Etikettarkiv: IFAU

Skolsegregation – en kommande studie och tre intressanta grafer

Frågan om skolsegregationens utveckling har varit en tvistefråga under en längre tid, bland annat för att det inte funnits studier som har kunnat ge definitiva empiriska besked om hur utvecklingen sett ut över tid (se tidigare inlägg här och här). Ett tvisteområde har gällt i vilken mån en eventuellt ökande skolsegregation beror på ökad boendesegregation eller om det också beror på det fria skolvalet. Nu har det kommit ett antal studier som ger vissa tydliga svar.

Grafen nedan är hämtad ur IFAU:s senaste tegelsten, ”Decentralisering, skolval och fristående skolor: resultat och likvärdighet i svensk skola” (s.96), och bygger på en analys av hur några olika faktorer bidrar till att förklara resultatvariationen (åk 9) i skolsystemet:

ifau_segregation

Som grafen visar följer segregeringseffekterna av bostadsområde och skola varandra fram till mitten av 1990-talet. Därefter ökar skolsegregationen mer än boendesegregationen, en effekt som sammanfaller i tid med att en allt större andel av eleverna väljer fristående skolor.

Detta är frågor som jag själv har intresserat mig för en del och jag har också genomfört en studie av effekter av förändrad elevsammansättning på skolor över tid. Förhoppningsvis kan den komma att publiceras snart.

Några analyser som jag aldrig tog med i den kommande artikeln handlar om vilka korrelationer som finns mellan hög mellanskolvariation inom kommuner och några strukturella faktorer. En del studier av skolsegregationen (tex Anders Trumbergs avhandling) har nämligen visat att det tycks vara en viss typ av elever som väljer bort skolor med en viss typ av elevsammansättning. Vanligen tycks det handla om så kallad White-flight, där elever ur majoritetsbefolkningen lämnar skolor där andelen elever ur synliga minoriteter ökar (se Östh mfl[1]). En hypotes är därför att denna effekt också borde synas på kommunnivå, där kommuner med en högre andel elever med utländsk bakgrund har en större sortering – och därigenom en högre mellanskolvariation i resultat – än kommuner med lägre andel elever med utländsk bakgrund.

I graferna nedan syns sambandet mellan intern spridning mellan skolor inom kommunerna (standardavvikelsen) och (i) andelen nyinvandrade elever samt (ii) föräldrarnas utbildningsnivå. Allt data är från Skolverket. Endast kommuner med minst 10 grundskolor ingår:

samband_migration samband_utbniv

Som diagrammen visar finns ett positivt samband mellan andelen nyinvandrade elever och resultatspridning mellan skolorna (dvs att ju högre andel nyinvandrade elever desto större resultatspridning mellan skolorna i kommunen) samt ett (svagare) negativt samband mellan föräldrarnas utbildningsnivå och spridningen (dvs att ju högre utbildningsnivå i snitt, desto lägre resultatspridning).

[1] Östh, John et al. (2012): “Travel-to-schooldistances in Sweden 2000-2006: Changing school geography with equality implications” i Journal of Transport Geography, (23) (SI), s.35-43.

Annonser
Taggad , , , , , , , , ,

Vad påverkar valet av gymnasieprogram?

Den som följer den skolpolitiska debatten vet att en av de största frågorna i samband med GY2011-reformen handlade om att förändringen av yrkesprogrammen skulle innebära att dessa per automatik inte längre gav allmän högskolebehörighet. Denna ordning hade rått i gymnasieskolan sedan programgymnasiereformen 1991, då de program som ersatte de tidigare linjerna gjordes treåriga och gav behörighet.

