Etikettarkiv: samband

Leder hög likvärdighet till höga resultat?

Allmänhetens medvetenhet om PISA-undersökningarna har vi det här laget nog blivit väldigt god, i och med att i princip alla debattartiklar om skolan, politiker mfl refererar till resultat från desamma. I takt med att resultaten från undersökningarna blivit allmängods så har många resultat också börjat leva sina egna liv. Det är lite som i viskleken – man har läst och hört andra tala om resultaten så mycket att man tycker att man själv kan återge dem utan att behöva kolla upp dem noggrannare, vilket såklart leder fram till vissa vantolkningar.

Ett sådant exempel gäller sambandet mellan höga kunskapsresultat och likvärdighet. Det har nämligen visat sig i PISA-undersökningarna att många av de mest framgångsrika skolsystemen lyckas kombinera höga kunskapsresultat och hög likvärdighet. Detta har OECD-forskarna lyft fram i sina rapporter, framförallt för att påpeka att resultaten visar att det inte behöver finnas något motsatsförhållande mellan höga resultat och hög likvärdighet; det finns skolsystem som när de satsar på att lyfta kunskapsnivån hos elever med ogynnsamma förutsättningar lyckas göra det utan att hämma de med mycket gynnsamma förutsättningar (se tex Education Today (2013), kap 7).

I den svenska debatten har dessa resultat börjat leva ett eget liv då vissa, med hänvisning till ”PISA”, vill mena att hög likvärdighet leder till höga kunskapsresultat, det vill säga att det skulle finnas ett kausalt samband mellan likvärdighet och goda resultat.

I vissa fall kan det såklart vara sant. Ett skolsystem som har en viss andel högpresterande, men som inte är likvärdigt, skulle såklart höja sina resultat (medelvärdet) om de lyckas ”lyfta botten” utan att hämma toppen. Men samtidigt, ett system som i sina försök att bli mer likvärdigt skulle hämma den högpresterande andelen, utan att lyckas höja den svagpresterande, skulle få ett mediokert snittresultat men högre likvärdighet.

Varför är detta viktigt? Jo, i Sverige vill ju samtliga debattörer höja både likvärdigheten och kunskapsresultaten. Då är det synnerligen viktigt att vi studerar vad det är som gör att vissa länder lyckas med just både och.

Diagrammet nedan baseras på OECD-data som visar ”ursprungssambandet” mellan PISA-resultat i läsförståelse och ett av de likvärdighetsmått OECD använder i sina studier. Som diagrammet visar finns ett visst positivt samband mellan variablerna, men diagrammet visar också att spännvidden är stor. Längs OECD-snittet om 500 poäng finns till exempel 16 länder samlade men med helt olika nivåer av likvärdighet:

samband likvärdighet och resultat

Måttet för likvärdighet mäter hur stor andel av variationen i elevresultaten som kan förklaras av PISA-undersökningarnas socioekonomiska index. Skalan uttrycks i procent. Sverige ligger i princip i mitten av diagrammet.

Annonser
Taggad , , , , ,

Gissa sambandet – hur var det nu då?

Det har blivit dags att avslöja resultaten från den gissningslek som inleddes i det förra inlägget samt delge det rätta svaret. Totalt har 73 personer lämnat en gissning vilket innebär att undersökningen haft ett stort bortfall givet hur många som läst inlägget. Gissningarna fördelade sig enligt följande:

andelsvarandeDen ”låga” svarsfrekvensen åsidosatt så var det ändå en majoritet som gissade rätt: Sambandet är starkast mellan föräldrarnas utbildningsnivå och elevernas betyg och svagast med resultaten på de nationella proven. Respektive samband beskrivs i dessa scatterplots:

samband_resultat

Ni som nu gissade på något annat än att sambandet är starkast för betygen ska inte misströsta härvidlag – detta var själva poängen med inlägget från början! För om man tänker efter så känns det väl som att man kan komma på sannolika förklaringar till varför samtliga påståenden skulle kunna vara sanna?

Det tycks plausibelt att föräldrar med högre utbildningsnivå i större utsträckning på olika sätt bidrar till barnens allmänbildning. Sociologer brukar försöka fånga olika aspekter av detta kulturella kapital genom att i enkäter fråga hur många böcker som finns i hemmet. Det skulle kanske också kunna mätas i hur mycket man tittar på nyheterna, läser dagstidningar, diskuterar aktuella händelser vid middagsbordet mm. Ur ett sådant perspektiv tycks det sannolikt att dessa barn skulle prestera bättre på DN:s nutidsorientering.

Samtidigt känns det inte osannolikt att föräldrar med högre utbildningsnivå i större utsträckning skulle kunna hjälpa till med läxor och annat skolarbete samt höja studiemotivationen mm, vilket skulle kunna leda till antingen högre betyg eller högre resultat på nationella proven i matematik (eller både och).

Den viktigaste slutsatsen att dra är att föräldrarnas utbildningsnivå – så som jag påtalade i det första inlägget – inte har en sprikrak kausal effekt på elevernas resultat som endast innebär att ”bildade föräldrar bidrar till bildade barn”. Måttet inrymmer så mycket mer. Detta ”så mycket mer” får större effekt på betygen i sin helhet än bara på de nationella proven.

Detta är en mycket intressant insikt. Man skulle kunna argumentera för att när vi tittar på föräldrapåverkan på elevresultaten på de nationella proven får vi fram en ”renare” bild av vad skolan bidrar med och vad föräldrarna bidrar med. Detta skulle kunna vara en intressant utgångspunkt för att diskutera skolors olika kompensatoriska effekt (se ett intressant inlägg på detta tema från Jonas Vlachos här).

Vad består då detta ”så mycket mer” av, som föräldrautbildning ger på elevernas betyg? Det finns bland annat en effekt av var man bor. Befolkning i storstäder har generellt högre utbildningsnivå (vilket korrelerar med högre betyg), större städer har oftare högre andel friskolor (vilket korrelerar med något högre betyg) vilket innebär att de också har en mer konkurrensutsatt skolmarknad (vilket korrelerar med högre betyg). Föräldrar med hög utbildningsnivå påverkar i större utsträckning elevernas så kallade ”icke-kognitiva” egenskaper, såsom uthållighet, planeringsförmåga, studiemotivation mm. Dessa egenskaper korrelerar starkt med högre betyg (se källor här och här).

Vilka avslutande slutsatser kan vi dra? Föräldrarnas utbildningsnivå är mycket betydelsefullt för elevernas resultat, men vi måste vara medvetna om att effekterna av densamma är komplexa och påverkar elevernas resultat på olika sätt. Dessutom kan det ha olika betydelse för olika elever (se studie här som visar att sambandet är starkare för elever med svensk bakgrund än för elever med utländsk). Detta får såklart också implikationer både på systemnivå och på skolnivå. Borde uppföljningssystemen riggas på något annat sätt för att minska ned betydelsen av ”det runt omkring”? Borde differentiering och variationen i systemet minskas för att minska betydelsen av bostadsort? Borde resursfördelningssystem med mera förändras för att öka skolans kompensatoriska effekt? Behöver skolor fundera över i vilka sammanhang föräldrarna får störst betydelse för elevresultat? Hur mycket förväntas föräldrarna bidra med i fråga om läxor med mera?

Det finns mycket att fundera över, minst sagt.

Den intresserade finner datasetet till detta inlägg här.

Taggad , , , , , , ,

Gissa sambandet – om betydelsen av föräldrarnas utbildningsnivå för betyg, nationella prov och DN:s nutidsorientering

Bakom denna märkliga rubrik gömmer sig ett något oortodoxt blogginlägg i vilket jag tänkte mig att ni läsare skulle få gissa hur sambanden mellan föräldrarnas utbildningsnivå och olika typer av elevresultat ser ut i svensk skola. 

De av er som frekvent tar del av forskning som på olika sätt undersökt vad som påverkar elevernas resultat i skolan, vet att det finns ett mycket starkt samband mellan föräldrarnas utbildningsnivå och elevernas skolresultat. Det är dock viktigt att komma ihåg att den kausala effekten  (orsakssambandet) av föräldrarnas utbildningsnivå på elevernas skoltresultat inte alltid är en direkt följd av att ”bildade föräldrar bidrar till bildade elever”, det finns fler dimensioner som fångas i måttet ”föräldrarnas utbildningsnivå” som påverkar elevernas resultat. Man kan fråga sig vilka?

Denna övning – gissa sambandet! – ger en intressant utgångspunkt för att resonera om dessa typer av dimensioner och faktorer.

Nedan följer därför några påståenden. Klicka för det som du tror/vet/bedömer vara sannolikt (inget fusk nu!) och så kommer jag i ett kommande inlägg om några dagar att skriva ett inlägg som visar hur sambanden ser ut.[1]

Lycka till!


[1] Notera att det data jag använder är på kommunnivå, det har betydelse för hur sambanden kommer att se ut!

Taggad , , , , , ,

En likvärdig och kompensatorisk skola?

I ett tidigare inlägg har jag skrivit om hur sambandet mellan föräldrarnas utbildningsnivå och elevernas genomsnittliga meritvärden ser ut på kommunnivå. I inlägget visade jag också hur det här sambandet har blivit starkare över tid. Denna typ av utveckling är oroande om vi i Sverige menar allvar med att vi vill ha en likvärdig och kompensatorisk skola; utvecklingen antyder nämligen att olika kommuner (i detta fall) är olika bra på att kompensera för elevernas bakgrund och att likvärdigheten därigenom försämrats över tid.

I och med att tidigare studier också kunnat visa att föräldrarnas inkomster i hög grad samvarierar med utbildningsresultat (på individnivå) blev jag nyfiken på att undersöka hur sambandet på kommunnivå ser ut mellan genomsnittlig förvärvsinkomst i kommunen och elevernas grundskoleresultat. Man borde nämligen kunna förvänta sig att ett sådant samband föreligger då hög inkomst i viss mån samvarierar med hög utbildningsnivå samt att en hög genomsnittlig inkomst i kommunen skapar andra skattemässiga förutsättningar att satsa på skolan (intentionerna i skatteutjämningssystemet till trots).

Sambandet framgår av grafen nedan:

inkomstermeritvärde

Genomsnittliga inkomster från SCB, meritvärden från Skolverkets databas för jämförelsetal

Sambandet är som synes förhållandevis tydligt. Ytterligare en aspekt som är intressant ur ett likvärdighetsperspektiv är att studera variationen mellan kommuner som har likartade medelinkomster. Självklart har dessa kommuner inte exakt samma förutsättningar bara för att deras invånare har samma genomsnittliga inkomster, men det är ändå slående vilka olikartade resultat dessa kommuner presterar. I grafen har jag markerat Pajala och Färgelanda för att illustrera detta exempel. Detta är dessutom två kommuner som inte i någon väsentlig mening skiljer sig åt gällande andra bakgrundsfaktorer (Pajala har dock något högre utbildningsnivå bland föräldrarna), utan den största skillnaden ligger i att Pajala presterar väldigt goda resultat utifrån sina förutsättningar medan Färgelanda tycks underprestera (SALSA-residualen för Pajala var år 2011 +27 och för Färgelanda -13).

Ur perspektivet att skolan ska vara kompensatorisk har jag också tittat på vilka genomsnittliga meritvärden som nås av elever vars föräldrar högst har grundskoleutbildning. Sambandet är snarlikt, om än något svagare än för samtliga elever:1

förutbnivåinkomst

Genomsnittliga inkomster från SCB, meritvärden från Skolverkets SIRIS-databas

Återigen syns den stora skillnaden mellan hur kommuner med samma genomsnittliga inkomster lyckas, i detta fall med en avgränsad elevgrupp. I grafen har jag markerat Burlöv och Katrineholm som, till skillnad från det förra exemplet, också skiljer sig avsevärt åt ifråga om övriga bakgrundsfaktorer. Burlöv har nämligen en mycket större andel elever med utländsk bakgrund, både gällande elever som själva är födda utomlands och som är födda i Sverige men har föräldrar som har utländsk bakgrund (andelen är dubbelt så stor avseende båda variablerna, föräldrarnas genomsnittliga utbildningsnivå är lika hög). Detta till trots så lyckas Burlöv väldigt bra med att kompensera föräldrarnas utbildningsnivå och uppnår för denna elevgrupp resultat som ligger strax under rikssnittet totalt för samtliga elever. Katrineholm däremot lyckas inte få dessa elever att ha ett snitt över godkänt i alla ämnen.

För den som vill fördjupa sig ytterligare i skillnader som dessa mellan olika kommuner rekommenderar jag ett tidigare inlägg som bland annat behandlar kommunernas olika sätt att fördela resurser till sina skolor (vilket är en dyster läsning) samt diskuterar vissa förslag på reformer som skulle kunna förändra utvecklingen.

Alldeles oavsett vilka politiska slutsatser man drar av denna utveckling i svensk grundskola bör det stå klart för de flesta att vi i Sverige idag inte har en likvärdig grundskola som ger alla elever likvärdiga livschanser. Det är dags att på allvar ta tag i detta problem på systemnivå.

—–

För den intresserade så ser sambanden mellan genomsnittliga inkomstnivåer och fler utfallsvariabler ut som följer:

Behöriga yrkesprogram, r = 0,342
Underkänt i ett, två eller flera ämnen, r = -0,336
Genomsnittligt meritvärde, r = 0,560
Övergång till högskoleförberedande program, r = 0,712
Övergång till introduktionsprogram, r = -0,301
Övergång till yrkesprogram, r = -0,623

Källa: Genomsnittliga inkomster från SCB, utfallsvariabler från Skolverkets databas för jämförelsetal (avser år 2011)

—–

Noter

1. Notera att antalet kommuner som ingår i den andra analysen är 124. Detta beror på att uppgifter dels saknas för vissa kommuner, dels för att antalet elever är för få för att de ska kunna avidentifieras i Skolverkets öppna arkiv.

Taggad , , , , , , , , , , , , , , ,

Vad påverkar elevers medborgarkunskaper?

I maj 2011 släppte Skolverket en mycket intressant kunskapsöversikt med titeln Skolan och medborgarskapandet. Översikten är en uppföljning av den internationella undersökning om medborgarkunskaper som Sverige sedan tidigare deltagit i, nämligen International Civic and Citizenship Education Study (ICCS 2009). I jämförelse med resultaten från andra internationella kunskapsmätningar (som jag skrivit tidigare om här) så finns det en hel del positiva resultat för Sveriges del i ICCS-studien. Bland annat så visar studien att de svenska eleverna har mycket goda medborgarkunskaper i jämförelse med många andra länder.

Problem finns dock. Bland annat så finns det inget annat europeiskt land i studien där föräldrarnas utbildningsnivå har så stor betydelse för elevernas medborgarkunskaper som i Sverige. Detta är mycket oroande, i synnerhet eftersom att de elever vars föräldrar har lägst utbildningsnivå sannolikt är de som också i störst utsträckning kommer att hamna på kant med samhället, dels avseende samhälliga interventioner och ingripanden i ett fåtals liv (arbetsförmedling, försörjningsstöd, kriminalvård mm) dels genom en allmän besvikelse för flertalet över samhället i stort, deras plats i samhällslivet, politiken och deras tilltro till den samt den farliga känslan av maktlöshet och uppgivenhet. Av dessa anledningar är denna grupp elever den grupp som är i störst behov av att skolans medborgarutbildning har en kompensatorisk effekt, något studien visar att dev svenska skolan inte har. Detta skär som en kniv i åtminstone mitt samhällskunskapslärarhjärta.

I en uppföljande studie av ICCS-data har Joakim Ekman och Pär Zetterberg studerat vilka förklaringsvärden olika faktorer har på elevernas medborgarkunskaper. I Skolverkets kunskapsöversikt redovisas några av deras resultat i följande tabell (hämtat från s.112)1:

Som tabellen visar så har andelen pojkar rakt igenom ett negativt samband med attityder till jämställdhet, till invandrare, förtroende för politiker mm, det vill säga att ju fler killar i en datauppsättning, desto sämre attityder till jämställdhet, invandrare mm. Detsamma gäller för andel elever med utländsk bakgrund men med skillnaden att utländsk bakgrund uppvisar ett positivt samband med samhällsengagemang.

