Etikettarkiv: friskolor

Skolsegregation – en kommande studie och tre intressanta grafer

Frågan om skolsegregationens utveckling har varit en tvistefråga under en längre tid, bland annat för att det inte funnits studier som har kunnat ge definitiva empiriska besked om hur utvecklingen sett ut över tid (se tidigare inlägg här och här). Ett tvisteområde har gällt i vilken mån en eventuellt ökande skolsegregation beror på ökad boendesegregation eller om det också beror på det fria skolvalet. Nu har det kommit ett antal studier som ger vissa tydliga svar.

Grafen nedan är hämtad ur IFAU:s senaste tegelsten, ”Decentralisering, skolval och fristående skolor: resultat och likvärdighet i svensk skola” (s.96), och bygger på en analys av hur några olika faktorer bidrar till att förklara resultatvariationen (åk 9) i skolsystemet:

ifau_segregation

Som grafen visar följer segregeringseffekterna av bostadsområde och skola varandra fram till mitten av 1990-talet. Därefter ökar skolsegregationen mer än boendesegregationen, en effekt som sammanfaller i tid med att en allt större andel av eleverna väljer fristående skolor.

Detta är frågor som jag själv har intresserat mig för en del och jag har också genomfört en studie av effekter av förändrad elevsammansättning på skolor över tid. Förhoppningsvis kan den komma att publiceras snart.

Några analyser som jag aldrig tog med i den kommande artikeln handlar om vilka korrelationer som finns mellan hög mellanskolvariation inom kommuner och några strukturella faktorer. En del studier av skolsegregationen (tex Anders Trumbergs avhandling) har nämligen visat att det tycks vara en viss typ av elever som väljer bort skolor med en viss typ av elevsammansättning. Vanligen tycks det handla om så kallad White-flight, där elever ur majoritetsbefolkningen lämnar skolor där andelen elever ur synliga minoriteter ökar (se Östh mfl[1]). En hypotes är därför att denna effekt också borde synas på kommunnivå, där kommuner med en högre andel elever med utländsk bakgrund har en större sortering – och därigenom en högre mellanskolvariation i resultat – än kommuner med lägre andel elever med utländsk bakgrund.

I graferna nedan syns sambandet mellan intern spridning mellan skolor inom kommunerna (standardavvikelsen) och (i) andelen nyinvandrade elever samt (ii) föräldrarnas utbildningsnivå. Allt data är från Skolverket. Endast kommuner med minst 10 grundskolor ingår:

samband_migration samband_utbniv

Som diagrammen visar finns ett positivt samband mellan andelen nyinvandrade elever och resultatspridning mellan skolorna (dvs att ju högre andel nyinvandrade elever desto större resultatspridning mellan skolorna i kommunen) samt ett (svagare) negativt samband mellan föräldrarnas utbildningsnivå och spridningen (dvs att ju högre utbildningsnivå i snitt, desto lägre resultatspridning).

[1] Östh, John et al. (2012): “Travel-to-schooldistances in Sweden 2000-2006: Changing school geography with equality implications” i Journal of Transport Geography, (23) (SI), s.35-43.

Annonser
Taggad , , , , , , , , ,

Hur mycket bättre är de fristående skolorna?

För någon vecka sedan skrev Mats Edman, chefredaktör på SKL-tidningen Dagens Samhälle, en krönika i vilken han drog slutsatsen att fristående skolor är mycket bättre än de kommunala skolorna. Hans slutsats baserades delvis på den då nysläppta årsrapporten från Skolinspektionen som uppvisade vissa skillnader i vilken kritik olika huvudmän fått i tillsynen. Ett ännu större nummer gjorde han dock på att betygsstatistiken från Skolverket visar att de fristående skolorna levererar mycket högre betygsgenomsnitt än vad de kommunala gör. Bland annat visar han att de fristående skolornas elever i snitt har 18 poäng högre meritvärde än de som gått kommunala skolor. Han visar också att de kommunala skolorna är starkt överrepresenterade bland de skolor som presterar sämst och de fristående skolorna bland de som presterar bäst.

Kritiken har dock inte låtit vänta på sig. Tidigt ute var bland annat Per-Arne Andersson, avdelningschef på – just det – SKL. Han påpekar i sin debattartikel att det är en alldeles för banal analys som ligger till grund för Edmans slutsatser i och med att han inte kontrollerar dessa skillnader mot skolornas elevsammansättning. Detta är en angelägen synpunkt från Andersson och flertalet av de som kommenterat Edmans krönika på nätet gör just också denna anmärkning. Anmärkningsvärt nog är det ingen som reder ut hur det faktiskt ligger till.

Jag tänkte att jag skulle bistå på den punkten.

Det finns en uppsättning strategier man kan använda för att kontrollera resultatskillnaderna mot elevsammansättning, jag tänkte använda mig av regressionsanalys. För att göra detta har jag skapat ett dataset med betygsdata och data över elevsammansättning på skolnivå. All data är från Skolverkets totalfiler i SIRIS och den intresserade kan ladda ned datasetet här. Av totalt 1661 grundskolor med årskurs 9 i landet finns data för 1490 skolor (bortfallet beror på att vissa populationer är för små för att redovisa). Av dessa är 1154 kommunala skolor och 336 fristående.

Syftet med detta inlägg är primärt att visa hur stor del av denna ”friskoleeffekt” som kan förklaras av de fristående skolornas elevsammansättning. För att åstadkomma en analys med pedagogiska och förhållandevis lättbegripliga resultat har jag därför gjort en regressionsanalys som först bara mäter den ”rena” friskoleeffekten. Detta görs genom att använda en dikotom variabel för huvudman (dvs en variabel som bara kan anta värdet 1 eller 0 (1 = fristående)).

Den okontrollerade medelvärdesskillnaden mellan kommunala och fristående skolor var drygt 18 poäng och det är den skillnaden som framgår av modell 1 nedan (B-koefficienten). I min analys är denna skillnad några tiondelar högre pga av bortfall på några skolor då dessa saknat data för vissa ingående variabler (n=1329).

I modell 2 tillförs sedan ett antal bakgrundsvariabler. Det finns ett problem som ska nämnas redan nu, och det är att många av de oberoende variablerna korrelerar perfekt med varandra i och med att andel elever med svensk bakgrund, utländsk bakgrund och utlandsfödda summerar till 100 % av eleverna per skola. Detsamma gäller för föräldrarnas utbildningsnivå. Detta kan bland annat lösas genom att använda stegvisa regressioner och att någon variabel tas bort i analysen (vilket jag gjort för att kontrollera resultaten).

tabell_edman

Vad ser vi då i analysen? Störst effekt på betygsresultaten har andel elever vars föräldrar har eftergymnasial utbildning (standardiserad koefficient 1,128) och andel elever vars föräldrar har högst gymnasial utbildning (0,504). Dessa siffror kan tyckas svåra att förstå men de anger en standardiserad effekt som möjliggör jämförelser mellan olika variabler, men det är egentligen inte den intressanta frågan för detta inlägg – här är vi endast intresserade av att ta reda på hur ”friskoleffekten” förändras under kontroll för skolornas olika elevsammansättning.

Detta tar vi reda på genom att dividera den nya effektstorleken för huvudman (från modell 2) med den ursprungliga (från modell 1), därigenom kan vi se hur stor andel av den ursprungliga effekten som ”kontrollerats bort” av variablerna för elevsammansättning. I detta fall har alltså knappa 80 % av den ursprungliga effekten  kontrollerats bort (0,069/0,323 = 21,4%).

Som vi ser i B-koefficienten för huvudman i modell 2 återstår en oförklarad skillnad om ungefär 4 meritvärdespoäng, vilket mycket väl skulle kunna vara ett resultat av att fristående skolor är ”bättre” på det sätt Edman tänker sig. Samtidigt ska vi vara ödmjuka inför det faktum att det fortsatt finns en hel drös aspekter vi inte kontrollerat för även i dessa analyser, tex vilka lärare som arbetar på vilka skolor.

Notera att dessa analyser är gjorda med data på skolnivå, vilket innebär en skillnad mot att ha data på individnivå vilket många andra studier har. Total R2 i modell 2 är 57,2 % Läs mer om friskoleeffekter härhär och här.

Taggad , , , , , , ,

Förbättrade skolresultat genom ökad konkurrens?

Under slutet av förra året släpptes en IFAU-rapport som har analyserat effekterna av friskolereformen avseende elevernas studieresultat. Rapporten var intressant i och med att det generellt har varit väldigt svältfött med svenska kvantitativa studier om effekterna av friskolereformen och de slutsatser folk har dragit gällande reformens effekter har därför ofta haft en mer ideologisk resonansbotten än vetenskaplig.

Det finns några saker att poängtera gällande IFAU-rapporten. Dels finns det de som har haft viss metodologisk kritik att framföra, dels måste den uppmätta effekten betraktas som mycket liten. Ett av huvudresultaten i studien var nämligen att en ökning i andelen friskoleelever i årskurs 9 med 10 procentenheter var att förknippa med cirka 3 procent högre resultat i grundskolan. Sett till det genomsnittliga meritvärdet för grundskolan i riket läsåret 2011/12 skulle alltså en 10-procentig ökning av andel friskoleelever höja snittet med 6,3 betygspoäng, från 211 till 217,3. Då ska man också ha i minnet att denna ”10-procentiga ökning” redan skett i riket, från att friskolereformen genomfördes fram till idag då cirka 10 procent av alla grundskoleelever går i en fristående skola.

En kritiker skulle milt uttryckt kunna påstå att den 3-procentiga förbättringen var en dyrköpt förbättring sett till segregation och minskad likvärdighet.

fölster1I dagarna har det kommit ytterligare en undersökning på detta tema. Bakom undersökningen står Stefan Fölster och Reforminstitutet (som huvudsakligen finansieras av Stiftelsen fritt näringsliv). Undersökningen (som finns här) presenterades också i en debattartikel i Expressen där Fölster påstår att konkurrens på skolmarknaden förbättrar skolresultaten och att de kommuner där friskolor inte förekommer har försämrat sina resultat i störst utsträckning.

Denna slutsats, och fler därtill, drar Fölster efter att ha jämfört resultatutvecklingen (avseende andel obehöriga till gymnasieskolan samt andel underkända i ett eller fler ämnen i årskurs 9) i de kommuner som inte har friskolor och de kommuner som har en eller flera. Den undersökta perioden är 1999 till 2012.

Den uppmärksamme läsaren av rapporten (och debattartikeln) reagerar nog över dessa resultat. Kan de stämma? Har det inte skett en väldigt olikartad utveckling i övriga förutsättningar mellan icke-friskolekommunerna och de andra?

För att skingra dessa tvivel beskrivs i rapporten vissa av de kontroller som har gjorts. Man beskriver till exempel hur man har tittat på förändringen i föräldrarnas utbildningsnivå och andelen elever med utländsk bakgrund och konstaterar att utvecklingen varit snarlik i icke-friskolekommunerna och friskolekommunerna.

Denna övning måste dock betraktas som ett spel för galleriet. Att kontrollera om förändringarna i medelvärden mellan åren varit desamma är inte samma sak som att införa kontrollvariabler i en statistisk analys. Ett exempel: Tittar man på betygsmedelvärdena i grundskolan ser man att betygssnittet i årskurs 9 i kommungruppen ”förortskommuner till storstäder” var högre läsåret 2011/12 (217p) än vad det var i kommungruppen ”glesbygdskommuner” (203p). Samtidigt visar Fölsters undersökning att föräldrarnas utbildningsnivå (som har högst förklaringsvärde) ökat likartat för de båda kommungrupperna. Fölsters slutsats är alltså att detta innebär att eleverna i förortskommunerna presterar bättre än de i glesbygdskommunerna och – enligt hans idé om det kausala sambandet – detta för att de har fler friskolor. Fölster tycks alltså mena att föräldrarnas utbildningsnivå kan bortses från i denna jämförelse.

Det Fölster dock missar är ju att föräldrarnas utbildningsnivå fortsatt är mycket högre i dessa förortskommuner (2,28) än i glesbygdskommunerna (2,13) (enligt SALSA-datat var dessa uppgifter är hämtade ifrån). Om föräldrarnas utbildningsnivå lades till som en kontrollvariabel i analysen skulle sannolikt friskoleeffekten minska alternativt försvinna helt.

Med detta sagt, vad borde Fölster och Reforminstitutet alltså ha gjort för att prestera en mer korrekt analys?

Ett sätt att angripa frågan är bedriva klassisk hypotesprövning. Vi utgår från Fölsters slutsats, att kommuner med konkurrensutsatt skolmarknad presterar bättre än icke-konkurrensutsatta kommuner, som hypotes. Om denna stämmer bör det innebära att vi i en statistisk analys, där vi kontrollerar för i huvudsak föräldrarnas utbildningsnivå och elevernas härkomst, ser signifikanta effekter av att skolmarknaden är konkurrensutsatt.

För att denna analys ska utgå från samma premisser som Fölsters undersökning använder vi samma utfallsvariabler som han gjorde, det vill säga andel elever som inte är behöriga till gymnasieskolan samt andel elever som är underkända i ett eller flera ämnen i årskurs 9.[1] Som förklarande variabler används andel pojkar, andel elever som själva är födda utomlands, andel elever med utländsk bakgrund men som är födda i Sverige och föräldrarnas sammanvägda utbildningsnivå. Dessutom används en dummyvariabel (en variabel som endast markerar förekomst (1) eller icke-förekomst (0) av något) efter Fölsters uppgifter om vilka kommuner har respektive inte har friskolor samt en variabel över andel elever i kommunen som går i fristående skola.[2] Det kompletta datasetet kan laddas ned här för den som vill göra egna analyser i det. All data är hämtad från Skolverkets SALSA-databas samt Databas för jämförelsetal.

Ett enkelt sätt att undersöka effekten av dels den kodade Fölstervariabeln (”friskole- eller icke-friskolevariabeln”) och dels variabeln över andel elever i kommunen som går i en fristående skola, är att först göra en analys av de övriga variablernas förklaringsvärde på resultaten (en utfallsvariabel i taget), för att sedan tillföra de andra variablerna (en i taget) för att se om de tillför någon förklaringskraft till modellen i sin helhet.

I tabellen nedan redovisas resultaten av en sådan analys för den första utfallsvariabeln (andel behöriga till yrkesprogram)[3]:

tabell

Analysen visar att variablerna dels tillför mycket litet förklaringskraft till modellen, dels att de med nöd och näppe är signifikanta. Enskolevariabeln (dvs att kommunen bara har kommunal skola eller ej) förklarar endast 0,95 % av variationen och andel friskoleelever i kommunen förklarar endast 0,88 %, att jämföra med föräldrarnas utbildningsnivå som förklarar 20,6 %.

Vad som yttermera är intressant att notera utifrån analysen av dessa data är att effekterna inte är renodlat positiva. Den skattade effekten enligt modellen, för en kommun som går från att endast ha kommunal skola till att ha friskolor (allt annat lika), är en förbättring om 1,7 procent. Paradoxalt nog är effekten av andelen friskoleelever av kommunens elever negativ. Modellen estimerar – tvärtemot IFAU:s studie[4] – en försämring i behörigheten till yrkesprogram om 1,5 procent om andelen friskoleelever ökar med 20 procent.

Det är mycket viktigt att påpeka att dessa resultat indikerar mycket små effekter. Till exempel är det orimligt att andelen friskoleelever i en kommun skulle öka med 20 procent hur som helst. I det sammanhanget är en negativ effekt på behörigheten om 1,5 procent mycket liten.

Den viktigaste slutsatsen är dock att Fölsters undersökning bör tas med några rejäla nypor salt; de kommuner som år 2012 endast hade kommunala grundskolor tycks inte alls ha presterat avsevärt sämre än friskolekommunerna. Den positiva kausala effekten av konkurrens som Fölster uttalar sig om tycks knappt finnas, åtminstone kan den inte beläggas i det data han använt i och med att de små effekterna tycks ta ut varandra (avseende 2012).[5]

Det finns ytterligare några resultat av denna nya analys som bör nämnas. För det första är resultaten snarlika för samtliga utfallsvariabler. För det andra indikerar analysen en liten förändring från 2004 till 2012 (hela Fölsters tidsserie har inte analyserats), där Fölster-variablen var signifikant redan 2004 och med svagt negativ effekt för att vara fortsatt signifikant men med positiv effekt 2012. Andelen elever i friskola var inte signifikant 2004, men signifikant och med negativ effekt 2012.

Dessutom ökar modellens förklaringskraft mellan 2004 till 2012, från att förklara cirka 20 procent av variationen år 2004 till cirka 35 procent för år 2012.

Detta inlägg har författats med benäget bistånd av statistikern Oskar Eriksson som genomfört viktiga tester av resultaten från regressionerna.

Uppdatering 2013-09-02: Ett fel har upptäckts i ursprungstexten, varför en uppdatering gjorts. Felet gällde beskrivningen av effekten av dummyvariablen över friskole- eller icke-friskolekommun.


[1] I denna analys gör vi tyvärr inga kontroller för betygsinflation, vilket den tidigare forskningen indikerar ett behov av. Se tex denna IFAU-studie.

[2] Denna variabel har tidigare använts tex Jonas Vlachos som mått på konkurrens på skolmarknaden.

[3] Notera att behörighetsreglerna förändrats iom GY2011, och den tidigare variabeln ”andel elever med grundläggande gymnasiebehörighet” utgått. I datasetet som använts till denna undersökning används dock den gamla variabeln, precis som Fölster gör, för de föregående åren.

[4] Se not 5!

[5] Det är viktigt att påpeka att de data som använts i denna analys gäller kommuner som resultatenheter. Det betyder att resultaten kan bli andra om tex individdata skulle användas, vilket den omnämnda IFAU-studien gjorde. Notera också att det gäller olika utfallsvariabler.

Taggad , , , , , ,

Skolval och segregation – forskningen och debatten därom

Inför Socialdemokraternas kongress i början av april blossade en debatt om det svenska friskolesystemet upp, detta som en följd av de många motionerna om vinstförbud i skattefinansierad välfärd som inkommit till kongressen. Vid sidan av frågan om vinster överhuvudtaget ska få tas ut eller inte handlade debatten också om vilka effekter friskolereformen har haft. Sidorna tycks vara lika oense i båda frågorna.

Vinstfrågan åsidosatt tycks motståndssidans huvudargument vara att friskolereformen har haft en starkt segregerande effekt på den svenska skolan. Segregerande i betydelsen att elevsammansättningen på skolnivå över tid har blivit alltmer homogen där elever med likartad bakgrund, likartade förutsättningar och ambitioner i allt större utsträckning går tillsammans. Förespråkarna å sin sida menar att skolsegregationen till störst del, fortsatt, förklaras av boendesegregationen (vilken vissa också menar har ökat) samt att friskolereformens största förtjänst är att den erbjuder elever en väg bort från skolor som de inte vill gå i. Newsmilldebatten mellan den tidigare chefredaktören för DN och sedermera friskoleintressenten docent Hans Bergström och den tidigare chefredaktören för Lärarförbundets medlemstidning Lärarnas Tidning Sten Svensson, utgör ett gott exempel på debatten. (Se Bergströms inlägg här, Svenssons här, Bergströms här och Svenssons här. Se också Cecilia Nykvist, vd Friskolornas Riksförbund här). Debatten har också fortsatt, se exempel här och här.

Parallellt med – eller som en följd av – denna debatt diskuteras också vilka effekter friskolereformen (och valfrihetsreformerna i stort) har haft på elevernas kunskapsutveckling, spridningen eleverna mellan samt likvärdigheten.

Det kan tyckas märkligt att de kan vara så oense om vilka effekter friskolereformen har haft, i synnerhet som det finns forskning på området. Problemet är dock att de olika studier som refereras ofta har olika utgångspunkter, grundar sig på olika antaganden och använder olika metoder (Friskolornas Riksförbund släppte en rapport inför s-kongressen som gör en genomgång av viss forskning på området, se här). Kännetecknande för debatten är också att det ofta saknas nyansering om vilka skillnader det är man pratar om, att man använder sig av statistiska jämförelser och analyser som inte alltid gör tillräckliga kontroller för till exempel elevbakgrund samt att man utgår från teoretiska antaganden om kausala samband mellan reformer (i detta fall ökad valfrihet på skolområdet) och utfall. Detta gäller både forskningen om eventuell skolsegregation samt den om likvärdighet och skolresultat.

Det sistnämnda – antaganden om kausala samband – är ett fenomen som ofta syns bland de som förespråkar friskolereformen och som vill tona ned eventuella segregerande effekter av densamma. Genom att hävda att friskolereformen möjliggör för alla elever att aktivt söka sig ifrån skolor de inte vill gå i – som de kanske hade hamnat i om närhetsprincipen gällde allena – så kommer en sådan reform inte att ha segregerande effekter (detta är den argumentation Cecilia Nykvist återkommit till).

Detta framstår minst sagt som en röra och man undrar ju stillsamt om det är något vi har tydlig kunskap om?

En hel del frågetecken i denna debatt rätas förtjänstfullt ut av Jonas Vlachos i ett tidigare inlägg på ekonomistas.se, allt med referenser till tidigare studier. Vlachos har också sedan innan bidragit till viktig nyansering i debatten om vilka segregerande effekter friskolereformen har haft i Sverige. Detta består främst i en indelning av fristående skolor i två grupper, en för skolor som drivs som aktiebolag (vinstdrivande) och en för skolor som drivs som stiftelser eller ideellt (icke-vinstdrivande).

Följande tabell från Vlachos kapitel om skolan i SNS kunskapsöversikt ”Konkurrensens konsekvenser” visar en uppdelning av detta slag:

tabell_vlachos

Tabellen visar tydligt hur de fristående skolorna som drivs som aktiebolag numer tydligt liknar de kommunala skolorna avseende elevsammansättning samt att det främst är i de ideella skolorna som en kraftig selektion sker (notera andelen flickor i dessa skolor).

I Skolverkets Lägesbedömning för 2013 så gör myndigheten en sammanfattning av den skillnad i elevsammansättning som vuxit fram och som indikerar varför det fortsatt är svårt att nå klarhet på området:

Rapporten visar att endast en del av de ökade resultatskillnaderna mellan skolor kan förklaras med en ökad skolsegregation med avseende på skolornas socioekonomiska elevsammansättning. Skolorna verkar däremot bli mer och mer segregerade efter egenskaper som inte visar sig i den vanliga statistiken, till exempel att mer studiemotiverade elever i större utsträckning tenderar att utnyttja det fria skolvalet och söka sig till skolor där det finns många andra studiemotiverade elever. På så sätt delas eleverna upp efter resultat och dolda egenskaper snarare än efter traditionella mått på socioekonomisk bakgrund. (s.34)

Detta citat blir också aktuellt kring frågan vad som orsakar skolsegregationen – är det elevernas skolval eller är det boendesegregationen? Skolverkets analys indikerar att de i viss mån är inne på valet. Detta stämmer också överens med Bo Malmberg mfl forskning som indikerar att boendesegregationen inte ökat i sådan grad att det kan förklara ökad skolsegregation. Malmberg mfl pekar snarare mot skolvalet. Detta är dock inte klarlagt, utan en diskussion om detta pågår fortfarande (se också kommentarerna till inlägget som länkades ovan).

I detta sammanhang är det också viktigt att påpeka vilken historik Sverige har i detta sammanhang. Sverige som land har en lång historia av att en mycket låg mellanskolvariation i resultat och vi har fortsatt – internationellt sett – en heterogen elevsammansättning på skolnivå. Vi har rört oss långt ifrån de tidigare låga nivåerna och har nu både en större mellanskolvariation än någonsin tidigare, kommunvariation och skillnader på individnivå.