Den förändring som gjordes genom programgymnasiereformen kan ses som en ambitionshöjning för gymnasieskolan, med målet att ytterligare höja utbildningsnivån efter genomgången gymnasieskola. Ett problem som har visat sig över tid har dock varit att denna ambitionshöjning inte följdes av ökade insatser för att få alla elever att nå de nya ”högre” satta målen. Förlängningen av programmen, vilket innebar mer teoretiska studier för yrkesprogrammen jämfört med de tidigare linjerna, var inte den ensamma boven. Även införandet av en gräns för godkänt gjorde sitt. Dessa två förändringar tillsammans – mer allmänna ämnen och en godkäntgräns – visade sig slå hårt mot i synnerhet elever på yrkesprogram från arbetarhem och med låga meritvärden från grundskolan (se en intressanta IFAU-studier här och här).

Det tycks inte osannolikt att den här frågan skulle kunna bli aktuell igen i årets valrörelse, i synnerhet som det var den hetaste frågan för oppositionen inför GY2011-reformen. Oppositionen har också tagit det minskade söktrycket till yrkesprogrammen som ett uttryck för att eleverna inte är intresserade av yrkesprogram som inte ger allmän behörighet.

Det här har varit en fråga som ingen riktigt har kunnat besvara. Oppositionen har menat att det är ett solklart samband mellan reformen och det minskade söktrycket, regeringen att det beror på annat. Så hur är det då?

Frågan är kanske inte helt och hållet avgjord – detta kan mätas på flera olika sätt – men med stor sannolikhet har en undersökning från Lärarnas Riksförbund visat att verkligheten återigen visar sig vara lite mer grå i nyansen och inte så svart och vit som den framstår i partipolitiken. I en undersökning bland ett slumpmässigt, riksrepresentativt urval om 1000 elever som alla började gymnasieskolan år 2011 ställs frågan till de elever som övervägde att välja ett yrkesprogram men inte gjorde det varför de valde bort detsamma. Det visar sig att 6 % av den totala elevkullen övervägde ett yrkesprogram men valde ett högskoleförberedande på grund av behörigheten:

valavprogram

Undersökningen visar också andra intressanta saker, till exempel att hälften av eleverna som gick yrkesprogram också aktivt valde kurser för allmän behörighet samt att denna modell i sin helhet (att yrkesprogrammen kan leda till behörighet om sådana val görs av eleven) är den som har starkast stöd bland eleverna själva (56 % mot 29 % för att samtliga program skall ge det per automatik).

Alldeles oavsett hur denna debatt fortskrider och vilka förslag som läggs, så kvarstår den viktigaste frågan att lösa: Hur ska de många avhoppen förhindras? Den största otjänsten vi kan göra våra ungdomar är att inte få dem att fullfölja sina gymnasieprogram med godkända resultat.

Detta lyckades vi vare sig med innan GY2011-reformen och inte heller efter och det förblir alltjämt den överskuggande frågan.

Taggad , , , , , , , , ,

Förbättrade skolresultat genom ökad konkurrens?

Under slutet av förra året släpptes en IFAU-rapport som har analyserat effekterna av friskolereformen avseende elevernas studieresultat. Rapporten var intressant i och med att det generellt har varit väldigt svältfött med svenska kvantitativa studier om effekterna av friskolereformen och de slutsatser folk har dragit gällande reformens effekter har därför ofta haft en mer ideologisk resonansbotten än vetenskaplig.

Det finns några saker att poängtera gällande IFAU-rapporten. Dels finns det de som har haft viss metodologisk kritik att framföra, dels måste den uppmätta effekten betraktas som mycket liten. Ett av huvudresultaten i studien var nämligen att en ökning i andelen friskoleelever i årskurs 9 med 10 procentenheter var att förknippa med cirka 3 procent högre resultat i grundskolan. Sett till det genomsnittliga meritvärdet för grundskolan i riket läsåret 2011/12 skulle alltså en 10-procentig ökning av andel friskoleelever höja snittet med 6,3 betygspoäng, från 211 till 217,3. Då ska man också ha i minnet att denna ”10-procentiga ökning” redan skett i riket, från att friskolereformen genomfördes fram till idag då cirka 10 procent av alla grundskoleelever går i en fristående skola.

