En skola med problem – en ögonblicksbild

Ett av den svenska skolans viktigaste problem att lösa är att en stor andel av eleverna varje år lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiestudier. Jag har skrvit om detta i tidigare inlägg här och här. I det senare reses frågan om grundskolan fullgör sin plikt gentemot de skolpliktiga eleverna.

Vissa elever är i stort behov av stöd för att kunna nå gymnasiebehörighet, frågan är om de får det i rätt tid, i rätt art och i rätt omfattning? Jag kan själv inte besvara dessa frågor, men anser att diagrammet nedan åtminstone ger en indikation till svar på en av frågorna; ges inte stödet i svensk grundskola för sent?

särskiltstöd

——

Statistik över särskilt stöd i grundskolan har nyligen börjat publiceras av Skolverket. Se nyhet och länkar till data här.

Annonser
Taggad , , , , ,

One thought on “En skola med problem – en ögonblicksbild

  1. Niklas Ulin skriver:

    Den relevanta frågan borde istället vara om åtgärdsprogrammen har någon reell betydelse? Vilka insatser görs och vilken kvalitet håller de? Att ett åtgärdsprogram skrivs är en sak, vad man sedan gör med den är en annan. En skola har en begränsad resurs, därav är den alltid ”maxad” oavsett antalet elever med behov. Där har du förklaringen till varför kurvorna skiljer sig åt. För att verkligen komma till kärnan i problemet krävs en aktiv skolreform som håller kvar de elever/barn som spretar iväg under tidens gång. Varför tappar de intresset och/eller varför hänger de inte med i den förväntade resultatutvecklingen? Det är ingen specialpedagogisk fråga.

    Det är en väckarklocka för att reformera skolan så att den svarar mot elevernas/barnens verkliga behov utifrån den förändrade verklighet de lever i. Att ständigt vara uppkopplade mot omvärlden via mobiler och internet och dess sociala nätverk. Vad har skolan att erbjuda som ger ett mervärde och som kan konkurrera med omvärldens input? Att sätta in mer specialpedagogisk kompetens är bra, men det löser inte det fundamentala problemet! – Skolan är inte utformad för den verklighet som barn möter idag. Min sexåriga dotter har upplevt en mångfald mycket mer saker än jag hade gjort som sexåring. En fundamental skillnad. Hon har inte behövt lära sig läsa för att göra det, det kunde jag göra som femåring eftersom jag var tvungen till det för att få uppleva mer av min omvärld… Nu är jag inte orolig för min dotters del, men om läsning är så vital för kunskapsinhämtningen (vilket jag inte alls bestrider) borde inte det läggas mer resurser för att finna en alternativ motivator utifrån deras verklighet? Jag tycker skolan borde börja arbeta mer proaktivt istället för reaktivt och det görs inte genom att sätta in mer specialpedagoger, utan det gör genom ändrad grundsyn på både skola och till kunskapsinhämtning!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: