Kategoriarkiv: Uppsatstips

Om övergången till högskolan och hur debatten svänger

När jag var student pågick en intensiv debatt om högskolans fortsatta expansion. Den svenska högskolan hade sedan 1990-talet byggts ut kraftigt med fler utbildningsplatser och fler högskolor och universitet. Målet var – precis som för skolväsendets utbyggnad under hela efterkrigstiden – att tillgängliggöra utbildning för allt fler i befolkningen.

I graferna nedan illustreras den kraftiga utbyggnaden av den svenska högskolan dels mätt som antal studenter, dels mätt i andel av ungdomarna som inom tre år efter avslutade gymnasiestudier påbörjade högskolestudier:

antal platser

övergång_diagram

Uppgifter om antal platser är hämtade från Högskoleverkets årsredovisningar. Notera att man fram till år 1996 redovisade uppgifter per läsår för att sedan gå över till kalenderår. Uppgifter om övergång från gymnasie- till högskola är hämtade från Skolverkets databas för jämförelsetal.

Som graferna visar mattades utvecklingen av något under tidigt 2000-tal (som andel betraktat, elevkullarnas storlek varierar ju). Ungefär vid denna tidpunkt (jag minns inte exakt) formulerade den sittande socialdemokratiska regeringen det så kallade ”50-procentsmålet”, det vill säga att minst hälften av alla ungdomar ska ha påbörjat högskolestudier innan de fyllt 25 år.
Målet var ambitiöst men mötte också mycket kritik. Från studenternas håll kritiserade man målet för att man befarade att ytterligare expansion skulle innebär ytterligare kvalitetsförsämringar, försämringar man tyckte sig ha sett under en längre tid (med stöd ibland annat Högskoleverkets rapporter). Oppositionen motsatte sig målet på liknande grunder och de kommande stora elevkullarna vållade ytterligare problem för regeringen; de stora elevkullar som skulle börja lämna gymnasieskolan några år senare (2005 och framåt) skulle innebära enorma investeringar i ytterligare utbildningsplatser för att möjliggöra för hälften av ungdomarna att påbörja högskolestudier (här finns en uppsats som redogör för den högskolepolitiska debatten under perioden).

Övergångarna till högskolan är intressanta att studera ur flera perspektiv. Dels ur de perspektiv som angetts ovan, dels ur perspektivet vilka effekter vissa samtida regelförändringar har fått såsom att möjligheterna till konkurrenskompletteringar i Komvux begränsades via det nya kvotgruppssystemet samt slopandet av den så kallade 25:4-regeln. För den intresserade har jag sammanställt följande tabell med data från Skolverket där vissa effekter av nämnda förändringar kan tänkas skönjas:

övergång_tabell

Annonser
Taggad , , , , , ,

Skolval och segregation – forskningen och debatten därom

Inför Socialdemokraternas kongress i början av april blossade en debatt om det svenska friskolesystemet upp, detta som en följd av de många motionerna om vinstförbud i skattefinansierad välfärd som inkommit till kongressen. Vid sidan av frågan om vinster överhuvudtaget ska få tas ut eller inte handlade debatten också om vilka effekter friskolereformen har haft. Sidorna tycks vara lika oense i båda frågorna.

Vinstfrågan åsidosatt tycks motståndssidans huvudargument vara att friskolereformen har haft en starkt segregerande effekt på den svenska skolan. Segregerande i betydelsen att elevsammansättningen på skolnivå över tid har blivit alltmer homogen där elever med likartad bakgrund, likartade förutsättningar och ambitioner i allt större utsträckning går tillsammans. Förespråkarna å sin sida menar att skolsegregationen till störst del, fortsatt, förklaras av boendesegregationen (vilken vissa också menar har ökat) samt att friskolereformens största förtjänst är att den erbjuder elever en väg bort från skolor som de inte vill gå i. Newsmilldebatten mellan den tidigare chefredaktören för DN och sedermera friskoleintressenten docent Hans Bergström och den tidigare chefredaktören för Lärarförbundets medlemstidning Lärarnas Tidning Sten Svensson, utgör ett gott exempel på debatten. (Se Bergströms inlägg här, Svenssons här, Bergströms här och Svenssons här. Se också Cecilia Nykvist, vd Friskolornas Riksförbund här). Debatten har också fortsatt, se exempel här och här.