Det finns många studier som visar på denna utveckling och jag har refererat en del i detta och tidigare inlägg. Jag tänkte avslutningsvis visa några av förändringarna med en del deskriptiv statistik. Viktigt att notera är att detta inte utgör några belägg för vad orsaken är till förändringarna – om det till exempel är skolvalet eller boendesegregationen – utan det beskriver endast en del av den utveckling som skett.

För det första kan man av statistiken konstatera att spridningen i elevsammansättningen har ökat. I följande tabell redovisas standardavvikelsen för några variabler (på skolnivå) för respektive år:

segr1

Källa: Egna bearbetningar av data från SIRIS. Antal skolor i analysen är 1248 år 2000 och 1657 år 2012. Notera att ett visst bortfall skett därefter som en följd av saknade uppgifter för vissa skolor.

En större standardavvikelse innebär att det råder större ”avstånd” åt båda håll från medelvärdet, dvs större spridning. Spridningen av elever med olika bakgrund har alltså ökat. Däremot har spridningen av andelen elever vars föräldrar högst har förgymnasial utbildning minskat något.

För att exemplifiera utvecklingen ännu tydligare har jag utgått från några helt subjektivt valda mått på elevsammansättning och tittat hur stor andel av skolorna som har vilken typ av elevsammansättning:

segr2

Tabellen visar några intressanta tendenser. Bland annat syns det att friskolorna tidigt särskiljde sig från genomsnittet avseende andel skolor som hade en elevsammansättning som nästan uteslutande bestod av elever med svensk bakgrund. 31 % av de fristående skolorna hade år 2000 en elevsammansättning som bestod till 99 % eller mer av elever med svensk bakgrund (av de kommunala skolorna var det 10 % av skolorna, snittet var 12 % som framgår av tabellen). Denna snedfördelning har minskat för de fristående skolorna, men är fortfarande högre än snittet. Samma utveckling syns avseende andel elever med utländsk bakgrund.

En intressant skillnad är också att andelen skolor där minst 60 % av eleverna har utländsk bakgrund (men själva är födda i Sverige) har mer än fördubblats under perioden.

Tabellen visar också, i synnerhet vad det gäller genomsnittet, att det tycks ske en viss förtätning av elever med föräldrar med eftergymnasial utbildning. Andelen skolor där en tredjedel eller fler av eleverna har föräldrar med eftergymnasial utbildning har fördubblats från år 2000 till 2012.[1]

För den ivrige uppsatsstudenten tycks det finnas möjligheter att öva sig i kvantitativ metod på detta område, exempelvis genom att studera elevsammansättningen i en kommuns skolor – både de kommunala och fristående – och hur eleverna bedömer respektive skolors status, kvalitet samt hur de skattar sin egen studiemotivation mm.

————

Vidare läsning för den intresserade via dessa länkar:

Skolverket – Likvärdig utbildning i svensk grundskola?
Skolverket – Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?
Sahlgren, Gabriel – Skolval, segregation och likvärdighet – vad säger forskningen?
Kallstenius, Jenny – De mångkulturella innerstadsskolorna – Om skolval, segregation och utbildningsstrategier i Stockholm


[1] Notera att inga kontroller har gjorts i tabellen för hur föräldrarnas utbildningsnivå ökat generellt i landet samt hur andel elever med utländsk bakgrund utvecklats under tidsperioden.

Taggad , , , , , , ,

Kvalitetseffekter av friskolor

Frågan om vilka effekter friskolereformen har haft på det svenska skolväsendet är väldigt intressant. Jag har sedan innan skrivit om bland annat Dagens samhälles artikel om effekter av friskolor där jag framhöll vissa problem med den undersökning de hade gjort. Jag har också skrivit några tidigare inlägg, bland annat här och här, som handlat om det begränsade stöd forskningen hittills funnit för att friskolereformen skulle ha inneburit några större kvalitets- eller effektivitetsvinster för skolväsendet. Som tur var så hade jag någon liten inskjuten bisats i ett av dessa inlägg som sa att forskningen i alla fall inte ”hittills” kunnat belägga några större effektivitetsvinster av friskolereformen, för nu tycks det som en av de första seriösa studierna som kan belägga vissa vinster har kommit.

20121109-153900.jpgAnders Böhlmark och Mikael Lindahl har via IFAU släppt en populärvetenskaplig version av deras större studie. I denna studie, med data från 1992 och framåt, finner de vissa små men signifikanta effekter på samtliga elevers resultat i respektive kommun, dvs såväl de som själva gått i friskolor och de som gått i kommunala.

Precis som i de tidigare inläggen jag länkat till ovan blir den metodologiska frågan hur de kontrollerar för bl.a. betygsinflation och annat intressant. I IFAU-studien redogör de kort för sina tillvägagångssätt, kontroller och känslighetsanalyser och refererar sedan till huvudstudien vilken jag själv inte läst.

För den som är intresserad av denna fråga i stort rekommenderar jag att hålla utvecklingen av detta under uppsikt: Kommer studien att följas av en metodologisk debatt? Kommer fler studier som kan belägga positiva effekter och att det därigenom skett ett genombrott mot tidigare forskning på området? Kommer andra studier att peka bort från dessa resultat?

Ett första forum för den intresserade att hålla uppsikt över är SNS vilka gav ut den tidigare omnämnda Konkurrensens konsekvenser. De kommer att avhandla studien under ett seminarium med bl.a. Jonas Vlachos i panelen. Gissningsvis kommer han att ha vissa saker att kommentera gällande studien.

————

Uppdatering:

SNS-seminariet har nu varit och Vlachos har skrivit ett inlägg på ekonomistas.se om sina kommentarer till studien.

Taggad , , , , , , , , , , ,

”Friskolorna höjer betygen i de kommunala skolorna!” (?)

I förra veckans nummer av Dagens Samhälle* (nr 35 2012) var huvudnyheten att ”Friskolor lyfter kommunala”. Genom en ”unik undersökning” som Dagens Samhälle låtit göra kunde tidningen visa att ”elevernas betyg höjs mest på kommunala skolor när det finns friskolor i kommunen”. Det diagram som beskriver skillnaden återfanns också på tidningens framsida och syns i bilden här intill (Dagens Samhälle finns tyvärr inte i sin helhet tillgänglig gratis på internet, varför jag inte kan länka den).

Några torra utredariakttagelser med anledning av artikeln:

För det första: De konkurrensutsatta kommunala skolorna sätter visserligen högre betyg än icke-konkurrensutsatta, men hur kan Dagens Samhälle vara så säkra på att detta är en följd av att skolornas undervisning håller en högre kvalitet och att eleverna därigenom faktiskt presterar bättre? Om tidningen hade grävt lite djupare inför sin unika undersökning hade de funnit att många forskningsresultat tydligt visar att graden av konkurrens på en lokal skolmarknad bär ett viktigt förklaringsvärde på höga betyg (se återigen Jonas Vlachos studie ”Betygets värde” s.41 och framåt samt tidigare inlägg här) samt att forskningen rent generellt inte har kunnat belägga några större effektivitetsvinster med införandet av friskolor (se ett tidigare inlägg här med referens till SNS kunskapsöversikt ”Konkurrensens konsekvenser”).

För det andra: Artikeln slår verkligen på stora trumman och menar att det är en betydelsefull skillnad mellan konkurrensutsatta och icke-konkurrensutsatta kommuner i vilka resultat som nås. Men som vanligt när det gäller media så är det svårt att bedöma hur stora effekter som dessa är när ingen referenspunkt lämnas i artikeln. Av artikelns diagram framgår att skillnaden är cirka 5 meritvärdespoäng (209,..– 203,..), hur mycket är det på aggregerad nivå? Låt mig lämna en referens: Skillnaden mellan pojkars och flickors genomsnittliga meritvärden i år 9 på riksnivå uppgick läsåret 2010/11 till 22,5 meritvärdespoäng (222,1-199,6). Skillnaderna tycks alltså i sammanhanget mycket små.

För det tredje: Vilka motiv har egentligen Dagens Samhälle med sig redan när de går in i undersökningen? Låt mig som trogen läsare av Dagens Samhälle vittna om att en av de avreglerade marknadernas främste försvarare i Sverige återfinns i Dagens Samhälles chefredaktör Mats Edman, vilket borde säga något om tidningens inställning i frågan. Se även Edmans alldeles färska utspel på DN Debatt från den 15/10 2012.

——–

Noter

* Dagens Samhälle ägs av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och har som syfte att utgöra en viktig nyhetstidning för ”beslutsfattarna på den offentliga marknaden”, såväl de i offentlig- som privatägda verksamheter.

Taggad , , , , , , ,

Förändrad kunskap om skolors betygsättning – samma tilltro till vetenskapen

I ett tidigare blogginlägg redogjorde jag någorlunda för nuvarande kunskapsläge om betygsinflationen i svensk grund- och gymnasieskola. Det som har varit ett centralt resultat i den forskning som hittills bedrivits är att det inte förhåller sig så som de flesta tror, tycker och tänker – nämligen att det är de fristående skolorna som driver på inflationen. Forskningen har i stället visat att störst försklaringsvärde för de höga betygen har graden av konkurrens som skolorna är utsatta för. Resultaten från ett flertal studier har indikerat att såväl fristående som kommunala skolor sätter högre betyg om de agerar på en konkurrensutsatt marknad snarare än en icke-konkurrensutsatt marknad (se referenser i det tidigare inlägget).

En av dessa forskare är Jonas Vlachos som i din studie Betygens värde (för Konkurrensverkets räkning) kunde visa att friskolor som grupp inte sätter nämnvärt högre betyg än kommunala1 men att skolor på konkurrensutsatta marknader sätter högre betyg än de på icke-konkurrensutsatta.

Nu har samme Vlachos (tillsammans med Björn Tyrefors Hinnerich) gjort en ny studie med data från Skolinspektionens kontrollrättningar av de nationella proven. I denna studie framkommer nya resultat som tidigare studier inte funnit, nämligen att friskolorna som grupp rättar de nationella proven generösare än kommunala skolor. Därigenom motsäger det i viss utsträckning resultaten från tidigare undersökningar där man undersökt skillnader mellan NP-resultat och betyg och inte funnit att friskolor uppvisar några systematiskt större avvikelser än kommunala skolor. Vlachos nya studie visar dock att dessa analyser haft felaktiga förutsättningar då dessa utgått från att rättningen av NP är likvärdig.

Utöver bidraget till våra kunskaper om svensk betygsättningspraktik och incitamentstrukturen för densamma på svensk konkurrensutsatt skolmarknad, så är Vlachos studie ett ypperligt exempel på vetenskapen när den fungerar som bäst: Den visar att den kunskap vetenskapen ger oss tillsvidare – och så gott som alltid – är preliminär och att det i många fall kan räcka med en ny studie med annan data eller annan metod för att vi ska behöva omvärdera och ompröva de kunskaper vi ditintills försanthållit.

Det är sådant som ödmjukar oss på rätt sätt.

———-

1. Den uppmätta skillnaden i studien är 0,1 standardavvikelser vilket motsvarar cirka 6 meritvärdespoäng av maximala 320 (skillnaden mellan betyget VG och MVG i ett ämne motsvarar 10p). Som jämförelse kan nämnas att skillnaden mellan pojkar och flickor är 20p.

Taggad , , , , , , , , ,

Hur är det ställt med betygsinflationen egentligen?

Trots att den mest intensiva politiska och mediala debatten om betygsinflation i det svenska betygsystemet har lagt sig så återkommer frågan då och då, nu senast i ett Kristdemokratiskt utspel på SvD Brännpunkt.

Att det förekommer eller har förekommit betygsinflation i betygsystemet tycks de flesta vara överens om, dock är den verkliga bilden av inflationen mycket mer nyanserad och mångfacetterad än vad de flesta politikerna eller debattörerna antingen har kännedom om eller låter påskina.

För det första så finns det i huvudsak två sätt som betygsinflationen kan förekomma. Det mest uppenbara sättet, och som de flesta tänker sig den, är att betygsmedelvärdena skenar iväg, pådrivna av de högsta betygen, utan att elevernas kunskaper förbättras i motsvarande grad. Många av de tidiga studier som undersökte eventuell betygsinflation fokuserade på detta perspektiv. Exempelvis kunde Christina Wikström tidigt belägga betygsinflationen i gymnasieskolan genom att relatera meritvärdena till resultat på de nationella proven. Härigenom kunde hon bland annat belägga att skolor som återfanns på konkurrensutsatta skolmarknader satte högre betyg än de som återfanns på icke-konkurrensutsatta samt att resultaten antydde att det förekommit inflation i gymnasiebetygen under den undersökta perioden (1997-2003).1

Med en snarlik utgångspunkt relaterade Christina Cliffordsson i en tidig studie de ökade meritmedelvärdena i gymnasieskolan till samma studenters kommande prestationer i högskolan och fann att meritvärdesökningarna i gymnasieskolan inte motsvarades av förbättrade resultat i högskolan.

Kanske mest framträdande syntes detta perspektiv i Magnus Henrekssons och Jonas Vlachos utspel på DN Debatt från 2009 då de med statistik från Skolverket visade att andelen elever som gick ut gymnasieskolan med högsta betyg (20,0) hade ökat 28 gånger från 1997 till 2007:


Egen sammanställning av data från Skolverket, efter Vlachos och Henreksson.

Det är viktigt att poängtera att en sådan här framställning av en ökning av betygsmedelvärdena i egentlig mening inte bevisar något om de inte kan relateras till ett faktum att elevernas faktiska kunskaper inte har ökat i motsvarande grad. Detta är särskilt viktigt att poängtera gällande gymnasieskolan, i och med att betygsökningen i gymnasieskolan faktiskt avstannat och numer – alltjämt sedan ca år 2003 – ligger förhållandevis stablit kring 14.0 (se diagram nedan)2. Det är dock viktigt att påpeka att ökningen av grundskolans meritvärden fortsätter:

Detta leder in till det andra sätt varpå betygsinflation kan förekomma och det är genom att betygsmedelvärdena ligger kvar på – vanligtvis – motsvarande nivå men att de faktiska kunskaperna sjunker. Ett tydligt exempel på detta är matematiken i gymnasieskolan. Följande graf beskriver hur betygen legat förhållandevis stabila över tid (i jämförelse med betygen i estetisk verksamhet A):

Dock har de faktiska kunskapsnivåerna i matematik i gymnasieskolan försämrats, vilket Thunberg m.fl. vid KTH kan visa genom att studera de diagnostiska prov som genomförs efter antagningen till högskolans ingenjörsutbildningar.

För den som är intresserad av att fördjupa sig i dessa frågor rekommenderas en förhållandevis nypublicerad PM från Skolverket i ämnet.

Som avslutning på detta inlägg ska en vanlig föreställning om betygsinflationen vederläggas och det är att det i huvudsak är de fristående skolorna som står för betygsinflationen. För de studier som var tidigt ute på området så var det möjligt att belägga den tesen (se exempelvis Wikström). Detta har dock förändrats därefter, främst genom att de fristående skolornas elevsammansättning i högre grad efterliknar de kommunala skolornas och att det har fått effekten att betygsättningen numer, på aggregerad nivå, är snarlik de kommunala skolornas:

Det är dock så att vissa skolor, både fristående och kommunala, sätter signifikant högre betyg än andra, men det som har det största förklaringsvärdet på detta är att dessa skolor befinner sig på konkurrensutsatta skolmarknader. Se exempelvis Jonas Vlachos studie för Konkurrensverket samt Lärarnas Riksförbunds undersökning av påverkansförsök på betygsättande lärare (se även denna undersökning för vidare referenser).

Noter

1. Det är dock vanskligt att utgå från att resultaten från de nationella proven skulle vara jämförbara över tid, något de inte har konstruerats för att vara. Den första studien (avhandlingen är en sammanläggningsavhandling) använder dock endast data för ett år, 1997, varför problemet då inte är lika påtagligt som i den andra studien.

2. Hade Wikströms studie, som refererades ovan, genomförts några år senare så hade denna stagnering slagit igenom i resultaten

Taggad , , , , , ,

Att lära av Norge

Jag var i Norge i förra veckan på studiebesök. Det var allt igenom mycket intressant. Vi som åkte sammanfattade våra intryck genom att konstatera att Norge i vissa skolpolitiska avseenden ligger 10-20 år efter Sverige och i andra avseenden 10-20 år före.

Genomgående kan man konstatera att man i Norge varit mycket mer försiktig i sina skolpolitiska reformer i jämförelse med Sverige. En förklaring till detta som ges av norrmännen själva är att man i mycket större utsträckning haft en enig lärarkår som exempelvis motsatt sig en för långtgående decentralisering av ansvaret för skolan. Först år 2003 kommunaliserades lärarna i Norge, tillskillnad från de svenska som kommunaliserades redan 1989. Lärarna har dock inte varit nöjda med den utveckling som skett därefter och strejkar i skrivande stund för tredje gången sedan 2003.

Trots kommunaliseringen av lärarna är decentraliseringen i Norge inte lika långtgående som i Sverige. Ett nutida exempel på tydliga statliga ingripanden i den lokala friheten är att man nu beslutat om införande av lägstanivåer avseende lärartäthet. Man har även stoppat vinstuttag i friskolor och stoppat nyetablering av friskolor.

