga till gymnasiet i större utsträckning i ren förskräckelse över att han blev skominister.

      Ur detta perspektiv bör man fråga sig om det är värt att prata om trendbrott i denna tidsserie. Det viktigaste trendbrottet inträffar vid införandet av det mål- och kriterierelaterade betygssystemet då elever som tidigare kunde klara sig igenom med ettor och tvåoor i betyg inte längre får fortsätta till gymnasiet. Detta trendbrott är välbelagt i forskningen, se tex Allan Svensson, Jonas Vlachos mfl.

      Ditt avfärdande av utvecklingen från 1997-1999 förstår jag inte riktigt mot bakgrund av vad forskninen hittills visat om betygssättningspraktiker i det kriterierelaterade systemet. Betygsättningen var mer rigid de första åren och har efterhand blivit mer tillåtande. Om betygsättningen blivit mer tillåtande över tid (betygsinflation mm) borde ju fler elever också släppas igenom med snäll-G? Menar du på motsatsen?

      (2) De data jag använt här är helt rätt identifierat av dig. De uppgifter du pratar om använde jag i ett tidigare inlägg, som är länkat i inlägget ovan, och jag är helt medveten om de skillnader som föreligger mellan dem. De uppgifter som användes till detta inlägg användes för att göra det lätt jämförbart. De data jag däremot åsyftade att jag inte har tillgång till är individdata för att kunna studera vilka elever som faller ifrån som obehöriga nu – med de nya behörighetsreglerna – till skillnad från hur det såg ut innan. Jag misstänker att gruppen är ganska liten och jag tror inte att den har stort förklaringsvärde på den fortsatta ökningen av andelen obehöriga, men det har jag ingen säker kunskap om. Upplys mig gärna om du känner till någon som gjort en sådan analys.

      Jag skrev ovan att detta var min slutreplik, men jag vill också ställa en fråga till dig: Enligt din uppfattning och bedömning, vad är den viktigaste förklaringen till att vi (1) har så stor andel elever som lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet, (2) att den andelen fortsätter att öka och (3) vad som måste göras för att vända utvecklingen.

      Bästa hälsningar,
      Pontus

  4. klalin skriver:

    Tack för ett genomarbetat svar. 90-talet är problematiskt av andra skäl än de som har med betygsinflation att göra. Övergången från relativt till mål…-system blev en segdragen historia, och de elever som berördes av bägge systemen hängde kvar ända fram till 97/98. Uppföljningen från kommun till stat var till en början bristfällig och gav svajiga data på riksnivå. Skolan var därutöver utsatt för det största sparbetinget i modern tid. S-regeringen -94 var i högsta grad medskyldig.
    2006 stoppade Jan Björklund genomförandet av påbörjad reform -07. Några nya reformer hann givetvis inte genomföras, men ett stort antal inriktningsdokument producerades. Det viktiga i nya reformer är sällan dokumentens bokstäver, utan vilka nya värderingar de för med sig. En omställning mot ökad regelstyrning, kontroll, segregering mm behöver inte invänta de faktiska propositionerna.

    Dina frågor, 1) Det uppenbara svaret är att det beror på behörighetsreglerna. Genom att ändra på målen eller reglerna kan vi givetvis laborera med denna ”andel”. Så länge skolan sorterar måste dock alltid en grupp hamna sist. De som riskerar detta stigmatiseras och tappar i motivation vilket gör att de underpresterar. Prova själv att ägna hela dagar åt nåt som du är riktigt usel på. Ju mer fokus det blir på prestation och sortering, ju större brukar den här gruppen bli. 2) Den kommer att öka under flera år framöver om skolpolitiken fortsätter bygga på regelstyrning, kontroll, segregering, centralisering, sortering osv. Alla dessa element kräver en samhällsstruktur som bygger på legitimitet för auktoritära system och ett meritokratiskt samhällskontrakt där den egna prestationen möts av samhällets motprestation, t.ex att betyg leder till jobb. 3) Jag väntar fortfarande på en politiker som kan vända sig direkt till våra barn och unga, och berätta för dem vilken fantastisk resurs de utgör för vårt land. Ärligt talat får de mest bara höra att de utgör ett problem, att de faller i PISA osv. Men det finns makalöst med kompetens. Låt oss börja där. Jobba med tillit, förtroende och höga förväntningar. Så länge skolan måste spela rollen som civilsamhällets spypåse kommer inte några resultat. Här har Fp:s skolpolitik varit synnerligen kontraproduktiv.

  5. […] grundskolan utan behörighet till gymnasiestudier. Jag har skrvit om detta i tidigare inlägg här och här. I det senare reses frågan om grundskolan fullgör sin plikt gentemot de skolpliktiga […]

  6. Natalia skriver:

    Hej, jag undrar vartifrån du har hittat denna statistik?
    Med hopp om svar, Natalia

    • pontusbackstrom skriver:

      Hej Natalia! Det är Skolverket som är statistikansvarig myndighet. Uppgifterna finns därför dels i tabeller på deras hemsida (se fliken statistik>grundskola) år för år men också – och detta är ett lättare sätt att ta fram det – i Skolverkets Databas för jämförelsetal. Där kan du enkelt göra hela tidserier. Du finner den här: http://www.jmftal.artisan.se

      Mvh, Pontus

      • Natalia skriver:

        Hej igen!
        Tack så jätte mycket för ditt svar.
        Jag undrar vad du tycker om det nya betygssystemet? Jag själv är en gymnasieelev som är emot det, skolverkets mål med det nya systemet var ju bland annat att öka likvärdigheten i betygssättningen. Men hur ökar man på likvärdigheten när man av ett otur under en kurs kan plötsligt falla från ett glänsade A till ett F bara p.g.a. en misslyckad dag? Vad tycker du om det? Visst kan det vara motiverande att vara en kämpare under hela årets gång, men vad hände med elever med mindre begåvningsprofil exempelvis? Jag tycker själv att det är så mycket jobbigare nu och jag nöjer mig med ett E.
        Skriv gärna din åsikt, vad du har för argument emot och för, det skulle vara riktigt intressant. Jag ska nämligen hålla i en presentation ang hur det nya betygssystem försämrats påverkas på oss elever. Hamnade på din blogg av ett lyckligt misstag, riktigt kul att läsa dina inlägg! 🙂
        MVH, Natalia

  7. pontusbackstrom skriver:

    Hej igen Natalia!

    Det viktigaste man vill komma åt med förändringarna i betygsystemet var att göra kunskapskraven tydligare. Därigenom tänkte man sig att systemet skulle bli mer likvärdigt. Personligen tycker jag att det behövdes, sedan kan man alltid diskutera om den nuvarande lösningen i kunskapskraven är den bästa. Jag tycker personligen att det funkar helt ok.

    Det du nämner – hur betygen ska summeras ihop – är en annan femma och jag förstår till fullo din kritik. Du är inte ensam om den, det finns ”tunga” skolforskare som håller med dig. Du kan till exempel läsa vad Jonas Vlachos vid Stockholms univeristet tycker här:

    http://ekonomistas.se/2013/06/14/betygssystem-som-baddar-for-misslyckanden/

    Personligen tycker jag också att vi borde lämna systemet med att man får betyg per kurs för att istället få ett ämnesbetyg. Det skulle också motverka de effekter du vänder dig emot.

    Hoppas detta var svar nog, lycka till med presentationen och hoppas att du kommer åter till min blogg!

    Mvh, Pontus

  8. Natalia skriver:

    Tack så jätte mycket för ditt svar.
    Lycka till med bloggandet, jag återkommer hit säkert!

    MVH, Natalia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: