Månadsarkiv: februari 2013

Om att sia om framtiden och få farhågor bekräftade

omslagr någon vecka sedan var jag tvungen att bereda mer plats i mina bokhyllor på kontoret och drog därför igång med ett gediget sorterings- och arkiveringsarbete (läs: kasta). I genomgången hittade jag en mycket intressant rapport skriven av Lärarnas Riksförbund 1987 med titeln ”Stoppa kommunaliseringen av skolan!”. I rapporten görs en genomgång av turerna i kommunaliseringsfrågan som föregått rapporten och hur Lärarnas Riksförbund förhållit sig till dessa. Därefter sammanfattar man de farhågor förbundet har inför en eventuell kommunalisering av skolan.

Farhågorna man målar upp handlar framförallt om ökade skillnader mellan elever, minskad likvärdighet och försämrade villkor för lärarna. På sidorna 5 och 6 listas farhågorna under rubriken ”Risker”:

LR1987

Det tycks som att rapportförfattarna lyckades mycket väl i att prognosticera utfallet av den kommande kommunaliseringsreformen (andra reformer som har spätt på effekterna kunde de självfallet inte förutspå). Jag roade mig med att snabbt sammanställa en liten lista som ger belägg för rapportförfattarnas prognoser:

  • Ökade standardskillnader (1) och Sämre villkor för eleverna (2)
    Se till exempel mina tidigare inlägg här, här och här. Se också Skolverkets rapporter om likvärdigheten här, här och här. Se också nutida rapporter från Lärarnas Riksförbund här och här.
  • Hotad yrkesprofessionalism (2) och Urholkad arbetsplatsdemokrati (5)
    Se till exempel denna ESO-studie, denna avhandling eller denna undersökning från Lärarnas Riksförbund.
  • Försämrade arbetsvillkor för lärarna (4)
    Se till exempel rapporter från Lärarnas Riksförbund här, här, här, här, här, här, här, här, och här, eller titta i vilken yrkesverksam lärares lönekuvert som helst.
Taggad , , , , , , , , , ,

Vilka elever avbryter sina gymnasiestudier?

I samband med att Socialdemokraterna lanserade sitt förslag om en förlängd skolplikt, innefattandes gymnasieskolan, såg jag en debatt mellan Ibrahim Baylan och Jan Björklund i TV4:s morgonsoffa. En sak som slog mig när jag lyssnade till debatten var att ingen av herrarna tycktes ha tillräckligt goda kunskaper om vilka elever de egentligen talade om. Detta blir ett angeläget problem när man ska lägga politiska förslag; om man inte vet vilka elever det handlar om och vilka specifika faktorer som i störst utsträckning påverkar deras avhopp från gymnasieskolan, är risken stor att de politiska insatserna missar målet.

Ett grundläggande misstag som både Baylan och Björklund gör är att de inte i tillräcklig utsträckning differentierar diskussionen utifrån vilken studiebakgrund eleverna har och vilka program de går på. En bra studie att läsa in sig på i detta sammanhang är Allans Svenssons artikel ”Dagens gymnasieskola – bättre än sitt rykte?” (2007). Svenssons studie ger en god överblick dels av hur studieavbrotten utvecklats över millenieskiftet och dels vilka skillnader som föreligger mellan pojkar och flickor, elever på olika program och elever med olika meritvärden från grundskolan. Dessutom redogör Svensson för vilka skäl till avhopp som är vanligast.

allansvensson2

Andel elever som fullföljt respektive inte fullföljt något program efter ursprungsprogram. Elever antagna år 2003. Efter Svensson, 2007, s.311

Några vägledande resultat i ett policysammanhang är bland annat att det är studieresultaten från grundskolan som har störst förklaringsvärde på avhoppen samt att det är väldigt viktigt att eleverna väljer ett program som de är intresserade av då de ointresserade hoppar av i större utsträckning.

Det tidigare beläggs också i Lärarnas Riksförbunds undersökning ”Effekter av vägledning”, som visar att avhoppsrisken är som störst bland de med lägst meritvärden från grundskolan. Dessutom visar denna studie på vissa effekter av studie- och yrkesvägledningen i grundskolan.

lrsyv2

Från Lärarnas Riksförbund, 2012

Ett annat centralt problem som framkom i debatten mellan Baylan och Björklund var att de tycks ha en föreställning om att den största avhoppsproblematiken finns bland gymnasieskolans nybörjarelever, dvs de som börjat sitt första år i gymnasieskolan. Det största problemet i denna elevgrupp är snarare den ökande andelen programbyten (se grön streckad linje i diagrammet nedan, notera särskilt utvecklingen från år 2001 och framåt). Studieavbrotten i denna elevgrupp har snarare minskat de senaste åren. I grafen nedan presenteras utvecklingen av avbrott och programbyten för nybörjareleverna:

lrsyv

Lärarnas Riksförbund, 2012

Gällande studieavbrotten totalt visar Svenssons studie tydligt att det, gällande elever på nationella program, är vanligast att man gör avbrott i slutet av gymnasieutbildningen och att dessa elever har en stor andel av sina gymnasiepoäng avklarade. Svenssons studie visar därigenom tydligt vilka olika typer av insatser som krävs för respektive elevgrupp.