Parallellt med – eller som en följd av – denna debatt diskuteras också vilka effekter friskolereformen (och valfrihetsreformerna i stort) har haft på elevernas kunskapsutveckling, spridningen eleverna mellan samt likvärdigheten.

Det kan tyckas märkligt att de kan vara så oense om vilka effekter friskolereformen har haft, i synnerhet som det finns forskning på området. Problemet är dock att de olika studier som refereras ofta har olika utgångspunkter, grundar sig på olika antaganden och använder olika metoder (Friskolornas Riksförbund släppte en rapport inför s-kongressen som gör en genomgång av viss forskning på området, se här). Kännetecknande för debatten är också att det ofta saknas nyansering om vilka skillnader det är man pratar om, att man använder sig av statistiska jämförelser och analyser som inte alltid gör tillräckliga kontroller för till exempel elevbakgrund samt att man utgår från teoretiska antaganden om kausala samband mellan reformer (i detta fall ökad valfrihet på skolområdet) och utfall. Detta gäller både forskningen om eventuell skolsegregation samt den om likvärdighet och skolresultat.

Det sistnämnda – antaganden om kausala samband – är ett fenomen som ofta syns bland de som förespråkar friskolereformen och som vill tona ned eventuella segregerande effekter av densamma. Genom att hävda att friskolereformen möjliggör för alla elever att aktivt söka sig ifrån skolor de inte vill gå i – som de kanske hade hamnat i om närhetsprincipen gällde allena – så kommer en sådan reform inte att ha segregerande effekter (detta är den argumentation Cecilia Nykvist återkommit till).

Detta framstår minst sagt som en röra och man undrar ju stillsamt om det är något vi har tydlig kunskap om?

En hel del frågetecken i denna debatt rätas förtjänstfullt ut av Jonas Vlachos i ett tidigare inlägg på ekonomistas.se, allt med referenser till tidigare studier. Vlachos har också sedan innan bidragit till viktig nyansering i debatten om vilka segregerande effekter friskolereformen har haft i Sverige. Detta består främst i en indelning av fristående skolor i två grupper, en för skolor som drivs som aktiebolag (vinstdrivande) och en för skolor som drivs som stiftelser eller ideellt (icke-vinstdrivande).

Följande tabell från Vlachos kapitel om skolan i SNS kunskapsöversikt ”Konkurrensens konsekvenser” visar en uppdelning av detta slag:

tabell_vlachos

Tabellen visar tydligt hur de fristående skolorna som drivs som aktiebolag numer tydligt liknar de kommunala skolorna avseende elevsammansättning samt att det främst är i de ideella skolorna som en kraftig selektion sker (notera andelen flickor i dessa skolor).

I Skolverkets Lägesbedömning för 2013 så gör myndigheten en sammanfattning av den skillnad i elevsammansättning som vuxit fram och som indikerar varför det fortsatt är svårt att nå klarhet på området:

Rapporten visar att endast en del av de ökade resultatskillnaderna mellan skolor kan förklaras med en ökad skolsegregation med avseende på skolornas socioekonomiska elevsammansättning. Skolorna verkar däremot bli mer och mer segregerade efter egenskaper som inte visar sig i den vanliga statistiken, till exempel att mer studiemotiverade elever i större utsträckning tenderar att utnyttja det fria skolvalet och söka sig till skolor där det finns många andra studiemotiverade elever. På så sätt delas eleverna upp efter resultat och dolda egenskaper snarare än efter traditionella mått på socioekonomisk bakgrund. (s.34)

Detta citat blir också aktuellt kring frågan vad som orsakar skolsegregationen – är det elevernas skolval eller är det boendesegregationen? Skolverkets analys indikerar att de i viss mån är inne på valet. Detta stämmer också överens med Bo Malmberg mfl forskning som indikerar att boendesegregationen inte ökat i sådan grad att det kan förklara ökad skolsegregation. Malmberg mfl pekar snarare mot skolvalet. Detta är dock inte klarlagt, utan en diskussion om detta pågår fortfarande (se också kommentarerna till inlägget som länkades ovan).

I detta sammanhang är det också viktigt att påpeka vilken historik Sverige har i detta sammanhang. Sverige som land har en lång historia av att en mycket låg mellanskolvariation i resultat och vi har fortsatt – internationellt sett – en heterogen elevsammansättning på skolnivå. Vi har rört oss långt ifrån de tidigare låga nivåerna och har nu både en större mellanskolvariation än någonsin tidigare, kommunvariation och skillnader på individnivå.

