Månadsarkiv: maj 2013

Om övergången till högskolan och hur debatten svänger

När jag var student pågick en intensiv debatt om högskolans fortsatta expansion. Den svenska högskolan hade sedan 1990-talet byggts ut kraftigt med fler utbildningsplatser och fler högskolor och universitet. Målet var – precis som för skolväsendets utbyggnad under hela efterkrigstiden – att tillgängliggöra utbildning för allt fler i befolkningen.

I graferna nedan illustreras den kraftiga utbyggnaden av den svenska högskolan dels mätt som antal studenter, dels mätt i andel av ungdomarna som inom tre år efter avslutade gymnasiestudier påbörjade högskolestudier:

antal platser

övergång_diagram

Uppgifter om antal platser är hämtade från Högskoleverkets årsredovisningar. Notera att man fram till år 1996 redovisade uppgifter per läsår för att sedan gå över till kalenderår. Uppgifter om övergång från gymnasie- till högskola är hämtade från Skolverkets databas för jämförelsetal.

Som graferna visar mattades utvecklingen av något under tidigt 2000-tal (som andel betraktat, elevkullarnas storlek varierar ju). Ungefär vid denna tidpunkt (jag minns inte exakt) formulerade den sittande socialdemokratiska regeringen det så kallade ”50-procentsmålet”, det vill säga att minst hälften av alla ungdomar ska ha påbörjat högskolestudier innan de fyllt 25 år.
Målet var ambitiöst men mötte också mycket kritik. Från studenternas håll kritiserade man målet för att man befarade att ytterligare expansion skulle innebär ytterligare kvalitetsförsämringar, försämringar man tyckte sig ha sett under en längre tid (med stöd ibland annat Högskoleverkets rapporter). Oppositionen motsatte sig målet på liknande grunder och de kommande stora elevkullarna vållade ytterligare problem för regeringen; de stora elevkullar som skulle börja lämna gymnasieskolan några år senare (2005 och framåt) skulle innebära enorma investeringar i ytterligare utbildningsplatser för att möjliggöra för hälften av ungdomarna att påbörja högskolestudier (här finns en uppsats som redogör för den högskolepolitiska debatten under perioden).

Övergångarna till högskolan är intressanta att studera ur flera perspektiv. Dels ur de perspektiv som angetts ovan, dels ur perspektivet vilka effekter vissa samtida regelförändringar har fått såsom att möjligheterna till konkurrenskompletteringar i Komvux begränsades via det nya kvotgruppssystemet samt slopandet av den så kallade 25:4-regeln. För den intresserade har jag sammanställt följande tabell med data från Skolverket där vissa effekter av nämnda förändringar kan tänkas skönjas:

övergång_tabell

Annonser
Taggad , , , , , ,

Input och output i tidningen Dagens Samhälle

Jag har sedan innan skrivit om hur tidningen Dagens Samhälle granskar resultatskillnader i den svenska skolan. För den som återkommande läser tidningen framstår det tydligt att tidningens redaktion är väldigt intresserad av att göra olika input/output-analyser av den svenska skolan. Det syns inte minst i deras egenkonstruerade ”Kostnad per betygspoäng”-mått som de ofta använder för att beskriva olika skolhuvudmäns (främst kommuners) kostnadseffektivitet.

ds2Ett återkommande problem med Dagens Samhälles granskningar är att de i sina analyser inte gör riktiga kontroller för olika bakgrundsvariabler. Ur detta perspektiv är det inte konstigt att till exempel Danderyd och Lidingö m.fl i analyserna alltid framstår som de mest kostnadseffektiva kommunerna som får ut högst betyg för pengarna.

I ett av de senaste numren av tidningen gör man en ny ranking där kommunerna listas efter deras effektivitet samt vilket politiskt styre de har. Inlägget har rönt uppmärksamhet i annan media, men har lyckligtvis också väckt ett akademiskt intresse. Läs till exempel Anders Sundells välformulerade blogginlägg om saken på Politologerna, ”Leder alliansens politik till bättre skolresultat? Orsak och verkan i politiken”, samt Jonas Vlachos inlägg på Ekonomistas, ”Flash! Billigare att utbilda barn till högutbildade!”.

Uppdatering 16/5 2013:

Läs också det uppföljande inlägget på Politologerna om kommunrankingar i allmänhet, ett inlägg som ligger till grund för författarnas artikel på DN Debatt.