En kritiker skulle milt uttryckt kunna påstå att den 3-procentiga förbättringen var en dyrköpt förbättring sett till segregation och minskad likvärdighet.

fölster1I dagarna har det kommit ytterligare en undersökning på detta tema. Bakom undersökningen står Stefan Fölster och Reforminstitutet (som huvudsakligen finansieras av Stiftelsen fritt näringsliv). Undersökningen (som finns här) presenterades också i en debattartikel i Expressen där Fölster påstår att konkurrens på skolmarknaden förbättrar skolresultaten och att de kommuner där friskolor inte förekommer har försämrat sina resultat i störst utsträckning.

Denna slutsats, och fler därtill, drar Fölster efter att ha jämfört resultatutvecklingen (avseende andel obehöriga till gymnasieskolan samt andel underkända i ett eller fler ämnen i årskurs 9) i de kommuner som inte har friskolor och de kommuner som har en eller flera. Den undersökta perioden är 1999 till 2012.

Den uppmärksamme läsaren av rapporten (och debattartikeln) reagerar nog över dessa resultat. Kan de stämma? Har det inte skett en väldigt olikartad utveckling i övriga förutsättningar mellan icke-friskolekommunerna och de andra?

För att skingra dessa tvivel beskrivs i rapporten vissa av de kontroller som har gjorts. Man beskriver till exempel hur man har tittat på förändringen i föräldrarnas utbildningsnivå och andelen elever med utländsk bakgrund och konstaterar att utvecklingen varit snarlik i icke-friskolekommunerna och friskolekommunerna.

Denna övning måste dock betraktas som ett spel för galleriet. Att kontrollera om förändringarna i medelvärden mellan åren varit desamma är inte samma sak som att införa kontrollvariabler i en statistisk analys. Ett exempel: Tittar man på betygsmedelvärdena i grundskolan ser man att betygssnittet i årskurs 9 i kommungruppen ”förortskommuner till storstäder” var högre läsåret 2011/12 (217p) än vad det var i kommungruppen ”glesbygdskommuner” (203p). Samtidigt visar Fölsters undersökning att föräldrarnas utbildningsnivå (som har högst förklaringsvärde) ökat likartat för de båda kommungrupperna. Fölsters slutsats är alltså att detta innebär att eleverna i förortskommunerna presterar bättre än de i glesbygdskommunerna och – enligt hans idé om det kausala sambandet – detta för att de har fler friskolor. Fölster tycks alltså mena att föräldrarnas utbildningsnivå kan bortses från i denna jämförelse.

Det Fölster dock missar är ju att föräldrarnas utbildningsnivå fortsatt är mycket högre i dessa förortskommuner (2,28) än i glesbygdskommunerna (2,13) (enligt SALSA-datat var dessa uppgifter är hämtade ifrån). Om föräldrarnas utbildningsnivå lades till som en kontrollvariabel i analysen skulle sannolikt friskoleeffekten minska alternativt försvinna helt.

Med detta sagt, vad borde Fölster och Reforminstitutet alltså ha gjort för att prestera en mer korrekt analys?

Ett sätt att angripa frågan är bedriva klassisk hypotesprövning. Vi utgår från Fölsters slutsats, att kommuner med konkurrensutsatt skolmarknad presterar bättre än icke-konkurrensutsatta kommuner, som hypotes. Om denna stämmer bör det innebära att vi i en statistisk analys, där vi kontrollerar för i huvudsak föräldrarnas utbildningsnivå och elevernas härkomst, ser signifikanta effekter av att skolmarknaden är konkurrensutsatt.

För att denna analys ska utgå från samma premisser som Fölsters undersökning använder vi samma utfallsvariabler som han gjorde, det vill säga andel elever som inte är behöriga till gymnasieskolan samt andel elever som är underkända i ett eller flera ämnen i årskurs 9.[1] Som förklarande variabler används andel pojkar, andel elever som själva är födda utomlands, andel elever med utländsk bakgrund men som är födda i Sverige och föräldrarnas sammanvägda utbildningsnivå. Dessutom används en dummyvariabel (en variabel som endast markerar förekomst (1) eller icke-förekomst (0) av något) efter Fölsters uppgifter om vilka kommuner har respektive inte har friskolor samt en variabel över andel elever i kommunen som går i fristående skola.[2] Det kompletta datasetet kan laddas ned här för den som vill göra egna analyser i det. All data är hämtad från Skolverkets SALSA-databas samt Databas för jämförelsetal.

Ett enkelt sätt att undersöka effekten av dels den kodade Fölstervariabeln (”friskole- eller icke-friskolevariabeln”) och dels variabeln över andel elever i kommunen som går i en fristående skola, är att först göra en analys av de övriga variablernas förklaringsvärde på resultaten (en utfallsvariabel i taget), för att sedan tillföra de andra variablerna (en i taget) för att se om de tillför någon förklaringskraft till modellen i sin helhet.

I tabellen nedan redovisas resultaten av en sådan analys för den första utfallsvariabeln (andel behöriga till yrkesprogram)[3]:

tabell

Analysen visar att variablerna dels tillför mycket litet förklaringskraft till modellen, dels att de med nöd och näppe är signifikanta. Enskolevariabeln (dvs att kommunen bara har kommunal skola eller ej) förklarar endast 0,95 % av variationen och andel friskoleelever i kommunen förklarar endast 0,88 %, att jämföra med föräldrarnas utbildningsnivå som förklarar 20,6 %.

Vad som yttermera är intressant att notera utifrån analysen av dessa data är att effekterna inte är renodlat positiva. Den skattade effekten enligt modellen, för en kommun som går från att endast ha kommunal skola till att ha friskolor (allt annat lika), är en förbättring om 1,7 procent. Paradoxalt nog är effekten av andelen friskoleelever av kommunens elever negativ. Modellen estimerar – tvärtemot IFAU:s studie[4] – en försämring i behörigheten till yrkesprogram om 1,5 procent om andelen friskoleelever ökar med 20 procent.

Det är mycket viktigt att påpeka att dessa resultat indikerar mycket små effekter. Till exempel är det orimligt att andelen friskoleelever i en kommun skulle öka med 20 procent hur som helst. I det sammanhanget är en negativ effekt på behörigheten om 1,5 procent mycket liten.

Den viktigaste slutsatsen är dock att Fölsters undersökning bör tas med några rejäla nypor salt; de kommuner som år 2012 endast hade kommunala grundskolor tycks inte alls ha presterat avsevärt sämre än friskolekommunerna. Den positiva kausala effekten av konkurrens som Fölster uttalar sig om tycks knappt finnas, åtminstone kan den inte beläggas i det data han använt i och med att de små effekterna tycks ta ut varandra (avseende 2012).[5]

Det finns ytterligare några resultat av denna nya analys som bör nämnas. För det första är resultaten snarlika för samtliga utfallsvariabler. För det andra indikerar analysen en liten förändring från 2004 till 2012 (hela Fölsters tidsserie har inte analyserats), där Fölster-variablen var signifikant redan 2004 och med svagt negativ effekt för att vara fortsatt signifikant men med positiv effekt 2012. Andelen elever i friskola var inte signifikant 2004, men signifikant och med negativ effekt 2012.

Dessutom ökar modellens förklaringskraft mellan 2004 till 2012, från att förklara cirka 20 procent av variationen år 2004 till cirka 35 procent för år 2012.

Detta inlägg har författats med benäget bistånd av statistikern Oskar Eriksson som genomfört viktiga tester av resultaten från regressionerna.

Uppdatering 2013-09-02: Ett fel har upptäckts i ursprungstexten, varför en uppdatering gjorts. Felet gällde beskrivningen av effekten av dummyvariablen över friskole- eller icke-friskolekommun.


[1] I denna analys gör vi tyvärr inga kontroller för betygsinflation, vilket den tidigare forskningen indikerar ett behov av. Se tex denna IFAU-studie.

[2] Denna variabel har tidigare använts tex Jonas Vlachos som mått på konkurrens på skolmarknaden.