Det finns många studier som visar på denna utveckling och jag har refererat en del i detta och tidigare inlägg. Jag tänkte avslutningsvis visa några av förändringarna med en del deskriptiv statistik. Viktigt att notera är att detta inte utgör några belägg för vad orsaken är till förändringarna – om det till exempel är skolvalet eller boendesegregationen – utan det beskriver endast en del av den utveckling som skett.

För det första kan man av statistiken konstatera att spridningen i elevsammansättningen har ökat. I följande tabell redovisas standardavvikelsen för några variabler (på skolnivå) för respektive år:

segr1

Källa: Egna bearbetningar av data från SIRIS. Antal skolor i analysen är 1248 år 2000 och 1657 år 2012. Notera att ett visst bortfall skett därefter som en följd av saknade uppgifter för vissa skolor.

En större standardavvikelse innebär att det råder större ”avstånd” åt båda håll från medelvärdet, dvs större spridning. Spridningen av elever med olika bakgrund har alltså ökat. Däremot har spridningen av andelen elever vars föräldrar högst har förgymnasial utbildning minskat något.

För att exemplifiera utvecklingen ännu tydligare har jag utgått från några helt subjektivt valda mått på elevsammansättning och tittat hur stor andel av skolorna som har vilken typ av elevsammansättning:

segr2

Tabellen visar några intressanta tendenser. Bland annat syns det att friskolorna tidigt särskiljde sig från genomsnittet avseende andel skolor som hade en elevsammansättning som nästan uteslutande bestod av elever med svensk bakgrund. 31 % av de fristående skolorna hade år 2000 en elevsammansättning som bestod till 99 % eller mer av elever med svensk bakgrund (av de kommunala skolorna var det 10 % av skolorna, snittet var 12 % som framgår av tabellen). Denna snedfördelning har minskat för de fristående skolorna, men är fortfarande högre än snittet. Samma utveckling syns avseende andel elever med utländsk bakgrund.

En intressant skillnad är också att andelen skolor där minst 60 % av eleverna har utländsk bakgrund (men själva är födda i Sverige) har mer än fördubblats under perioden.

Tabellen visar också, i synnerhet vad det gäller genomsnittet, att det tycks ske en viss förtätning av elever med föräldrar med eftergymnasial utbildning. Andelen skolor där en tredjedel eller fler av eleverna har föräldrar med eftergymnasial utbildning har fördubblats från år 2000 till 2012.[1]

För den ivrige uppsatsstudenten tycks det finnas möjligheter att öva sig i kvantitativ metod på detta område, exempelvis genom att studera elevsammansättningen i en kommuns skolor – både de kommunala och fristående – och hur eleverna bedömer respektive skolors status, kvalitet samt hur de skattar sin egen studiemotivation mm.

————

Vidare läsning för den intresserade via dessa länkar:

Skolverket – Likvärdig utbildning i svensk grundskola?
Skolverket – Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?
Sahlgren, Gabriel – Skolval, segregation och likvärdighet – vad säger forskningen?
Kallstenius, Jenny – De mångkulturella innerstadsskolorna – Om skolval, segregation och utbildningsstrategier i Stockholm


[1] Notera att inga kontroller har gjorts i tabellen för hur föräldrarnas utbildningsnivå ökat generellt i landet samt hur andel elever med utländsk bakgrund utvecklats under tidsperioden.

Taggad , , , , , , ,

RUT-avdrag, läxhjälp och ojämlikhet

Från och med den 1 januari i år (2013) är det tillåtet att göra RUT-avdrag för läxhjälp. Förslaget mötte tidigt hård kritik, både från forskare, de lärarfackliga organisationerna, delar av oppositionen och Skatteverket. Kritiken utgick från olika perspektiv beroende på varifrån den kom, men en farhåga som delades av de flesta kritikerna var att detta kommer att leda till att elevernas bakgrund och socioekonomiska förhållanden skulle spela ytterligare större roll för deras resultat i skolan.

