Etikettarkiv: avhopp

Vad påverkar valet av gymnasieprogram?

Den som följer den skolpolitiska debatten vet att en av de största frågorna i samband med GY2011-reformen handlade om att förändringen av yrkesprogrammen skulle innebära att dessa per automatik inte längre gav allmän högskolebehörighet. Denna ordning hade rått i gymnasieskolan sedan programgymnasiereformen 1991, då de program som ersatte de tidigare linjerna gjordes treåriga och gav behörighet.

Den förändring som gjordes genom programgymnasiereformen kan ses som en ambitionshöjning för gymnasieskolan, med målet att ytterligare höja utbildningsnivån efter genomgången gymnasieskola. Ett problem som har visat sig över tid har dock varit att denna ambitionshöjning inte följdes av ökade insatser för att få alla elever att nå de nya ”högre” satta målen. Förlängningen av programmen, vilket innebar mer teoretiska studier för yrkesprogrammen jämfört med de tidigare linjerna, var inte den ensamma boven. Även införandet av en gräns för godkänt gjorde sitt. Dessa två förändringar tillsammans – mer allmänna ämnen och en godkäntgräns – visade sig slå hårt mot i synnerhet elever på yrkesprogram från arbetarhem och med låga meritvärden från grundskolan (se en intressanta IFAU-studier här och här).

Det tycks inte osannolikt att den här frågan skulle kunna bli aktuell igen i årets valrörelse, i synnerhet som det var den hetaste frågan för oppositionen inför GY2011-reformen. Oppositionen har också tagit det minskade söktrycket till yrkesprogrammen som ett uttryck för att eleverna inte är intresserade av yrkesprogram som inte ger allmän behörighet.

Det här har varit en fråga som ingen riktigt har kunnat besvara. Oppositionen har menat att det är ett solklart samband mellan reformen och det minskade söktrycket, regeringen att det beror på annat. Så hur är det då?

Frågan är kanske inte helt och hållet avgjord – detta kan mätas på flera olika sätt – men med stor sannolikhet har en undersökning från Lärarnas Riksförbund visat att verkligheten återigen visar sig vara lite mer grå i nyansen och inte så svart och vit som den framstår i partipolitiken. I en undersökning bland ett slumpmässigt, riksrepresentativt urval om 1000 elever som alla började gymnasieskolan år 2011 ställs frågan till de elever som övervägde att välja ett yrkesprogram men inte gjorde det varför de valde bort detsamma. Det visar sig att 6 % av den totala elevkullen övervägde ett yrkesprogram men valde ett högskoleförberedande på grund av behörigheten:

valavprogram

Undersökningen visar också andra intressanta saker, till exempel att hälften av eleverna som gick yrkesprogram också aktivt valde kurser för allmän behörighet samt att denna modell i sin helhet (att yrkesprogrammen kan leda till behörighet om sådana val görs av eleven) är den som har starkast stöd bland eleverna själva (56 % mot 29 % för att samtliga program skall ge det per automatik).

Alldeles oavsett hur denna debatt fortskrider och vilka förslag som läggs, så kvarstår den viktigaste frågan att lösa: Hur ska de många avhoppen förhindras? Den största otjänsten vi kan göra våra ungdomar är att inte få dem att fullfölja sina gymnasieprogram med godkända resultat.

Detta lyckades vi vare sig med innan GY2011-reformen och inte heller efter och det förblir alltjämt den överskuggande frågan.

Taggad , , , , , , , , ,

Vilka elever avbryter sina gymnasiestudier?

I samband med att Socialdemokraterna lanserade sitt förslag om en förlängd skolplikt, innefattandes gymnasieskolan, såg jag en debatt mellan Ibrahim Baylan och Jan Björklund i TV4:s morgonsoffa. En sak som slog mig när jag lyssnade till debatten var att ingen av herrarna tycktes ha tillräckligt goda kunskaper om vilka elever de egentligen talade om. Detta blir ett angeläget problem när man ska lägga politiska förslag; om man inte vet vilka elever det handlar om och vilka specifika faktorer som i störst utsträckning påverkar deras avhopp från gymnasieskolan, är risken stor att de politiska insatserna missar målet.

Ett grundläggande misstag som både Baylan och Björklund gör är att de inte i tillräcklig utsträckning differentierar diskussionen utifrån vilken studiebakgrund eleverna har och vilka program de går på. En bra studie att läsa in sig på i detta sammanhang är Allans Svenssons artikel ”Dagens gymnasieskola – bättre än sitt rykte?” (2007). Svenssons studie ger en god överblick dels av hur studieavbrotten utvecklats över millenieskiftet och dels vilka skillnader som föreligger mellan pojkar och flickor, elever på olika program och elever med olika meritvärden från grundskolan. Dessutom redogör Svensson för vilka skäl till avhopp som är vanligast.

allansvensson2

Andel elever som fullföljt respektive inte fullföljt något program efter ursprungsprogram. Elever antagna år 2003. Efter Svensson, 2007, s.311

Några vägledande resultat i ett policysammanhang är bland annat att det är studieresultaten från grundskolan som har störst förklaringsvärde på avhoppen samt att det är väldigt viktigt att eleverna väljer ett program som de är intresserade av då de ointresserade hoppar av i större utsträckning.

Det tidigare beläggs också i Lärarnas Riksförbunds undersökning ”Effekter av vägledning”, som visar att avhoppsrisken är som störst bland de med lägst meritvärden från grundskolan. Dessutom visar denna studie på vissa effekter av studie- och yrkesvägledningen i grundskolan.

lrsyv2

Från Lärarnas Riksförbund, 2012

Ett annat centralt problem som framkom i debatten mellan Baylan och Björklund var att de tycks ha en föreställning om att den största avhoppsproblematiken finns bland gymnasieskolans nybörjarelever, dvs de som börjat sitt första år i gymnasieskolan. Det största problemet i denna elevgrupp är snarare den ökande andelen programbyten (se grön streckad linje i diagrammet nedan, notera särskilt utvecklingen från år 2001 och framåt). Studieavbrotten i denna elevgrupp har snarare minskat de senaste åren. I grafen nedan presenteras utvecklingen av avbrott och programbyten för nybörjareleverna:

lrsyv

Lärarnas Riksförbund, 2012

Gällande studieavbrotten totalt visar Svenssons studie tydligt att det, gällande elever på nationella program, är vanligast att man gör avbrott i slutet av gymnasieutbildningen och att dessa elever har en stor andel av sina gymnasiepoäng avklarade. Svenssons studie visar därigenom tydligt vilka olika typer av insatser som krävs för respektive elevgrupp.

Taggad , , , , , , , , , ,