[3] Notera att behörighetsreglerna förändrats iom GY2011, och den tidigare variabeln ”andel elever med grundläggande gymnasiebehörighet” utgått. I datasetet som använts till denna undersökning används dock den gamla variabeln, precis som Fölster gör, för de föregående åren.

[4] Se not 5!

[5] Det är viktigt att påpeka att de data som använts i denna analys gäller kommuner som resultatenheter. Det betyder att resultaten kan bli andra om tex individdata skulle användas, vilket den omnämnda IFAU-studien gjorde. Notera också att det gäller olika utfallsvariabler.

Taggad , , , , , ,

Kvalitetseffekter av friskolor

Frågan om vilka effekter friskolereformen har haft på det svenska skolväsendet är väldigt intressant. Jag har sedan innan skrivit om bland annat Dagens samhälles artikel om effekter av friskolor där jag framhöll vissa problem med den undersökning de hade gjort. Jag har också skrivit några tidigare inlägg, bland annat här och här, som handlat om det begränsade stöd forskningen hittills funnit för att friskolereformen skulle ha inneburit några större kvalitets- eller effektivitetsvinster för skolväsendet. Som tur var så hade jag någon liten inskjuten bisats i ett av dessa inlägg som sa att forskningen i alla fall inte ”hittills” kunnat belägga några större effektivitetsvinster av friskolereformen, för nu tycks det som en av de första seriösa studierna som kan belägga vissa vinster har kommit.

20121109-153900.jpgAnders Böhlmark och Mikael Lindahl har via IFAU släppt en populärvetenskaplig version av deras större studie. I denna studie, med data från 1992 och framåt, finner de vissa små men signifikanta effekter på samtliga elevers resultat i respektive kommun, dvs såväl de som själva gått i friskolor och de som gått i kommunala.

Precis som i de tidigare inläggen jag länkat till ovan blir den metodologiska frågan hur de kontrollerar för bl.a. betygsinflation och annat intressant. I IFAU-studien redogör de kort för sina tillvägagångssätt, kontroller och känslighetsanalyser och refererar sedan till huvudstudien vilken jag själv inte läst.

För den som är intresserad av denna fråga i stort rekommenderar jag att hålla utvecklingen av detta under uppsikt: Kommer studien att följas av en metodologisk debatt? Kommer fler studier som kan belägga positiva effekter och att det därigenom skett ett genombrott mot tidigare forskning på området? Kommer andra studier att peka bort från dessa resultat?

Ett första forum för den intresserade att hålla uppsikt över är SNS vilka gav ut den tidigare omnämnda Konkurrensens konsekvenser. De kommer att avhandla studien under ett seminarium med bl.a. Jonas Vlachos i panelen. Gissningsvis kommer han att ha vissa saker att kommentera gällande studien.

————

Uppdatering:

SNS-seminariet har nu varit och Vlachos har skrivit ett inlägg på ekonomistas.se om sina kommentarer till studien.

Taggad , , , , , , , , , , ,

Om konsten att välja bland resultat – Skolledarförbundet i särskådning

I början av oktober i år släpptes ytterligare en IFAU-rapport, denna gång om Rektorers betydelse för skola, elever och lärare. Ett problem med att mäta effekter av olika skickliga rektorer är att det är svårt att finna en relevant kontrollgrupp som det går att jämföra mot. Det är möjligt att man skulle kunna finna en indikator som mäter rektorers skicklighet och sedan jämföra grupper som har höga och låga sådana värden, men problemet är att det alltför ofta blir för trubbiga mått (som jag exempelvis skrev om gällande Kristianstadspolitikern Jonas Fasths studie av skolstrukturella faktorer). Det är också rakt omöjligt att bedöma ett faktiskt utfall mot ett kontrafaktiskt, det vill säga att försöka skatta hur det hade blivit om vi inte hade haft den rektor vi hade och så vidare.

