Kategoriarkiv: Jämställdhet i skolan

”Jämställdheten som bakbinder skolan” – eller artiklar som snubblar på logiken?

I det senaste numret av Pedagogiska magasinet skriver gymnasielärarna i dans, Annica Styrke och Karin Wiklund, en artikel som handlar om Jämställdheten som bakbinder skolan. Det centrala problem som de vill belysa med artikeln är att ett isärhållande av flickor och pojkar – som variabelkategorier betraktade – i den mediala debatten om jämställdhet (och av vad jag kan förstå också i forskningen därom) endast,

… hjälper till att upprätthålla isärhållandet av könen vilket bevarar ojämställda förhållanden mellan dem. Det språkliga verklighetsskapandet får alltså konsekvenser för hur kön konstrueras och återupprepas och hur maktförhållanden hålls intakta.

Utifrån detta antagande kritiserar de sedan till exempel Delegationen för jämställdhet i skolan (DEJA), som i sitt slutbetänkande ”flitigt” använder tillvägagångssättet att ”definiera jämställdhetsproblem […] utifrån gruppskillnader mellan pojkar och flickor”. Följden av detta blir enligt författarna att ”särskiljningen mellan könen upprätthålls och förstärks.”

Personligen håller jag på att bli galen av den här artikeln. Inte så mycket för vad artikeln handlar om – jag är själv intresserad av jämställdhetsfrågor – utan mest för att jag trots flertalet välvilligt upprepade läsningar av artikeln inte begriper vad författarna skriver? Vad menar de, egentligen?

Det jag inte begriper är vilka implikationer deras vilja att upphöra med variabelkategoriseringen flickor/pojkar får för deras eventuella definitioner av begreppen ”jämställdhetsproblem” och ”diskriminering”?

Min definition av dessa begrepp är att ett jämställdhetsproblem råder när en människa på något sätt blir hindrad i sina friheter, möjligheter eller rättigheter utifrån någon egenskap hos personen, i huvudsak sådana egenskaper personen ej själv kan påverka (främst avseende kön, etnicitet, ålder, sexuell läggning mm. Utbildningsnivå anser jag – i Sveriges fall – i stor utsträckning vara möjligt att påverka av individen själv.) Att systematiskt bli hindrad på detta sätt anser jag vara diskriminering och diskrimineringen är ofta ett uttryck för ett jämställdhetsproblem.

Detta ställningstagande innebär för min del, att om jag vill kunna påvisa för en annan människa att diskriminering faktiskt existerar i exempelvis Sverige så måste jag också mäta i vilken utsträckning skillnader mellan dessa variabelkategorier faktiskt existerar och om de är systematiska. Därigenom blir det i mitt fall meningsfullt att i min datainsamling upprätthålla åtskillnaden mellan exempelvis flickor och pojkar.

Så här långt gånget i resonemanget möter jag de verkliga svårigheterna med att förstå vad artikelförfattarna egentligen menar med sin artikel. De menar, som det klart och tydligt framgick av citatet ovan, att det finns ett kausalt samband mellan (A) att vi i undersökningar av könskillnader fortsatt särskiljer flickor och pojkar och (B) det fortsatta upprätthållandet och förstärkandet av könsskillnaderna ((A) –> (B)). Det vill säga att desto längre vi fortsätter med detta, desto starkare kommer skillnaderna att bli. På samma sätt måste de därför – enligt härledningsregeln modus tollens – mena att om särskiljningen inte upprätthålls och inte förstärks så beror det på att man inte särskiljer könen som variabelkategorier i forskning och debatt om könsskillnader ((¬B) –> (¬A)). Därav deras förespråkande av (¬A).

Detta lämnar mig med några frågor:

(1)   Existerar det ett kausalt samband på det sätt som artikelförfattarna vill göra gällande?

(2)   Om de förespråkar ett stopp av särskiljande av flickor och pojkar som variabelkategorier i undersökningar betraktade (typ DEJA), hur ska de då kunna besvara den empiriska frågan om särskiljandet av könen upprätthålls och förstärks om särskiljandet i undersökningar fortsätter? Dvs, hur ska de någonsin kunna bevisa (B)?

(3)   På samma sätt: Om de förespråkar ett stopp av särskiljande mellan flickor, pojkar, unga gamla – vad som helst – hur ska de då någonsin kunna besvara den empiriska frågan om någon av dessa grupper överhuvudtaget är diskriminerade?

Men det kanske är det som är poängen och strategin till syvende och sist? Mäts inte – finns inte?

Annonser
Taggad , , , , , , , , , , ,

Gynnas flickorna av kvinnliga lärare?

Psykologen Bertil Törestad skrev i mitten av augusti på Newsmill att det “är för många kvinnor i skolans värld” och att detta kan vara en viktig del i förklaringen av flickornas högre meritvärden (vilket jag skrivit om tidigare här). Törestad skriver:

Om vi drar ut ovanstående resonemang lite längre så kan flickornas överlägsna skolresultat till okänd del faktiskt förklaras med att det intellektuella klimatet i den obligatoriska skolan präglas av just verbalitet och relationsinriktade aktiviteter. Pojkar får alltså i betydligt mindre utsträckning sina förmågor uppmuntrade.

Kritiken har inte låtit vänta på sig, bland annat har skolbloggaren och tillika ordföranden för Lärare i Moderna språk, Helena von Schantz, uttalat sig på Skolvärlden.se.