Den stora skillnaden som framgår av tabellen är när effekten av högskoleutbildade föräldrar studeras. Rakt igenom har variabeln ”högskoleutbildade föräldrar” ett positivt samband med de undersökta attityderna. Det som är betydelsefullt att uppmärksamma, mot bakgrund av de risker jag målade upp för de med lågutbildade föräldrar ovan, är att högskoleutbildade föräldrar också har positiv effekt på politisk självtillit, politisk kunskap, samhällsengagemang, valdeltagande och lagliga protester. Det visar sammantaget att dessa elever inte bara bär ett större kulturellt kapital, utan att de också i större utsträckning kommer att besitta möjligheter att göra sin röst hörd och kunna få sin vilja igenom. Det är centralt för om individen utvecklar en känsla av makt eller vanmakt, samhällstillit eller samhällsmotstånd.

Detta är något för den svenska skolan att ta på största allvar (särskilt som Skolinspektionen lyfter angränsande problematik i denna granskning), och kanske i synnerhet alla våra samhällskunskapslärare.

———-

Noter

1. Ekman, Joakim och Pär Zetterberg (2010b) ”Vad förklarar skillnaderna mellan 14-åringars medborgarkompetens? En tvånivåanalys av den svenska delen av ICCS-undersökningen”, i Erik Amnå et al., Skolor som politiska arenor. Medborgarkompetens och kontrovershantering. Stockholm: Skolverket.

Taggad , , , , , , , , , , , ,

Samband mellan kvalitetsarbete och betyg?

Nyligen släpptes en artikel i Skolportens tidsskrift Leda och styra som studerar om det finns något samband mellan skolors kvalitetsarbete och elevernas resultat. Undersökningen visar att skolor som bedriver ett ”avancerat” kvalitetsarbete har ett högre genomsnittligt meritvärde bland eleverna än de som inte har det. Sambandet tycks enligt Skolportens artikel om undersökningen och dess resultat också ha överraskat författaren Marie Johansson genom att det var så tydligt.

Det låter inte osannolikt att det skulle kunna finnas ett sådant samband i och med att förbättrad måluppfyllelse säkerligen är avsikten med det kvalitetsarbete skolor bedriver och att det säkert också går att lyckas med det (konstigt och desillusionerande vore det kanske annars?). Men det är inte utan att jag direkt blir intresserad av att gräva lite djupare när jag ramlar över rubriker som dessa. Precis som jag har påpekat innan vid flera tillfällen så är det lite si och så med svensk pedagogisk forskning som studerar samband mellan olika variabler. Denna undersökning tycks inte vara något undantag.

Problemet med denna undersökning är för det första att empirin är mycket begränsad, endast nio grundskolor i en kommun studeras (undersökningen är förvisso en totalundersökning i kommunen i och med att samtliga kommunala grundskolor i kommunen undersöks). Det andra problemet är att inga sambandsanalyser egentligen görs i undersökningen (för att mäta samband eller förklaringsvärde), utan det är endast analyser av det slag nedan som görs i undersökningen:

Det skulle vara orättvist att gå för hårt åt undersökningen som sådan i och med att det är svårt att finna tydliga indikatorer i skolornas kvalitetsredovisningar som är både lättmätbara och jämförbara med varandra. Undersökningens ansats är därigenom både god och intressant på sitt sätt. Det som snarare kan, och bör, kritiseras är vilka slutsatser som dras om hur det här sambandet ser ut, i synnerhet hur starkt det är.

Det mest uppenbara problemet i detta är såklart den bristande empirin som gör att resultaten inte tillnärmelsevis är generaliserbara. Det andra är att författaren till undersökningen inte diskuterar alternativa tolkningar av vad som är bärande i sambandet. Det kan ju exempelvis vara som så att det inte är det ”avancerade” kvalitetsarbetet i sig självt som leder till högre meritvärdena utan kvalitetsarbetet kanske snarare är en vanlig följd av god och närvarande skolledning vilket är det som egentligen genererar framgången. Det finns också ytterligare andra tänkbara förklaringar på detta tema (se intressant inlägg på ekonomistas.se gällande hälsa och utbildning).