För några dagar sedan publicerade Dagens Arena en intressant artikel som handlar om i vilken utsträckning det ”vanliga” RUT-avdraget har nyttjats i olika kommuner. I artikeln redovisas resultaten av korrelationsanalys gjord av Anders Sundell vid Göteborgs universitet. Denna visar föga förvånande att det finns en stark korrelation mellan kommunmedborgares genomsnittliga årsinkomst och i vilken grad medborgarna nyttjat RUT-avdraget:

rut-diagram

Analysen är mycket intressant och mitt tips är att någon student som ska skriva examensarbete någon gång under 2014 följer upp utfallet från det första året med RUT-avdrag för läxhjälp och ser om en liknande korrelation kan beläggas. Den som har tillgång till mikrodata (på individnivå) borde också följa upp och se vilka elever som nyttjat RUT-finansierad läxhjälp och jämföra dessas meritvärdes- och/eller provresultatsförändringar i förhållande till jämförbara individer som inte fått RUT-läxhjälp.

Taggad , , , , , , , ,

Om ”att skapa framtidens skola”

Det stora brittiska bolaget Pearson släppte för ett tag sedan en rapport från deras projekt ”The learning curve”. Hela projektet bygger på insamlingen och upprättandet av en databas där intresserade kan sysselsätta sig med att göra komparativa undersökningar med olika variabler för en stor uppsättning länder.

I deras rapport ramlade jag dock över en slutsats som jag ofta möter i mitt arbete och som jag tycker är lika märklig varje gång. Det är slutsatsen att vi måste utforma skolan för ”framtidens utmaningar” eller för ”de framtida kraven som kommer att ställas på dagens ungdomar” (nummer 5 i bilden). I svensk kontext är detta slagord som många gärna använder i sin retorik mot många av de reformer som Jan Björklund och Alliansregeringen initierat sedan makttillträdet 2006.

Alldeles oavsett vad man tycker om de reformer som genomförs så undrar jag hur mycket tanke det ligger bakom uttalanden av detta slag, att vi måste ”skapa framtidens skola” efter ”framtidens utmaningar”? Vad menar folk egentligen med det?

Initialt kan det låta vettigt och det är svårt att tänka sig varför man skulle argumentera emot idén, men min frågeställning i detta inlägg är om det överhuvudtaget är möjligt att skapa en ”framtidens skola efter framtidens utmaningar”.

Problemet ligger nämligen i att vi för att kunna skapa en skola idag, som långsiktigt bemöter de krav som framtiden (läs ‘det framtida samhället’ eller ‘den framtida arbetsmarknaden’ eller något liknande) kommer att ställa på de elever som genomgått den, måste kunna förutspå vilka specifika kompetenser som kommer att krävas av dessa elever i framtiden. Hur ska vi någonsin kunna förutspå det? Skulle utbildningsvetenskapen kunna förutspå det? Knappast.1

Min åsikt är därför att det bästa vi kan ägna oss åt i skolan är att förmedla sådana kunskaper som dels utgör själva fundamentet för de akademiska ämnena samt, i den grad som är möjligt, förmedla kunskaper om var forskningsfronten ligger i olika kunskapområden och vad vi inte har en blekaste aning om.

Låt mig hänge mig åt lite anekdotisk bevisföring. Min mamma och pappa började i den spirande unga svenska grundskolan 1965, gick ut därifrån 1974 för att sedan gå över till fyraårig teknisk linje och lämna denna som färdiga gymnasieingenjörer 1978. De som ivrigt påpekar att vi måste utforma ”en framtidens skola” bör rimligtvis anse att mina föräldrar därför gått i ”dåtidens skola”.

Och det är väl ett rimligt antagande att de också gjorde det? De gick i en skola som var uppbyggd av genomgående statliga regleringar. Deras grundskoletid styrdes av reglerade timplaner, regelstyrning av verksamheten (till skillnad från dagens tydligare målstyrning), behörighetsregleringar för lärare och rektorer, ett byråkratisk finansieringssystem som till och med reglerade klasstorlekar och så vidare. Mig veterligt stötte de aldrig på en dator under hela sin skoltid, de hade förvisso miniräknare men dessa kunde inte illustrera grafer med mera utan dessa fick ritas för hand under räkneoperationerna. Ritningar och konstruktionsplaner ritades för hand och hållfastheter beräknades manuellt.