På andra områden syns det tydligt att de är på väg in i en utveckling där våra erfarenheter fått oss att genomföra ytterligare reformer. I och med det norska reformpaketet kallat Kunskapslyftet som initierades tidigt 2000-tal övergick man exempelvis till ett målstyrt system tillskillnad från det tidigare aktivitetsstyrda (att jämföra med vårt regelstyrda). Enligt egen utsago upplever de norska lärarna nu en viss osäkerhet och förvirring kring hur de förhållandevis otydliga målen skall tolkas och konkretiseras på lokal nivå och i skolorna. För den initierade svenska läraren ger detta flashbacks och deja vu-upplevelser utan motstycke. Diskrepansen i dessa tolkningar, och kritiken mot otydligheten, ledde till sist fram till den läroplans- och betygsreform som vi nu genomför. Just på detta område har vi en hel del erfarenheter att dela med oss av, vi kanske får skicka över ett litet paket med Leif Davidsons utredning om mål- och kriteriestrukturen i svensk grundskola samt, exempelvis, Jörgen Tholins avhandling Att kunna klara sig i ökänd natur.

Som sagt så var besöket mycket intressant och det tycks finnas mycket att lära sig av komparativa studier mellan Sverige och Norge (och övriga nordiska länder såklart). Sådan forskning är på gång via Nordforsk, men det borde också gå att hitta en hel del intressanta – och genomförbara – idéer till en studentuppsats.

Taggad , , , , ,

Fritt skolval, fri forskning och fri åsiktsbildning

Ingen med ett intresse för politik kan ha missat spektaklet kring SNS kunskapsöversikt ”Konkurrensens konsekvenser” som släpptes i slutet av förra året. Jag skriver ‘intresse för politik’ trots att det handlar om forskning och publicering av sammanställda forskningsresultat (i form av en kunskapsöversikt som sagt). Detta beror på att den debatt som följde publiceringen var en ideologisk debatt snarare än en debatt om de faktiska resultat som rapporten redogjorde för. Se till exempel Timbros utspel här eller vårdföretagarnas näringspolitiska chef Håkan Telenius (som helt ogenerat medger att han inte är ”någon vetenskapsman” men som ändå kan konstatera att rapporten håller en låg nivå) här.

Vad är då grejen? Jo, rent generellt kan forskningen inte (ännu?) belägga att konkurrensutsättningen av välfärdssektorn har lett till några större effektivitetsvinster, vilket också konstateras i kunskapsöversikten. Enligt Timbro är detta ett uttryck för att SNS sprider ”myter” om valfriheten samt att lanseringen av boken är synnerligen ”perspektivlös”.

Timbro har sedan tidigare varit inne i denna debatt, i synnerhet vad det gäller skolan. I detta fall har det i mångt och mycket handlat om att motbevisa att valfrihetsreformerna på skolans område haft en segregerande effekt samt att dessa skulle ha bidragit till att skolans likvärdighet försämrats över tid. Man har också, som framgår av den länkade artikeln ovan, försökt avfärda betydelsen av kommunaliseringen samt rikta om fokus kring vilka de egentliga effekterna är av att exempelvis föräldrar har olika utbildningsbakgrund (vilket jag har skrivit om här tidigare). Milt uttryckt tycks det som om Timbro strävar i både motvind och uppförsbacke och deras försök att alternera bevisföringen lyckas inte. På bara några veckor har ytterligare viktiga undersökningar och studier släppts som ytterligare ökar motlutet för Timbro, främst gäller detta Skolverkets studie om likvärdighet i grundskolan över tid, Lärarnas Riksförbunds kongressrapport ”En skola för alla eller endast för en del” samt en studie om skolmarknadens geografi som presenterades på DN Debatt helgen som gick (i sin replik ändrar dock tillsist Timbro strategi och menar att skolpolitik handlar faktiskt inte endast ”om empiri utan också om principer”).

Jag får nog säga att jag själv blev förvånad över den debattstorm som följde efter lanseringen av SNS kunskapsöversikt. Jag är själv inte bevandrad i forskningen om andra välfärdsområden än om skolan, men skolan har jag väl ändå förhållandevis bra koll på och min bedömning av Jonas Vlachos kapitel om skolan (”Friskolor i förändring”) är att det på ett mycket förtjänstfullt sätt redogör för vilka kunskaper vi fram till dags dato har om valfrihetsformernas effekter på skolområdet: Elever vid fristående skolor har mer välutbildade föräldrar än de i kommunala. Bäst resultat – och de med mest välutbildade föräldrar – går i icke-vinstdrivande friskolor. Elevsammansättningen i vinstdrivande friskolor är ungefär som de kommunala skolornas. De högre betygen till trots så finns det inga systematiska skillnader i hur elever vid kommunala eller fristående skolor presterar i PISA-testerna, vilket riktar sökljuset mot tänkbara skillnader i betygsättningspraktiker som Skolverket pekat på (se studier här och här). Detta tycks påvisa att det inte finns några större kvalitetsmässiga skillnader i undervisnings etc. Störst förklaringsvärde för höga betyg har graden av konkurrens på den lokala utbildningsmarknad där skolan ifråga återfinns, inte huvudman (exempel här, här och här). Ungefär så kan väl en mycket kort och komprimerad sammanfattning se ut.

Det egentligen enda område där en markant skillnad syns mellan fristående och kommunala aktörer (inom samtliga undersökta sektorer) är graden av kundnöjdhet; brukare är överlag mer nöjda med de tjänster de får via privata aktörer än via det allmänna och det kan ju vara gott nog i sig. Men låt oss då – än så länge – vara ärliga med detta. Om vi ännu inte kan leda effektivitetsvinster i bevis via konkurrensutsättning så bör de som förespråkar konkurrensutsättningen förändra sin argumentation. Det kan låta självklart, givet kunskapsläget, men effektivitets- och kvalitetsargument återkommer fortfarande i argument för ökad konkurrensutsättning, inte minst i den pågående utredningen kring införandet av ett friskolesystem inom Svenska för invandrare (SFI), där regeringen menar att ett införande av SFI-peng (likt skolpengen i friskolesystemet) ”väsentligt [skulle] kunna höja kvaliteten” i verksamheten.

Vi väntar med spänning för att se hur det blir med den saken.

Taggad , , , , ,