Den sista kritiken som måste riktas mot undersökningen är en fortsättning på kritiken om den bristande empirin. I och med att endast nio skolor undersökts dras studien med urvalsproblem av typen att man kan fråga sig om skolorna är representativa och om man hade fått samma resultat om fler eller andra skolor hade studerats. Det vet vi inget om och författaren nämner det för att i nästa andetag prata om styrkan ni sambandet. Låt mig ge ett vetenskapligt ohederligt exempel på hur fel det kan bli.

I tabellen nedan redovisas uppgifter om föräldrarnas sammanvägda utbildningsnivå samt genomsnittliga meritvärden från grundskolans år nio i sju ”slumpvist” utvalda kommuner:

Som det framgår av tabellen så tycks det finnas ett solklart samband mellan variablerna: Ju lägre utbildningsnivå föräldrarna har, desto högre meritvärden presterar eleverna. Detta är som sagt ett ohederligt nonsensexempel men det sätter ändå fingret på hur fel det kan bli när man (medvetet eller omedvetet) gör ett icke-representativt urval (jag har skrivit om sambandet mellan dessa variabler tidigare, se inlägg här).

Taggad , , , , , ,

Lärarresurser och skolresultat – vilka samband råder (i Kristianstad)?

För några veckor sedan snurrade en artikel från Kristianstadsbladet runt på Facebook (enligt tidningens webbplats hade artikeln delats av 1 072 personer när detta skrevs) som handlade om hur kommunens vice ordförande i utbildningsnämnden, Jonas Fasth, ledde i bevis att en högre lärartäthet och högre lärarbehörighet leder till sämre resultat för eleverna. Slutsatserna drar han efter att ha genomfört en egen studie på 595 grundskolor i Skåne med data från Skolverkets databaser (Skolverkets databaser länkas till här). Tyvärr tillgängliggjorde Fasth aldrig studien, varför det är svårt att granska den utan det enda som står att finna är hans pressmeddelande som föranledde artikeln. I pressmeddelandet redovisas de centrala resultaten i punktform:

  1. Det råder negativt samband mellan antalet lärare och studieresultaten, dvs   ju fler lärare desto sämre resultat.
  2. Det råder ett negativt samband mellan antalet utbildade lärare och   studieresultaten, dvs ju fler utbildade lärare desto sämre resultat.
  3. Det är ett mycket svagt samband mellan skolans storlek (antal årskurser,   antal elever och antal elever i aktuell årskurs) och studieresultaten.
  4. De skolstrukturella faktorerna kan endast förklara 7 % av variansen i studieresultaten.

Det behöver knappast påpekas att hans uttalanden inte stod oemotsagda, i synnerhet inte eftersom hans slutsatser står i bjärt kontrast till resultat från tidigare studier som visar att det finns vissa viktiga samband här emellan (i synnerhet gällande lärarbehörighet).1

Det här inlägget är dock inte alls tänkt att raljera över Fasths slutsatser eller tvärsäkra uttalanden om sakernas tillstånd (även om det känns lockande, man undrar ju exempelvis om han bemödade sig att gå igenom den tidigare forskningen som kunde ha fått honom att uttala sig lite försiktigare?). Inlägget är snarare tänkt att försöka skissera några tänkbara förklaringar till varför det gick så snett för Fasth i hans undersökning (detta går ju inte heller att verifiera i och med att hans undersökning inte finns tillgänglig).

Låt oss börja i rätt ände: Den data Fasth använt har han hämtat från Skolverkets databaser, förmodligen från SIRIS i och med att han har data på skolnivå. Därefter har han lagt in allt detta i sitt program och kört igång med sina korrelations- och regressionsanalyser.