Om man ser förbi den något hätska debatt som brutit ut så finns det några saker i detta som jag är mer intresserad av. Det första gäller vilka belägg Törestad har för att hans tes sannolikt skulle stämma. Han lämnar en referens till en egen studie genomförd med longitudell data för 812 svenska skolelever (se abstract här) vilken uppvisar resultat som antyder att flickor har något starkare i verbala kunskapsprofiler och pojkar något starkare spatiala dito (detta tycks ligga i linje med tidigare resultat på området, se mitt tidigare inlägg som länkades ovan). Enligt studien tycks elever med mer verbala kunskapsprofiler också prestera bättre resultat högre upp i skolsystemet.

Är detta konstigt eller förvånande? Nej, det ligger väl ungefär i linje med tidigare kunskaper från forskningen och det förvånar sannolikt ingen lärare heller; elevers språkkunskaper har sannolikt ett gott förklaringsvärde på övriga kunskapsresultat i skolans andra ämnen.

För det andra tycks Törestad antyda att närvaron av verbalt orienterade kvinnliga lärare i skolan generellt missgynnar pojkar. Detta påstående belägger aldrig Törestad, kanske för att det finns andra resultat som antyder att en sådan effekt inte finns, i alla fall inte i Sverige. I Skolverkets studie ”Könskillnader i måluppfyllelse och utbildningsval” (2006) finner man inga belägg för tesen. Skolverket skriver:

[Resultaten] ger dock inget stöd för hypotesen att lärarens kön skulle påverka könsskillnaderna i måluppfyllelse. […] Det går alltså inte att hitta någon samvariation mellan aggregerade mått på lärares kön och differensen mellan könen. (s.72)

Det ska bli spännande att följa debatten och se om Törestad har andra resultat att presentera för att belägga sitt påstående.

Taggad , , , , , , ,

Könsskillnader i skolprestationer

Frågan om könsskillnader i skolprestationer är synnerligen intressant, särskilt i och med att det tycks som att var man än i världen vänder sig finner skillnader i skolresultat mellan flickor och pojkar. Man kan fråga sig om det är omständigheterna kring eleverna som skapar dessa skillnader eller om det är könstillhörigheten i sig själv som skapar skillnaderna i kraft av biologiska skillnader mellan könen.

Skolverkets studie från 2006, Könsskillnader i måluppfyllelse och utbildningsval, som refereras i en av kunskapsöversikterna från Delegationen för jämställdhet i skolan (DEJA), antyder att det inte endast är omständigheterna kring eleverna som skapar dessa skillander. Skolverket finner:

• att pojkar i genomsnitt uppnår 90 procent av flickors prestationer;
• att flickors högre betyg inte förklaras av den högre andelen
kvinnliga lärare;
• att det finns en större andel pojkar som av olika skäl får
specialundervisning;
• att den större andelen pojkar bland de mest lågpresterande inte
förklarar hela medelvärdesskillnaden;
• att variationen mellan skolor visserligen kan vara stor, men inte
kan förklara könsskillnaderna då de inte består från år till år;
• att könsskillnaderna är något större i glesbygd och industrikommuner,
men att detta förklarar bara en liten del av den
totala skillnaden;
• att könsskillnaderna inte på något enkelt sätt är relaterade till
etnicitet eller social bakgrund då de är av samma storleksordning
i analyserade undergrupper;
• att man inte kunnat undersöka huruvida arbetssätten i skolan,
med ökad andel enskilt arbete och minskad grad av lärarstyrd
undervisning;
• att åtminstone en del av förklaringen ligger i att flickor lägger
ner mer tid och engagemang på skolarbetet

(efter DEJA-kunskapsöversikten ovan, s.12)

Det finns ytterligare en intressant aspekt av detta som jag själv tycker att DEJA felaktigt utelämnat i sina betänkanden, och det gäller hur olika meritsystem i skolan slår olika mellan olika elevgrupper i allmänhet och mellan könen i synnerhet. Flertalet studier av det svenska betygsystemet tyder på att flickor gynnas av betygsystemet (detta gäller inte endast det nuvarande målrelaterade) och att pojkar missgynnas. Denna bild förstärks också av en mycket intressant studentuppsats från Umeå universitet som förtjänar större uppmärksamhet. Studien (som är från 2003) baseras på data från VALUTA-projektets databas och omfattar 29 643 individer (kohort med avgångsår från gymnasieskolan år 2000, avgränsat till de med slutbetyg och som skrivit högskoleprovet). I studien undersöks hur elever med olika meritvärden från gymnasieskolan presterar på högskoleprovet och resultaten är anmärkningsvärda:

Tabellen efter Davis, Kerstin. (2003). ”Är bäst alltid bäst? En studie av gymnasieelevers betyg och högskoleprovsresultat”. Umeå: Umeå universitet; s.24.

Gruppen av elever som hade höga meritvärden från gymnasieskolan men som presterade låga resultat på högskoleprovet dominerades av kvinnor (80 %) och omvänt så dominerade männen gruppen som hade låga meritvärden men höga resultat på högskoleprovet (81 %). Detta tycks dels bekräfta att männen är missgynnade av betygsystemet, men det bekräftar också att männen är gynnade av högskoleprovet. Det senare har man dock från statsmaktens sida och därigenom också från provkonstruktörernas sida försökt väga upp genom provkontruktionen varför dessa resultat redan i denna studie sannolikt är ”friserade”.

Sammantaget tycks det alltså som att det finns mer som man behöver rensa för när man ska studera resultatskillnader mellan könen.

I och med detta inlägg tänker jag ta ett litet sommaruppehåll men återkommer till hösten. Ha det gott tills dess!

Taggad , , , , , , , ,