Taggad , , , , , , ,

Skolval och segregation – forskningen och debatten därom

Inför Socialdemokraternas kongress i början av april blossade en debatt om det svenska friskolesystemet upp, detta som en följd av de många motionerna om vinstförbud i skattefinansierad välfärd som inkommit till kongressen. Vid sidan av frågan om vinster överhuvudtaget ska få tas ut eller inte handlade debatten också om vilka effekter friskolereformen har haft. Sidorna tycks vara lika oense i båda frågorna.

Vinstfrågan åsidosatt tycks motståndssidans huvudargument vara att friskolereformen har haft en starkt segregerande effekt på den svenska skolan. Segregerande i betydelsen att elevsammansättningen på skolnivå över tid har blivit alltmer homogen där elever med likartad bakgrund, likartade förutsättningar och ambitioner i allt större utsträckning går tillsammans. Förespråkarna å sin sida menar att skolsegregationen till störst del, fortsatt, förklaras av boendesegregationen (vilken vissa också menar har ökat) samt att friskolereformens största förtjänst är att den erbjuder elever en väg bort från skolor som de inte vill gå i. Newsmilldebatten mellan den tidigare chefredaktören för DN och sedermera friskoleintressenten docent Hans Bergström och den tidigare chefredaktören för Lärarförbundets medlemstidning Lärarnas Tidning Sten Svensson, utgör ett gott exempel på debatten. (Se Bergströms inlägg här, Svenssons här, Bergströms här och Svenssons här. Se också Cecilia Nykvist, vd Friskolornas Riksförbund här). Debatten har också fortsatt, se exempel här och här.

Parallellt med – eller som en följd av – denna debatt diskuteras också vilka effekter friskolereformen (och valfrihetsreformerna i stort) har haft på elevernas kunskapsutveckling, spridningen eleverna mellan samt likvärdigheten.

Det kan tyckas märkligt att de kan vara så oense om vilka effekter friskolereformen har haft, i synnerhet som det finns forskning på området. Problemet är dock att de olika studier som refereras ofta har olika utgångspunkter, grundar sig på olika antaganden och använder olika metoder (Friskolornas Riksförbund släppte en rapport inför s-kongressen som gör en genomgång av viss forskning på området, se här). Kännetecknande för debatten är också att det ofta saknas nyansering om vilka skillnader det är man pratar om, att man använder sig av statistiska jämförelser och analyser som inte alltid gör tillräckliga kontroller för till exempel elevbakgrund samt att man utgår från teoretiska antaganden om kausala samband mellan reformer (i detta fall ökad valfrihet på skolområdet) och utfall. Detta gäller både forskningen om eventuell skolsegregation samt den om likvärdighet och skolresultat.

Det sistnämnda – antaganden om kausala samband – är ett fenomen som ofta syns bland de som förespråkar friskolereformen och som vill tona ned eventuella segregerande effekter av densamma. Genom att hävda att friskolereformen möjliggör för alla elever att aktivt söka sig ifrån skolor de inte vill gå i – som de kanske hade hamnat i om närhetsprincipen gällde allena – så kommer en sådan reform inte att ha segregerande effekter (detta är den argumentation Cecilia Nykvist återkommit till).

Detta framstår minst sagt som en röra och man undrar ju stillsamt om det är något vi har tydlig kunskap om?

En hel del frågetecken i denna debatt rätas förtjänstfullt ut av Jonas Vlachos i ett tidigare inlägg på ekonomistas.se, allt med referenser till tidigare studier. Vlachos har också sedan innan bidragit till viktig nyansering i debatten om vilka segregerande effekter friskolereformen har haft i Sverige. Detta består främst i en indelning av fristående skolor i två grupper, en för skolor som drivs som aktiebolag (vinstdrivande) och en för skolor som drivs som stiftelser eller ideellt (icke-vinstdrivande).

Följande tabell från Vlachos kapitel om skolan i SNS kunskapsöversikt ”Konkurrensens konsekvenser” visar en uppdelning av detta slag:

tabell_vlachos

Tabellen visar tydligt hur de fristående skolorna som drivs som aktiebolag numer tydligt liknar de kommunala skolorna avseende elevsammansättning samt att det främst är i de ideella skolorna som en kraftig selektion sker (notera andelen flickor i dessa skolor).

I Skolverkets Lägesbedömning för 2013 så gör myndigheten en sammanfattning av den skillnad i elevsammansättning som vuxit fram och som indikerar varför det fortsatt är svårt att nå klarhet på området:

Rapporten visar att endast en del av de ökade resultatskillnaderna mellan skolor kan förklaras med en ökad skolsegregation med avseende på skolornas socioekonomiska elevsammansättning. Skolorna verkar däremot bli mer och mer segregerade efter egenskaper som inte visar sig i den vanliga statistiken, till exempel att mer studiemotiverade elever i större utsträckning tenderar att utnyttja det fria skolvalet och söka sig till skolor där det finns många andra studiemotiverade elever. På så sätt delas eleverna upp efter resultat och dolda egenskaper snarare än efter traditionella mått på socioekonomisk bakgrund. (s.34)

Detta citat blir också aktuellt kring frågan vad som orsakar skolsegregationen – är det elevernas skolval eller är det boendesegregationen? Skolverkets analys indikerar att de i viss mån är inne på valet. Detta stämmer också överens med Bo Malmberg mfl forskning som indikerar att boendesegregationen inte ökat i sådan grad att det kan förklara ökad skolsegregation. Malmberg mfl pekar snarare mot skolvalet. Detta är dock inte klarlagt, utan en diskussion om detta pågår fortfarande (se också kommentarerna till inlägget som länkades ovan).

I detta sammanhang är det också viktigt att påpeka vilken historik Sverige har i detta sammanhang. Sverige som land har en lång historia av att en mycket låg mellanskolvariation i resultat och vi har fortsatt – internationellt sett – en heterogen elevsammansättning på skolnivå. Vi har rört oss långt ifrån de tidigare låga nivåerna och har nu både en större mellanskolvariation än någonsin tidigare, kommunvariation och skillnader på individnivå.

Det finns många studier som visar på denna utveckling och jag har refererat en del i detta och tidigare inlägg. Jag tänkte avslutningsvis visa några av förändringarna med en del deskriptiv statistik. Viktigt att notera är att detta inte utgör några belägg för vad orsaken är till förändringarna – om det till exempel är skolvalet eller boendesegregationen – utan det beskriver endast en del av den utveckling som skett.

För det första kan man av statistiken konstatera att spridningen i elevsammansättningen har ökat. I följande tabell redovisas standardavvikelsen för några variabler (på skolnivå) för respektive år:

segr1

Källa: Egna bearbetningar av data från SIRIS. Antal skolor i analysen är 1248 år 2000 och 1657 år 2012. Notera att ett visst bortfall skett därefter som en följd av saknade uppgifter för vissa skolor.

En större standardavvikelse innebär att det råder större ”avstånd” åt båda håll från medelvärdet, dvs större spridning. Spridningen av elever med olika bakgrund har alltså ökat. Däremot har spridningen av andelen elever vars föräldrar högst har förgymnasial utbildning minskat något.

För att exemplifiera utvecklingen ännu tydligare har jag utgått från några helt subjektivt valda mått på elevsammansättning och tittat hur stor andel av skolorna som har vilken typ av elevsammansättning:

segr2

Tabellen visar några intressanta tendenser. Bland annat syns det att friskolorna tidigt särskiljde sig från genomsnittet avseende andel skolor som hade en elevsammansättning som nästan uteslutande bestod av elever med svensk bakgrund. 31 % av de fristående skolorna hade år 2000 en elevsammansättning som bestod till 99 % eller mer av elever med svensk bakgrund (av de kommunala skolorna var det 10 % av skolorna, snittet var 12 % som framgår av tabellen). Denna snedfördelning har minskat för de fristående skolorna, men är fortfarande högre än snittet. Samma utveckling syns avseende andel elever med utländsk bakgrund.

En intressant skillnad är också att andelen skolor där minst 60 % av eleverna har utländsk bakgrund (men själva är födda i Sverige) har mer än fördubblats under perioden.

Tabellen visar också, i synnerhet vad det gäller genomsnittet, att det tycks ske en viss förtätning av elever med föräldrar med eftergymnasial utbildning. Andelen skolor där en tredjedel eller fler av eleverna har föräldrar med eftergymnasial utbildning har fördubblats från år 2000 till 2012.[1]

För den ivrige uppsatsstudenten tycks det finnas möjligheter att öva sig i kvantitativ metod på detta område, exempelvis genom att studera elevsammansättningen i en kommuns skolor – både de kommunala och fristående – och hur eleverna bedömer respektive skolors status, kvalitet samt hur de skattar sin egen studiemotivation mm.

————

Vidare läsning för den intresserade via dessa länkar:

Skolverket – Likvärdig utbildning i svensk grundskola?
Skolverket – Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?
Sahlgren, Gabriel – Skolval, segregation och likvärdighet – vad säger forskningen?
Kallstenius, Jenny – De mångkulturella innerstadsskolorna – Om skolval, segregation och utbildningsstrategier i Stockholm


[1] Notera att inga kontroller har gjorts i tabellen för hur föräldrarnas utbildningsnivå ökat generellt i landet samt hur andel elever med utländsk bakgrund utvecklats under tidsperioden.

Taggad , , , , , , ,