Redan här stöter vi på några av de centrala problem som ger eko i Fasths slutsatser. För det första är den variabel som Fasth med största sannolikhet använt för lärarbehörighet otroligt trubbig. I Skolverkets statistik redovisas nämligen denna variabel som ”andelen lärare med pedagogisk högskoleexamen”. Ett sådant mått innebär i realiteten att en person med en förskollärarexamen i statistiken räknas som behörig även om personen undervisar i gymnasieskolan (och vice versa). Enligt den nya behörighetsförordningen skulle denna förskollärare också mycket riktigt betraktas som obehörig för undervisning i gymnasieskolan varför Skolverket sannolikt inom en snar framtid måste ändra variabelens definition.

För det andra så dras även måttet för lärartäthet med vissa problem. Dels för att problemet med lärarbehörigheten spiller över även på denna variabel; att ha 7,1 lärare per 100 elever som är utbildade för en annan skolform och andra ämnen än vilka de undervisar i kan inte vara jämförbart med att ha 6,9 lärare med rätt utbildning för skolform och ämne. Dels också för att måttet i sig självt inte kan parera för tillfällig halvklassundervisning och så vidare (se vidare i Gustafsson och Myrberg som refereras i noten nedan).

Givet detta kan vi sedan vända blicken åt vilka effekter vi ser när vi gör analyser av samma typ av data som Fasth använt. Låt mig exemplifiera några problem med data för 2009:

Om vi följer Fasths förfaringssätt så skulle vi kunna tänka oss att vi kan göra korrelations- och regressionsanalyser av sambandet mellan kommunernas undervisningskostnader och deras resultat. Följande tabell beskriver en sådan analys:

Vad ser vi i analysen? Ja, bland annat att undervisningskostnaden per elev inte uppvisar någon betydelsefull samvariation med variablerna (1)-(3), och detta tycks ju anmärkningsvärt i och med att den kommun som hade högst undervisningskostnad per elev 2009 satsade 72 444 kr/elev (Sorsele) och den som hade minst satsade 31 578 kr/elev (Ludvika). Men samtidigt visar nästa korrelationsanalys (4 – 6) att samvariationen mellan undervisningskostnad och lärartäthet endast är 56 %. En regression visar att undervisningskostnaden endast kan förklara 32 % av variationen i lärartäthet. Dessa resultat sätter fingret på något siginifikant, nämligen att olika insatta medel innebör olika saker i olika delar av landet. Och det är också denna insikt som är betydelsefull ur ett likvärdighetsperspektiv. Givet den invånardistans som finns i Sorsele kommun så borde de kanske satsa ännu mer än sina 72 444 kr/elev, precis som Älvkarleby av andra anledningar kanske borde satsa ännu mer än sina 39 407 kr/elev (2009) och kanske även på andra saker. Detta är också en bärande insikt i Lärarnas Riksförbunds förslag till finansieringsmodell för grundskolan.

Denna insikt borde också ha betytt vissa saker för Fasths undersökning. Han drar som bekant slutsatsen att högre lärartäthet leder till sämre studieresultat. En fråga han borde ha ställt sig är om det kan vara som så att skolor i kommuner som trots allt försöker kompensera för elevers olika bakgrund och förutsättningar, genom att exempelvis ha högre lärartähet (i linje med Gustafssons och Myrbergs resultat) slår igenom i hans undersökning som skolor med hög lärartäthet men med förhållandevis mediokra resultat detta till trots? För det kan mycket väl vara så att dessa skolor och kommuner trots lovvärda försök inte når över de tröskelvärden som krävs för att en högre lärartäthet verkligen ska ge resultat och därför syns i analysen som skolor med hög lärartäthet men låga resultat (se exempelvis Joanna Giotas och Olof Lundborgs studie av specialpedagogiska insatser där liknande problematik diskuteras).

Sedan kan vi också fråga oss vad som hade hänt om dessa skolor och kommuner hade haft radikalt annorlunda förutsättningar. Det är inte precis så att Fasth haft någon kontrollgrupp att jämföra med.

—–

1. Se exempelvis IFAU:s studier om betydelsen av klasstorlek, betydelsen av lärartäthet och lärarkvalitet samt betydelsen av resurser. Se också Jan-Eric Gustafssons och Eva Myrbergs kunskapsöversikt för Skolverkets räkning.

Taggad , , , , , , , ,