Ur detta perspektiv är ovan nämnda IFAU-studie snillrik genom att författarna till den använder en grupp som de kallar för ”bytesrektorer”, det vill säga rektorer som de kan följa från en skola till en annan när de byter arbetsplats, för att på så sätt få fram mått på de avtryck som rektorerna lämnar på respektive skola. Några av de centrala resultaten sammanfattas i denna tabell (hämtad från sida 11 i rapporten):

Vad motsvarar dessa effekter? Rapportförfattarna använder ett tankeexperiment där de illustrerar skillnaderna av att ha en rektor i den 30:e percentilen respektive den 70:e avseende positiv inverkan på respektive område där effekterna skulle motsvara en förbättring (om byte av rektor från 30:e till 70:e) om motsvarande 3,1 meritvärdespoäng i grundskolan, 3,5 procent bättre resultat på de nationella proven och 2,5 procent större andel elever som klarar de grundläggande kursmålen (s.12f).

En central del i rapporten är dock när dessa resultat sätts i relation till andra resultat i undersökningen. Exempelvis visar undersökningen att rektors påverkan är störst på små skolor, där de kan påverka studieresultat och provresultat mest. Störst påverkan har de också på fristående skolor. Dessa resultat slår också igenom på betygsinflationsmåttet som används i studien och det är tydligt att vissa rektorer ser till att driva igenom en mer generös betygsättning än andra. Dessa resultat ligger helt i linje med sådana resultat jag redogjort för i tidigare blogginlägg om betygsinflation här och här, och de ger också ytterligare stöd för de resultat som framkom av Lärarnas Riksförbunds undersökning Betygsättning under påverkan(2011).

Sammantaget tycks alltså studien visa på anledningar att ge både ris och ros till rektorer, något som är väl värt att ta fasta på. Något jag personligen tyckte var roligt att ägna mig åt när studien publicerades var att följa upp vilka delar av rapporten som Sveriges skolledarförbund valde att fokusera på. Gissa vilka och kolla facit här!

Taggad , , , , , , , , , , ,

Svajjigt tyckande om betyg i skolan

Den före detta lärarutbildaren och tillika skoldebattören Per Acke Orstadius skrev för några dagar sedan en debattartikel på Skolvärlden.se under rubriken ”Ju tidigare betyg desto större skada”. De centrala påståenden som han vill underbygga i artikeln är att (i) eleverna inte lär sig bättre med graderade betyg, (ii) att eleverna mår sämre av betygshetsen och (iii) att det överlag är sämre för samhället i stort att man har graderade betyg i skolsystemet.

Det lustiga med artikeln är att Orstadius inte kan påvisa några som helst belägg för att det skulle vara på vare sig det ena eller andra sättet. Det näst intill enda i faktaväg som refereras i artikeln är en obestämd referering till Socialstyrelsen att:

”Elever med låga betyg löper tio gånger så stor risk att bli kriminella och tre gånger så stor risk att begå självmord enligt Socialstyrelsen. Eleverna mår inte bättre för att de får graderade betyg. Det är tvärtom. Betygen gör att många elever mår dåligt. Detta gäller särskilt de skolsvaga eleverna.”

Man kan fråga sig vad Orstadius vill påvisa med detta, för det tycks otroligt att det skulle finnas ett så pass starkt kausalt samband mellan låga betyg och kriminalitet och självmordsbenägenhet? Snarare är det nog som så att det Socialstyrelsen beskriver är en samvariation mellan låga betyg och kriminalitet/självmordbenägenhet, ett samband som i huvudsak förklaras av andra faktorer såsom eget/föräldrars missbruk, uppväxtförhållanden, psykisk ohälsa mm.

Den normativa debatten om betygens vara eller icke vara lämnar jag därhän, till Orstadius och hans antagonister, men med noteringen att det också finns studier vars resultat antyder att betyg inte endast är pur ondska för i synnerhet svagpresterande elever, utan att de också kan ge positiva effekter. Ett sådant exempel är denna IFAU-studie som visar att tidiga betyg i grundskolan tycks ha en viss stödjande effekt för just svagpresterande elever.

Taggad , , , ,