Kunde skolmyndigheter, riksdagsmän, pedagogisk expertis och Svenskt näringsliv vid denna skolpolitiska tidpunkt förutspå vilka effekter internet skulle få på skola och arbetsliv? Knappast. Har mina föräldrar stått handfallna inför denna fullkomliga revolution av kommunikationsmöjligheter, förlamade av okunskap? Knappast!

Min mamma mötte aldrig begrepp som IKT, interaktiva mötesplattformar och presentationsteknik under sin skoltid, men idag jobbar hon med det till daglig dags och är en viktig spindel i nätet (!) i kommunkationskanalerna på hennes arbetsplats. Herregud, till och med pappa gör ju powerpointpresentationer då och då!

Är detta ett inlägg därför ett upprop mot att vi ska sluta prata om IKT, en-till-en-satsningar och betydelsen av varierande redovisningsformer för eleverna? Knappast. Ska vi aktivt ta avstånd för att ta in nya impulser i skolans undervisning? Absolut inte! Det är däremot ett inlägg som manar till lite sans, balans och eftertanke:

Skolan. Skapar. Inte. Kompletta. Och. Färdiga. Människor.

Människor fortsätter att utvecklas och lära sig saker genom hela livet, såsom mina föräldrar. Om skolan lyckas förmedla centrala kunskaper inom ämnesområden, som stått sig över tid och visat sig vara viktiga byggstener för våra fortsatta vetenskapliga framsteg, så räcker det långt. Om skolan dessutom lyckas ödmjuka eleverna som passerar genom systemet så pass mycket inför all den okunskap vi som människor fortfarande besitter, så är de rustade att ta emot och handskas med de utvecklingssprång som komma skall.

Precis som mina föräldrar har gjort.

Noter

1. Se exempel på liknande debatt på ekonomistas tidigare här och här gällande huruvida geologi och nationalekonomi ”är vetenskaper” eller ej).

Taggad , , ,

Att lära av Norge

Jag var i Norge i förra veckan på studiebesök. Det var allt igenom mycket intressant. Vi som åkte sammanfattade våra intryck genom att konstatera att Norge i vissa skolpolitiska avseenden ligger 10-20 år efter Sverige och i andra avseenden 10-20 år före.

Genomgående kan man konstatera att man i Norge varit mycket mer försiktig i sina skolpolitiska reformer i jämförelse med Sverige. En förklaring till detta som ges av norrmännen själva är att man i mycket större utsträckning haft en enig lärarkår som exempelvis motsatt sig en för långtgående decentralisering av ansvaret för skolan. Först år 2003 kommunaliserades lärarna i Norge, tillskillnad från de svenska som kommunaliserades redan 1989. Lärarna har dock inte varit nöjda med den utveckling som skett därefter och strejkar i skrivande stund för tredje gången sedan 2003.

Trots kommunaliseringen av lärarna är decentraliseringen i Norge inte lika långtgående som i Sverige. Ett nutida exempel på tydliga statliga ingripanden i den lokala friheten är att man nu beslutat om införande av lägstanivåer avseende lärartäthet. Man har även stoppat vinstuttag i friskolor och stoppat nyetablering av friskolor.

På andra områden syns det tydligt att de är på väg in i en utveckling där våra erfarenheter fått oss att genomföra ytterligare reformer. I och med det norska reformpaketet kallat Kunskapslyftet som initierades tidigt 2000-tal övergick man exempelvis till ett målstyrt system tillskillnad från det tidigare aktivitetsstyrda (att jämföra med vårt regelstyrda). Enligt egen utsago upplever de norska lärarna nu en viss osäkerhet och förvirring kring hur de förhållandevis otydliga målen skall tolkas och konkretiseras på lokal nivå och i skolorna. För den initierade svenska läraren ger detta flashbacks och deja vu-upplevelser utan motstycke. Diskrepansen i dessa tolkningar, och kritiken mot otydligheten, ledde till sist fram till den läroplans- och betygsreform som vi nu genomför. Just på detta område har vi en hel del erfarenheter att dela med oss av, vi kanske får skicka över ett litet paket med Leif Davidsons utredning om mål- och kriteriestrukturen i svensk grundskola samt, exempelvis, Jörgen Tholins avhandling Att kunna klara sig i ökänd natur.

Som sagt så var besöket mycket intressant och det tycks finnas mycket att lära sig av komparativa studier mellan Sverige och Norge (och övriga nordiska länder såklart). Sådan forskning är på gång via Nordforsk, men det borde också gå att hitta en hel del intressanta – och genomförbara – idéer till en studentuppsats.

Taggad , , , , ,

Elevökningen i gymnasiesärskolan

På nära 20 år har andelen elever av varje årskull som skrivs in i gymnasiesärskolan fördubblats, detta trots att en motsvarande ökning av andel elever i grundsärskolan inte syns från tidigt 2000-tal. Utvecklingen beskrivs med följande diagram i gymnasiesärskoleutredningen (som lade fram sitt slutbetänkande i början av förra året (diagram från sida 153)):

Variationen mellan olika kommuner är mycket stor gällande hur stor andel av de i kommunen folkbokförda eleverna som är inskrivna i antingen den egna gymnasiesärskolan eller någon annan kommuns. Läsåret 2009/10 varierade andelen inskrivna från ingen elev alls i vissa kommuner till det mångdubbla rikssnittet i andra. Enligt utredningen är det i huvudsak i de små kommunerna som de höga andelarna återfinns. Stora och medelstora kommuner är överrepresenterade bland de med låga andelar. Andelen elever med utländsk bakgrund är dessutom starkt överrepresenterade (detta kartläggs ytterligare i Skolinspektionens riktade tillsyn).

Utredningen belägger inte vad den kraftiga ökningen beror på, men viss forskning refereras och vissa tänkbara orsaker diskuteras. Det kan sammanfattas i följande punkter (allt hämtat från avsnitt 3.1 i utredningen):

  • Det kan vara så att den större andelen elever i gymnasiesärskolan än i grundsärskolan beror på svårigheter att hänga med när undervisningen når högre abstraktionsnivåer och svårighetsgrad.
  • Det mål- och kriterierelaterade betygsystemet innebär att elever som tidigare kunde komma igenom systemet med 1:or och 2:or numer blir underkända och därigenom ”uppmärksammade” på ett annat sätt.
  • Det är möjligt att kommunernas övertagande av ansvaret för särskolan från landstingen (vilket fullbordades 1996) har haft betydelse. Utredningen skriver att ”Den erfarenhet och kunskap som behövs för att fatta beslut om mottagande i särskolan fanns knappast i alla kommuner när kommunaliseringen skedde.” (se återigen Skolinspektionen)
  • Viss forskning kopplar samman utvecklingen med 1990-talets ekonomiska nedskärningar och menar att det fått stor betydelse för elever med lindrig utvecklingsstörning som då inte längre fått det stöd och den hjälp de behöver (vilket skulle kunna förklara den kraftiga ökningen av elever med autismspektrumdiagnoser (AST)).
  • Det kan vara så att utvecklingen är en effekt av att det är vanligare med utredningar och diagnoser idag, detta skulle återigen kunna ha störst betydelse för AST-elever.

Vilka är de viktigaste förklaringarna? Skiljer det sig mellan olika kommuner? Vad säger gymnasiesärskolelärarna som funnits i verksamheten under motsvarande period? Vad kan grävas fram ur kommunernas egna rullor? Går ytterligare aspekter på utvecklingen att finna i Skolverkets statistik?

Här tycks finnas en hel del uppslag för den nyfikne studenten. Den som tar sig an uppgiften får gärna höra av sig med resultat!

Taggad ,

Lärarnas historia och uppsatstips

Idag har jag spenderat hela arbetsdagen i TAM-arkivet och botaniserat bland historiska dokument och annat spännande. För den som inte har tid eller möjlighet att själv besöka arkivet och göra egna sökningar så rekommenderas arkivets sida för lärarnas historia. På denna sida finns tidslinjer, dokument, utdrag ur böcker och liknande. Allt väldigt lättillgängligt och väl sammanställt. Det finns också en sökfunktion för visst material som digitaliserats.

20120410-185035.jpg

Mitt intryck av dagen är också att TAM-arkivet bjuder stora möjligheter för den uppsatsskrivande studenten. Här finns exempelvis en komplett samling av Lärarnas Riksförbunds medlemstidning, från dess ursprung som Tidning för Sveriges Läroverk (1901) till Skolvärlden (dags dato), material från samtliga avtalsrörelser inklusive de stora konflikterna samt fascinerande cirkulär och liknande från förbundets tidigaste historia i slutet av 1800-talet. Kort sagt möjligheterna är många!

Get busy!