Taggad , , , , , , , , , ,

En likvärdig och kompensatorisk skola?

I ett tidigare inlägg har jag skrivit om hur sambandet mellan föräldrarnas utbildningsnivå och elevernas genomsnittliga meritvärden ser ut på kommunnivå. I inlägget visade jag också hur det här sambandet har blivit starkare över tid. Denna typ av utveckling är oroande om vi i Sverige menar allvar med att vi vill ha en likvärdig och kompensatorisk skola; utvecklingen antyder nämligen att olika kommuner (i detta fall) är olika bra på att kompensera för elevernas bakgrund och att likvärdigheten därigenom försämrats över tid.

I och med att tidigare studier också kunnat visa att föräldrarnas inkomster i hög grad samvarierar med utbildningsresultat (på individnivå) blev jag nyfiken på att undersöka hur sambandet på kommunnivå ser ut mellan genomsnittlig förvärvsinkomst i kommunen och elevernas grundskoleresultat. Man borde nämligen kunna förvänta sig att ett sådant samband föreligger då hög inkomst i viss mån samvarierar med hög utbildningsnivå samt att en hög genomsnittlig inkomst i kommunen skapar andra skattemässiga förutsättningar att satsa på skolan (intentionerna i skatteutjämningssystemet till trots).

Sambandet framgår av grafen nedan:

inkomstermeritvärde

Genomsnittliga inkomster från SCB, meritvärden från Skolverkets databas för jämförelsetal

Sambandet är som synes förhållandevis tydligt. Ytterligare en aspekt som är intressant ur ett likvärdighetsperspektiv är att studera variationen mellan kommuner som har likartade medelinkomster. Självklart har dessa kommuner inte exakt samma förutsättningar bara för att deras invånare har samma genomsnittliga inkomster, men det är ändå slående vilka olikartade resultat dessa kommuner presterar. I grafen har jag markerat Pajala och Färgelanda för att illustrera detta exempel. Detta är dessutom två kommuner som inte i någon väsentlig mening skiljer sig åt gällande andra bakgrundsfaktorer (Pajala har dock något högre utbildningsnivå bland föräldrarna), utan den största skillnaden ligger i att Pajala presterar väldigt goda resultat utifrån sina förutsättningar medan Färgelanda tycks underprestera (SALSA-residualen för Pajala var år 2011 +27 och för Färgelanda -13).

Ur perspektivet att skolan ska vara kompensatorisk har jag också tittat på vilka genomsnittliga meritvärden som nås av elever vars föräldrar högst har grundskoleutbildning. Sambandet är snarlikt, om än något svagare än för samtliga elever:1

förutbnivåinkomst

Genomsnittliga inkomster från SCB, meritvärden från Skolverkets SIRIS-databas

Återigen syns den stora skillnaden mellan hur kommuner med samma genomsnittliga inkomster lyckas, i detta fall med en avgränsad elevgrupp. I grafen har jag markerat Burlöv och Katrineholm som, till skillnad från det förra exemplet, också skiljer sig avsevärt åt ifråga om övriga bakgrundsfaktorer. Burlöv har nämligen en mycket större andel elever med utländsk bakgrund, både gällande elever som själva är födda utomlands och som är födda i Sverige men har föräldrar som har utländsk bakgrund (andelen är dubbelt så stor avseende båda variablerna, föräldrarnas genomsnittliga utbildningsnivå är lika hög). Detta till trots så lyckas Burlöv väldigt bra med att kompensera föräldrarnas utbildningsnivå och uppnår för denna elevgrupp resultat som ligger strax under rikssnittet totalt för samtliga elever. Katrineholm däremot lyckas inte få dessa elever att ha ett snitt över godkänt i alla ämnen.

För den som vill fördjupa sig ytterligare i skillnader som dessa mellan olika kommuner rekommenderar jag ett tidigare inlägg som bland annat behandlar kommunernas olika sätt att fördela resurser till sina skolor (vilket är en dyster läsning) samt diskuterar vissa förslag på reformer som skulle kunna förändra utvecklingen.

Alldeles oavsett vilka politiska slutsatser man drar av denna utveckling i svensk grundskola bör det stå klart för de flesta att vi i Sverige idag inte har en likvärdig grundskola som ger alla elever likvärdiga livschanser. Det är dags att på allvar ta tag i detta problem på systemnivå.

—–

För den intresserade så ser sambanden mellan genomsnittliga inkomstnivåer och fler utfallsvariabler ut som följer:

Behöriga yrkesprogram, r = 0,342
Underkänt i ett, två eller flera ämnen, r = -0,336
Genomsnittligt meritvärde, r = 0,560
Övergång till högskoleförberedande program, r = 0,712
Övergång till introduktionsprogram, r = -0,301
Övergång till yrkesprogram, r = -0,623

Källa: Genomsnittliga inkomster från SCB, utfallsvariabler från Skolverkets databas för jämförelsetal (avser år 2011)

—–

Noter

1. Notera att antalet kommuner som ingår i den andra analysen är 124. Detta beror på att uppgifter dels saknas för vissa kommuner, dels för att antalet elever är för få för att de ska kunna avidentifieras i Skolverkets öppna arkiv.

Taggad , , , , , , , , , , , , , , ,